Jordbrukets utsläpp kan halveras – utan att producera mindre mat

Hur ska Finland kunna producera mat, minska utsläppen och samtidigt stärka sin försörjningsberedskap? Det är frågan i Finlands klimatpanels nya rapport.

 

– Vilket slags jordbruk behövs i dag? Det är det centrala temat, säger Heikki Lehtonen när Finlands klimatpanels nya rapport presenteras. 

Lehtonen är medlem i Finlands klimatpanel och forskningsprofessor vid Naturresursinstitutet. Enligt honom är svaret är tydligt: Framtidens jordbruk måste bli betydligt mer klimateffektivt, men utan att ge upp självförsörjningen. Frågan är hur det ska gå till.

Jordbruket släpar efter

I rapporten framstår en bild av ett jordbruk som står inför flera samtidiga kriser. Lönsamheten är pressad, klimatförändringarna påverkar redan skördarna i Europa och utsläppen från jordbruket minskar helt för långsamt.

– Den nuvarande politiken verkar inte vara tillräcklig för att driva den systemförändring som krävs för både utsläppsminskning och klimatanpassning, säger Lehtonen.

Trots åratal av klimatdebatt har jordbrukets utsläpp minskat betydligt långsammare än utsläppen från andra delar av ekonomin, både i Finland och i övriga EU.

Det två viktigaste faktorerna för att minska utsläppen är att sätta stopp för torvjordar och förändra kostvanor.

Minska utsläpp från torvmarker

– Den viktigaste faktorn är att minska utsläppen från torvjordar, säger Lehtonen.

Trots att de direkta utsläppen från jordbruket – såsom metan från nötkreatur, utsläpp från gödselhantering, lustgas från åkermarker och utsläpp från energianvändning – har minskat något sedan 1990, har utvecklingen bromsats av utsläppen från torvjordarna.

I dag kommer över hälften av jordbrukssektorns växthusgasutsläpp från odlad torvmark. Samtidigt har arealen torvjordar i jordbruksbruk vuxit under de senaste decennierna. Därför pekar klimatpanelen ut torvjordarna som den enskilt viktigaste nyckeln till stora utsläppsminskningar.

När torvjordar odlas bryts det organiska materialet i marken ner och stora mängder koldioxid frigörs. Enligt rapporten har dessa utsläpp i praktiken motverkat de utsläppsminskningar som uppnåtts inom andra delar av jordbruket.

De mest effektiva åtgärderna är enligt klimatpanelen att minska utsläppen från de minst produktiva torvjordarna genom restaurering och återvätning samt genom att höja grundvattennivån och utveckla nya metoder för vattenhantering. Det skulle ge betydligt större utsläppsminskningar än många andra klimatåtgärder inom jordbruket.

Boskap är boven

Finland ligger fortfarande långt från de nationella kostrekommendationerna, trots att rapporten pekar på att finländarnas matvanor gradvis förändras. Konsumtionen av växtbaserade produkter ökar, men konsumtionen av mjölk och rött kött minskar för långsamt.

Det här är ett problem.

Enligt rapporten orsakade finländarnas matkonsumtion 18,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2015. De största utsläppskällorna var mjölkprodukter (29 procent av utsläppen) och köttprodukter (24 procent).

Finländskt jordbruk kan vara framgångsrikt även med betydligt mindre animalieproduktion än i dag.

Den siffran inkluderar importen. Ser man man enbart ser till de utsläpp som uppkommer i Finland (runt 56 procent av utsläppen från maten som konsumeras i Finland) blir animalieprodukternas betydelse ännu tydligare:

Kött- och mjölkprodukter stod tillsammans för omkring 72 procent av de inhemska matrelaterade utsläppen. 43 procent från mjölkprodukter och 29 procent från köttprodukter.

Klimatpanelen vill därför se en utveckling där växtproteiner får en större roll i kosten, samtidigt som animalieproduktionen minskar. Men det betyder inte att jordbruket som näring krymper.

– Finländskt jordbruk kan vara framgångsrikt även med betydligt mindre animalieproduktion än i dag, förutsatt att produktionen av efterfrågade växtproteiner och trädgårdsprodukter ökar, säger Lehtonen.

I rapportens scenarier utvecklas odlingen av bland annat ärter, bondbönor, grönsaker, frukt och andra växtbaserade produkter för att möta den växande efterfrågan.

Ät mindre kött – men hur?

Forskarna har tagit fram olika framtidsscenarier för att undersöka hur konsumtionen kunde förändras under de kommande årtiondena.

Målet är inte att alla ska bli vegetarianer, utan att närma sig en mer balanserad kost där proteinintaget fördelas ungefär lika mellan animaliska och växtbaserade källor, säger Lehtonen.

– I genomsnitt är vi fortfarande ganska långt från det målet, konstaterar han.

Rapporten beskriver två möjliga utvecklingsvägar. I det första scenariot sker en måttlig förändring fram till omkring år 2035, varefter utvecklingen i stort sett stannar av. I det andra fortsätter omställningen även därefter och leder på sikt till betydligt större förändringar i både produktion och konsumtion.

