Hur övervinner man sin ekologiska ångest inför klimatkrisen, naturförlusten och utrotningsvågen? Terapeuten och författaren Harri Virtanen ger sig i kast med frågan i sin nya bok ”Trauma ja luonto.”
Harri Virtanen använder sin egen ekologiska ångest som ingång och referensram.
– Jag trodde länge att jag var en miljömedveten människa. Sedan insåg jag att jag har hemfallit till självbedrägeri och att min livsstil inte har varit hållbar. Omruskad av insikten gick jag in för att omvärdera mina miljöval, säger Harri Virtanen.
Vi träffas i Virtanens mottagning i Alphyddan i Helsingfors. Hans kontor är belamrat av böcker, anteckningar och konst. På soffbordet finns en ask med näsdukar. Kontoret är inhyst i en gammal affär på bottenplan i ett hus som byggdes 1928.
Harri Virtanen. Foto Mikael Sjövall
– Jag bestämde mig för att leva miljövänligare och antog utmaningen att äta enbart vegansk kost. Att äta veganskt förutsätter god kännedom om hur man får i sig tillräckligt med växtproteiner. Jag hade ganska dålig koll på det där, trots alla recept, vilket ledde till att min fysiska kondition försämrades drastiskt då jag inte fick i mig alla näringsämnen, berättar han och ler förläget.
Virtanen var tvungen att krypa till korset och ge avkall på sin renlärighet.
– Jag äter numera mest vegetariskt, men jag unnar mig själv fisk eller kött en gång i veckan. Det finns många sätt att leva ekologiskt. Det är viktigt att lyssna på den egna kroppen och medge att man inte själv alltid räcker till.
Trots den snopna erfarenheten anser Virtanen att den ekologiska ångesten är en viktig drivkraft som hjälper oss att skrida till handling för att få till stånd en förändring.
– Vi vet alla att miljöns tillstånd är alarmerande. En del av oss väljer att titta åt annat håll och tillgripa försvarsmekanismer medan andra låter bli att skydda sig mot den här insikten. De senare utvecklar ofta ekologisk ångest, säger han.
Ibland utvecklas ångesten till ett trauma. Virtanen beskriver ett ekologiskt trauma som en lågintensiv infektion som påverkar vårt välbefinnande på ett holistiskt sätt.
– Vår konsumtionsfest på naturens bekostnad äter upp oss inifrån. Vi känner ett själsligt tomrum som vi har bedövat med hög levnadsstandard och självbedrägeri där vi ofta saknar kontakt med naturen, säger Virtanen.
Ekologiskt trauma nämns tills vidare inte i den internationella handbok på diagnoser som terapeuter ofta hänvisar till i sitt dagliga arbete.
– Listan på diagnoser bygger ju på en överenskommelse som är föremål för ständiga justeringar. Det är inte något som är hugget i sten. På den första så kallade DSM-5-listan fanns 20 vedertagna diagnoser på psykisk ohälsa. Nu omfattar handboken cirka 500 diagnoser.
Virtanen kom från och med 2010 allt oftare i kontakt med patienter som led av ekologisk ångest. Den gemensamma nämnaren i patienternas berättelser var en tilltagande psykisk smärta över miljöns försämrade tillstånd, en känsla av vanmakt och en molande oro över den värld som vi lämnar efter oss till våra barn och barnbarn.
– Infallsvinkeln varierar. En del betonar känslan av social orättvisa och hur vi lever på naturens och djurens bekostnad medan andra närmar sig frågan via vetenskapliga rön eller skamkänslor.
Hur ska vi hantera vår ekologiska ångest?
– Att ändra sin livsstil i ekologisk riktning lindrar symtomen. Liksom viljan att göra goda miljögärningar tillsammans med andra. Det inger hopp, ger livet mening och stärker känslan av gemenskap.
Enligt Virtanen kan negativa skamkänslor ha en viktig funktion i övergången till en ekologiskt hållbar livsstil där vi konsumerar mindre och efterlämnar ett mindre ekologiskt fotavtryck.
– En central tanke i buddhismen är att vägen till medkänsla och empati kantas av skam, hat och besvikelse. Det är en förtröstansfull tanke. Grundfilosofin i terapin är likaså att transformera negativa känslor till insikter som hjälper dig att gå vidare.
Hur kan naturen hela dem som lider av ekologisk ångest?
– Forskningen visar att vistelser i naturen har gynnsamma hälsoeffekter. Blodtrycket och antalet stresshormoner sjunker bevisligen redan efter 10 minuters vistelse i skogen. Den röda tråden i min bok kretsar kring vår förmåga att greppa naturen i vårt innersta.
Enligt Virtanen handlar den inre naturen om ett uppvaknande där vi väcker till liv alla våra tidigare naturupplevelser och låter naturen bli en bärande kraft i vårt liv.
– Det handlar om en förståelse för att vi är beroende av naturen och att vi lever av naturen. Efter den insikten vaknar också empatin för allt levande till liv igen. Då vi är ett med naturen känner vi också en större tacksamhet för våra naturupplevelser.
Virtanen ger ett gripande exempel på terapi som förlitar sig på naturens helande kraft och den bibliska aforismen – ”av jord är du kommen och till jord ska du åter varda.”
– Människor som får vård i livets slutskede säger sig få stor förtröstan av att vistas i naturen. Det vet vi utifrån erfarenheter av amerikanska retreater. Naturen dömer dig inte. Naturen omfamnar dig och påminner dig om livets kretslopp. Naturens oändliga kontinuitet ger oss trygghet.
