Djurrättsorganisationen Animalia hävdar att djurperspektivet har fallit i skymundan i den rådande klimatdebatten, trots att djurproduktionen och klimatförändringen har ett inbördes samband. Då klimatpolitiken fokuserar på tekniska lösningar föreligger en risk att olika djurarter står för notan, skriver Animalia i en aktuell rapport.
För att bekämpa förlusten av biologisk mångfald och hejda klimatförändringen måste Finland eftersträva matproduktion utan djurhushållning, lyder Animalias budskap. För att nå det målet är det viktigt att den finländska mat- och klimatpolitiken satsar på ekologiskt hållbar odling av växtproteiner.
– Växtbaserad mat borde vara förmånlig och lättillgänglig. Det kräver politisk vilja för att nå de målen, förklarar Tiina Ollila som är kampanjansvarig vid Animalia och en av skribenterna till den aktuella rapporten.
De senaste åren har Finland försökt påverka kostvanornas klimatpåverkan genom att bland annat öka mängden växtbaserad mat i offentliga kök. Animalia anser att det däremot saknas en rikspolitisk ambition att införa högre skatt på utsläppstunga köttprodukter eller minska på antalet produktionsdjur.
Finland planerar att i stället hitta lösningar till klimatkrisen genom att satsa på tekniska innovationer. Som ett exempel lyfter rapporten upp ambitionerna att förädla djurfoder och till och med självaste djuren för att uppnå minskade utsläpp inom framför allt produktionen av mjölk och nötkött.
Broilerköttets klimatavtryck
Enligt Animalia föreligger en risk att klimatarbetet sker på bekostnad av vissa djurarter. I stället för att satsa på åtgärder som minskar på antalet produktionsdjur, som direkt eller indirekt belastar klimatet och miljön, riskerar samhället nu att förbise ett helhetstänk, skriver Animalia.
Odlad fisk och broilerkött lyfts fram som problematiska i den gröna omställningen. Båda näringsgrenarna anses tills vidare ha en relativt liten klimatpåverkan, men om produktionen av kyckling och odlad fisk utökas kan klimatutsläppen växa.
– Det är lätt hänt att man inte ser produktionens inverkan på förlusten av biologisk mångfald då produktionen sker inomhus i stora hallar i stället för att uppta åkerareal, påpekar Ollila och syftar på broilerproduktionen.
I broilerproduktionen orsakas de största utsläppen av fodret. De 81 miljoner broilrar som föds upp i Finland årligen matas till ungefär 10 procent med soja från Sydamerika och USA. Andra utsläppskällor är hanteringen av dynga och strö samt konsumtionen av el och värme i produktionshallarna.
Animalias rapport riktar kritik mot miljöorganisationernas inställning till djurhushållningen. Enligt Animalia finns det forskning som miljöorganisationerna förbiser i kampen för att rädda miljön.
– Det finns till exempel mängder av forskning om fiskars kognitiva förståelse och känslor som miljöorganisationerna inte verkar fästa uppmärksamhet vid, säger Ollila.
Vissa fiskarter har påvisats besitta ett långtidsminne, de kan lära sig av varandra, tänka logiskt och lösa problem. Forskning visar att fiskar är kännande individer som kan känna smärta och rädsla, vilket borde komma att spela en avgörande roll i regleringen av fiskproduktionen, skriver Animalia.
Ideell klyfta mellan djur- och naturskyddsrörelserna
Ollila menar att det fortfarande finns en ideell klyfta mellan djur- och naturskyddsrörelserna.
– Jag har kommit i kontakt med påståendet att djurproduktionen inte är miljöorganisationernas sak, trots att djurproduktionen har en stor miljöpåverkan. Det skulle göra gott att frångå indelningen i produktionsdjur och vilda djur, menar hon.
Ollila nämner svinproduktionen som ett konkret exempel.
– Inom svinproduktionen finns aspekter som kunde förena både djur- och miljöorganisationer då exempelvis hanteringen av dyngan har en stor miljöpåverkan.
Också i skyddet av Östersjön kunde miljöorganisationerna skärpa tonen mot lantbruket som är en betydande utsläppsfaktor, säger hon.
Ollila välkomnar däremot att miljörörelsen nu för tiden tar upp djurens välbefinnande allt oftare.
– Miljöorganisationerna vågar numera tala för betydelsen av att äta mindre kött, så har det inte alltid varit, anser Ollila.
I fjol uppdaterade statsrådet styrdokumentet för hur man beräknar och beaktar social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet i all lagberedning. I bedömningen beaktas även lagens inverkan på både produktionsdjur och vilda djur.
Bilden ovan: Fiskodling i Norge. Foto: Tapani Hellman, Pixabay