På kort sikt ser skillnaderna små ut. Men över flera decennier blir effekterna stora.

Forskarna pekar inte ut några exakta konsumtionsnivåer som avgörande. Viktigare är riktningen. Konsumtionen av rött kött, feta mejeriprodukter och vissa spannmålsprodukter skulle minska, medan efterfrågan på växtbaserade alternativ skulle öka.

För baljväxter som ärter och bondbönor handlar det om stora procentuella ökningar, men det beror också på att konsumtionen i dag utgår från en relativt låg nivå.

Vill finländarna ändra sina matvanor?

Rapporten undersöker också vilka grupper som är mest benägna att ändra sina matvanor.

De som lättast tar till sig förändringar är unga, högutbildade personer, stadsbor och kvinnor. Förändringen går långsammare bland män och grupper med lägre utbildningsnivå.

Men forskarna betonar att skillnaderna inte bara handlar om inkomst eller utbildning. Folks relation till mat är betydligt mer komplex än så.

– Samhället präglas inte av en enda matkultur utan av många olika sätt att äta, från traditionella kostvanor till helt växtbaserade dieter, säger Lehtonen.

Hälsa, viktkontroll och miljöhänsyn är några av de viktigaste drivkrafterna bakom förändrade matvanor. Samtidigt är köttkonsumtion och invanda mattraditioner starkt förankrade i många människors vardag, vilket gör omställningen långsam.

Det är också därför klimatpanelen inte ser förändrade kostvanor som en ensam lösning.

– Kostförändringar skapar möjligheter, men produktionsmetoderna måste också utvecklas inom både animalie- och växtproduktionen, säger Lehtonen.

Klimatanpassning blir en överlevnadsfråga

En av rapportens tydligaste varningar gäller klimatanpassningen. På många håll i Europa påverkar extremväder redan jordbrukets produktionsförmåga. Finland har hittills klarat sig relativt väl, men klimatpanelen varnar för att misslyckad anpassning kan få stora ekonomiska konsekvenser.

Även små minskningar i skördenivåer kan slå hårt mot jordbrukarnas inkomster.

– Om skördenivåerna däremot kan höjas finns möjligheter att bibehålla eller till och med öka både produktionsvolymer och jordbruksinkomster trots globala utmaningar, säger Lehtonen.

Därför lyfter rapporten fram kolinlagrande jordbruk som en nyckelstrategi. Under de senaste årtiondena har jordbruket blivit mer produktivt, vilket har minskat behovet av vallodling och ökat andelen spannmålsodling. Det har dock en baksida: vallmarker binder betydligt mer kol i marken än spannmålsfält.

– Många av de åtgärder som stärker kolinlagringen bidrar samtidigt till klimatanpassning, säger Lehtonen.

Genom metoder som fånggrödor, fleråriga grödor och andra odlingsmetoder som tillför organiskt material till jorden kan jordbruket lagra mer kol i marken och därmed minska klimatpåverkan. Men vinsterna stannar inte där. Jordar med högre kolhalt håller bättre kvar vatten, klarar torka bättre och utnyttjar näringsämnen mer effektivt.

– Många av de åtgärder som stärker kolinlagringen bidrar samtidigt till klimatanpassning, säger han.

Rapporten blickar också framåt mot tekniker som cellulärt jordbruk – där proteiner produceras genom fermentering eller cellodling snarare än genom traditionell djurhållning. De lyfts fram som en möjlig framtida del av livsmedelssystemet.

Tekniken utvecklas snabbt internationellt, särskilt i Asien, och kan enligt rapporten minska både utsläpp och markanvändning. Men Lehtonen betonar att det inte handlar om att ersätta jordbruket.

– Cellulärt jordbruk ska inte nödvändigtvis ses som en ersättning för det traditionella jordbruket. Det kan också fungera som ett komplement.

Utsläppen kan halveras

Rapportens framtidsscenarier sträcker sig fram till år 2055. I de mest ambitiösa alternativen kan jordbrukets växthusgasutsläpp minska med upp till 50 procent.

Det kräver dock flera åtgärder samtidigt: minskade utsläpp från torvjordar, kolinlagrande odlingsmetoder, högre produktivitet, minskat beroende av fossila bränslen och gradvisa förändringar i kosten.

Någon enkel lösning finns inte.

– Det spelar roll vad som produceras, men minst lika stor roll spelar hur det produceras, säger Lehtonen.

Klimatpanelens slutsats är att framtidens jordbruk inte handlar om att producera mindre mat. Tvärtom handlar det om att producera den mat som efterfrågas, men med mindre utsläpp, mindre beroende av importerade insatsvaror och större motståndskraft mot ett förändrat klimat.

– Det går att skapa utsläppssnåla och riskreducerande produktionssystem som samtidigt stärker försörjningsberedskapen, säger Lehtonen.

Och enligt honom har omställningen redan börjat.