September är svampplockarnas bästa månad

Det gäller att vara på rätt plats vid rätt tid. Vissa svampar visar sig bara under några veckor innan de försvinner igen.

 

– September är den bästa tiden på året för svampplockning. Då finns det lite av alla möjliga arter, säger Jonas Heikkilä, svampguide och verksamhetsledare för Natur och Miljö.

Kantareller har funnits i skogen hela sommaren och på vissa håll har de varit särskilt rikliga i år. Andra arter har kommit senare.

– Den här tiden på året måste man växla mellan vad man söker efter. I juli, när man plockar svamp, kan man nästan bara koncentrera sig på kantareller. Nu kan det finnas många olika arter samtidigt, säger Heikkilä.

Det finns med andra ord gott om svamp att ge sig ut efter. Och i Finland är vi många som tar vara på den.

I Finland växer över 5 500 arter av storsvampar, varav åtminstone ett par hundra är matsvampar. Hur mycket som faktiskt hamnar i korgarna varierar däremot kraftigt från år till år.

Under goda svampår tas över 16 miljoner kilo matsvamp till vara. Under sämre år kan skörden stanna vid drygt tre miljoner kilo, enligt Livsmedelsverket.

Nästan hela skörden används i plockarnas egna hushåll. Omkring en miljon kilo går vidare till försäljning.

Vilka svampar vi plockar har också förändrats. Ända fram till senare delen av 1990-talet var skogsriskan den mest plockade svampen i Finland. Sedan millennieskiftet har stensopparna tagit över förstaplatsen.

I dag är stensopparna den kommersiellt viktigaste svampgruppen i Finland och en viktig exportprodukt.

”Blandskog är ofta det bästa”

Den som vill hitta svamp behöver framför allt hitta rätt miljö.

– Blandskog är ofta det bästa, säger Heikkilä.

En skog med både löv- och barrträd erbjuder livsmiljöer för fler olika svampar. Många matsvampar lever dessutom i nära samspel med särskilda trädslag. Kantareller kan till exempel växa tillsammans med björk, tall och gran, medan vissa riskor och soppar är betydligt mer knutna till en viss typ av träd.

Även död ved är viktig för många svampar.

– Ju mer varierad och naturlig skogen är, desto fler möjligheter finns det för olika arter.

Man måste vara i skogen just när svampen kommer. Vissa arter kan finnas väldigt rikligt under två veckor och sedan är de borta

När man väl har hittat en lovande skog gäller det att återvända. En plats som verkar tom ena veckan kan plötsligt vara full av svamp några dagar senare.

– Man måste vara i skogen just när svampen kommer. Vissa arter kan finnas väldigt rikligt under två veckor och sedan är de borta, säger Heikkilä.

Väder, temperatur, markförhållanden och vilka träd som växer i området påverkar vilka svampar som trivs där. Därför kan ett svampår vara bra på ett håll och betydligt sämre på ett annat.

– Det växlar mycket mellan åren och mellan regionerna. Det kan finnas jättemycket av en art på ett håll, medan det är torrt på ett annat.

Plocka inte allt som ser ungefär rätt ut

Den största nybörjarmissen är enligt Heikkilä att plocka svamp på osäkra grunder.

– Man ska inte plocka allt man ser och tänka att man sedan kan reda ut vad det var hemma.

I stället bör man bara plocka svampar som man redan säkert känner igen.

Det är också viktigt att undersöka hela svampen. Hattens färg och form räcker sällan för en säker artbestämning. Skivor, rör, åsar eller taggar på undersidan kan vara minst lika viktiga, liksom fotens utseende och hur svampen förändras när den skadas.

– Man ska inte bara titta uppifrån och plocka. Man måste också titta på undersidan.

Det är särskilt viktigt när flera svampar växer tätt tillsammans. En oätlig eller giftig art kan annars råka följa med bland matsvamparna.

Appar räcker inte alltid

Digitala hjälpmedel har gjort det enklare att snabbt få ett förslag på vilken svamp man har hittat. Men Heikkilä skulle inte lita helt på en app.

– Jag är inte hundraprocentigt för dem, eftersom de ibland kan ge konstiga svar.

Han rekommenderar hellre en ordentlig svampbok, gärna en där samma art visas på flera olika bilder.

Det beror på att svampar inom samma art kan se ganska olika ut.

– Beroende på växtmiljön och vädret kan en svamp förändras ganska mycket. Har det varit torrt eller har det regnat? Då kan färgen och utseendet vara annorlunda än på bilden man jämför med.

En enda bild är därför sällan tillräcklig för att lära sig känna igen en art.

Jonas Heikkiläs eget intresse för svamp började redan som barn. Han följde med ut i skogen och lärde sig känna igen svampar tillsammans med familjen. Samma princip tycker han fungerar bra för den som vill börja plocka.

Stenmurklan lämnas kvar

När Jonas Heikkilä själv får välja sina favoriter nämner han karljohansvampen och rödbrun stensopp. Han lyfter också fram rimskivlingen som en svamp han tycker att fler borde upptäcka.

– Jag plockade ganska mycket rimskivling i fjol. Många undviker den eftersom de är rädda för att förväxla den med andra svampar. Men när man verkligen kan den är den jättegod.

Alla traditionella matsvampar är ändå inte självklara val.

I Finland har stenmurklan (Gyromitra esculenta) länge plockats som en delikatess. Men svampen innehåller giftet gyromitrin och måste behandlas noggrant innan den används.

Jonas Heikkilä plockar den inte själv.

Enligt honom är ett av problemen att svampar kan variera betydligt mer än vad en bild i en bok eller app ger intryck av. Detsamma gäller stenmurklans giftighet.

Forskning har visat att olika exemplar kan innehålla olika mängder gift, vilket innebär att behandlingen inte nödvändigtvis gör varje svamp lika säker.

– Därför plockar jag inte den själv.