Uttjänta batterier kunde återvinnas effektivare om vi såg till att batterierna oftare hittade sin väg till rätt insamlingskärl. Det senaste är att batteriavfallet i slutändan blir gödsel, som är godkänd även i ekologisk odling.
Foto Tracegrow
I Kärsämäki i norra Österbotten finns en nygrundad fabrik som i stor skala producerar gödsel för jordbruket. Det handlar inte om kväve och fosfor, utan om spårämnen som zink och mangan som i små koncentrationer är livsviktiga för många grödor, såsom spannmål och vall. Utan spårämnena kan växterna inte tillgodogöra sig kvävet och fosforn och tillväxten blir lidande.
Slutprodukten i Tracegrows fabrik i Kärsämäki är spårämnesgödsel i vätskeform som förutom zink och mangan även innehåller några procent svavel. Tester i Finland och ute i Europa har visat att spårämnesgödseln ökar skörden med upp till 30 procent. Denna typ av gödsel är tillåten även inom ekologisk odling, till skillnad från konstgödsel innehållande kväve och fosfor.
Det intressanta med fabriken i Kärsämäki är att råvaran för gödselframställningen är uttjänta alkalibatterier, som du och jag deponerat i insamlingslådor i affärer eller vid avfallsstationer. Alkalibatterierna utgör kring 80 procent av alla bärbara batterier och ackumulatorer som återvinns, allt från små knappbatterier till stora stavbatterier.
Insamlingslådorna tillhandahålls av producentorganisationen Recser, som representerar över 700 batteriproducenter och återförsäljare i Finland. Sedan 2008 har Recser ansvar för att avlagda portabla batterier samlas in och behandlas korrekt.
Recser ansvarar för att batteriavfallet transporteras till Accusers återvinningsanläggning i Nivala. Här separeras de olika batterityperna, vilket är viktigt eftersom de kräver olika behandling. Alkalibatterierna krossas till en ”svart massa”. Ur den separeras järnet, som sedan kan användas på nytt ibland annat i byggnadsmaterial, bilar eller verktyg. Zinken kan avskiljas i speciella smältverk i en process, som dock är rätt energikrävande.
Sedan 2018 har Tracegrows fabrik tagit emot svart massa från anläggningen i Nivala. Massan utgör den egentliga råvaran i gödselframställningen. I en kemisk process, som Tracegrow har patent på, avskiljs kadmium och andra skadliga metaller. Kraven är stränga för hur mycket av dessa som får ingå i slutprodukten.
– Före separeringen är halten kadmium 50–60 ppm (miljondelar). I processen får vi ner halten till under 1 ppm, vilket är gränsen för att slutprodukten ska få användas som gödsel, säger Mikko Joensuu, VD för Tracegrow.
Genom behandling med bland annat svavelsyra och vatten framställs slutprodukten, ZM-Grow, en vätska som säljs i tio liters förpackningar och är klar att spridas ut på åkrar efter lämplig utspädning. Bolaget har nyligen börjat producera en annan typ av gödsel som förutom zink och mangan även innehåller spårämnet koppar. Också kopparn är återvunnen, dock inte från batterier.
Mikko Joensuu är noga med att påpeka att processen är energisnål.
– Vi återanvänder också processvattnet och har inga utsläpp till vatten eller luft.
Den enda restprodukten är en fast fällning som innehåller en del papp, plast och kol. Den kan antingen brännas eller deponeras på en jordavstjälpningsplats.
Den enda restprodukten är en fast fällning som innehåller en del papp, plast och kol.
Ur 1 000 kilogram svart massa framställer Tracegrow 2 000 liter spårämnesgödsel. Årsproduktionen ligger för närvarande på tre miljoner liter. Av denna mängd går 90 procent på export och företaget har för närvarande återförsäljare i 14 länder.
– Vi har kapacitet att behandla hela den mängd alkalibatteriavfall som produceras i Finland per år, säger Joensuu.
I princip kunde Tracegrow också ta emot batteriavfall från utlandet, men enligt Joensuu siktar man inte i första hand på import utan på att bygga återanvändningsanläggningar utomlands. Då är det länder som USA med tillräckligt stor marknad och tillgång på råvaran som gäller.
Enligt vissa uppskattningar används kring 10 miljarder batterier per år globalt. I de flesta länder sköts insamlingen av avlagda batterier betydligt sämre än i Finland. Det är vanligt att batterier hamnar ute i naturen och i värsta fall förorenar dricksvatten.
I vår avfallslagstiftning finns ett krav på att minst 45 procent av de avlagda batterierna ska samlas in, och enligt Recser ligger man numera i Finland över den här gränsen. Recser påpekar på sin hemsida att en insamlingsgrad på 45 procent inte innebär att 55 procent av batterierna skulle hamna i blandavfallet. Insamlingsgraden räknas ut så att mängden batterier som insamlats under de senaste tre åren ställs i relation till den mängd batterier som kommit ut på marknaden under samma tid. Det innebär enligt Recser att en hel del batterier fortfarande är i användning eller att det exporterats till utlandet för material-återvinning.
Trots det är det klart att en betydande del av de avlagda batterierna i Finland inte samlas in för återvinning av värdefulla ämnen. Det här är synd eftersom man numera kan ta tillvara och återanvända 50–90 procent av materialet i batterierna. Förutom järn, zink och mangan i alkalibatterier kan man ur andra batterityper ta tillvara kobolt, koppar och nickel. Batterier som inte tas om hand på rätt sätt riskerar att förorena miljön med tungmetaller. Insamlingsprocenten skulle alltså få vara betydligt större.
– Här har vi konsumenter orsak att se oss själva i spegeln, säger Mikko Joensuu.
Sortera rätt
Lägg inga batterier i blandavfallet!
Uttjänta batterier tas emot i butiker där de säljs. Finns inga insamlingslådor bör personalen ta emot batterierna. Avfallsstationer har också insamlingskärl för batterier.
I insamlingslådorna kan du lägga:
– alkaliska batterierlitiumbatterier (Li-ion)
– knappcellsbatterier
– nickelkadmium-ackumulatorer (NICd, hit hör laddningsbara batterier)
– små litiumackumulatorer
– små slutna blygelackumulatorer
Bör föras till en avfallsstation:
– stora litiumackumulatorer som används i elycklar, mopeder
– fyrhjulingar, gräsklippare
– bilbatterier bör föras till en avfallsstation
Tejpa batteriernas poler (gäller speciellt litiumbatterier) genast då de kasseras. Uttjänta batterier har kvar en svag spänning och om batteriers poler rör vid varandra finns risk för kortslutning och därmed brandfara.
