En majoritet av finländarna anser att bevarande av naturens mångfald hör till samhällets viktiga uppgifter. Många vill se ett skogsbruk som bättre tar hänsyn till skogsnaturen. Hittills har detta ändå inte förverkligats genom politiska beslut.
Många undersökningar, bland annat miljöministeriets enkät från juni 2018 och WWF:s enkät från oktober 2018, pekar på att fyra av fem finländare värdesätter naturens mångfald och att de är bekymrade över utarmningen av denna mångfald.
78 procent av de tillfrågade i miljöministeriets enkät anser att bevarandet av naturens mångfald hör till en av samhällets viktigaste uppgifter. Men om man ställer andra miljöproblem, såsom nedskräpningen av naturen och klimatförändringen mot hotet mot naturens mångfald, så anser bara 24 procent av de tillfrågade i enkäten att
detta är ett betydande problem. Nedskräpningen syns konkret i naturen och klimatförändringen syns mycket i medierna.
Forskaren Annukka Valkeapää, som skrivit sin doktorsavhandling om beslutsfattandet i finländsk skogspolitik och finländarnas inställning till skogen och skogsvård, pekar på ett uppenbart dilemma.
– Trots att så många i Finland värdesätter skogen och livet i skogen, så kanaliseras denna åsikt inte i beslutsfattandet. I skogs- och naturvårdspolitiken är det de ekonomiska intressena som går före allt annat.
Annukka Valkeapää påminner om att det finns exempel på synlig reducering av naturens mångfald i Finland till exempel i form av den effektiva avverkningen av skogen.
– Kalavverkningar är väldigt många finländare mycket ilskna över!
Eftersom skogen täcker 70 procent av Finlands yta är skogen en stark symbol för naturen bland finländarna.
– Jag har undersökt folks attityder till skogsvård och hela 70 procent av finländarna motsätter sig kalavverkning, som trots allt är det vanligaste sättet att sköta skog i vårt land. Men alla som motsätter sig kalhyggen är kanske inte helt och hållet på det klara med hur starkt avverkningen av skog är kopplat till att biodiversiteten i naturen försvagas.
Efter doktorsavhandlingen ville hon gå vidare med en frågeställning som kommit fram i den enkätundersökning hon gjort 2008. Hon var nyfiken att veta mera om varför finländare värdesätter naturens mångfald i så hög grad.
– Innan jag skrev min avhandling utgick jag från att människor säkert mest tänker i själviska banor, att skogens viktigaste funktion är att finnas till för friluftsliv och vara en del av ett vackert landskap.
Men det visade sig att de som svarat på enkäten lyfte fram naturens mångfald som det viktigaste – också viktigare än att skogen ger staten och skogsägarna inkomster. För att förstå mer om detta gjorde Valkeapää en ny undersökning med två fokusgrupper av frågor om varför skogen och naturens mångfald uppfattas som viktiga. De intervjuade hade ingen professionell koppling till skogs- eller miljöfrågor.
– Tankarna hos dem som deltog i fokusgrupperna kunde sammanfattas så här: Naturens mångfald är ett villkor för vår existens – vi är alla en del av livets stora väv; om
naturens mångfald trasas sönder så är det ett hot också mot oss människor.
Valkeapää ser det som ett stort problem att finländarnas allmänt mycket positiva inställning till skogs- och miljöskydd inte i tillräckligt hög grad syns i de skogspolitiska besluten.
– Också på den här punkten är Finland ett väldigt korporativistisk samhälle – skogsindustrins starka intressegrupper får sin vilja igenom. Medborgarnas åsikt faller i skymundan eftersom det inte finns någon intressegrupp som skulle föra medborgarnas talan i frågor om naturens mångfald eller skogarnas framtid.
Enligt Valkeapää lyckas inte miljöorganisationerna väga upp skogsindustrins övertag i de kabinett där besluten fattas.
– Det är också väldigt sällan som riksdagen får möjlighet att grundligt debattera och behandla skogspolitiken.
Vart tionde år publiceras i Finland en förteckning över hur arterna i Finlands natur mår. Den senaste så kallade Rödlistan publicerades i mars i år och visar bland annat att vart tredje ryggradsdjur är utrotningshotat.
Annukka Valkeapää tror att en popularisering av rödlistan är ett av de bästa sätten att förklara vad naturens mångfald och utarmningen av den handlar om.
När FN:s vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald i början av maj 2019 publicerade sin rapport om naturens mångfald fick den ett enormt medialt genomslag både i Finland och globalt. Uppgifterna om att en miljon växter och djurarter hotas av utrotning fick åtminstone tillfälligt stor uppmärksamhet. Den viktiga frågan är nu hur mänskligheten förvaltar denna nya kunskap.
Motstridigt om stora rovdjur
De stora rovdjuren utgör en viktig del av den finländska naturens mångfald. Två av vår faunas fyra stora rovdjur, järven och vargen, klassas som hotade med jakt som främsta orsak. Även björnen finns med på den senaste
rödlistan, där den klassas som nära hotad (NT).
Enligt en enkätundersökning från hösten 2018 som Taloustutkimus gjort på uppdrag av Finlands vilt-central, tycker fyra av fem finländare att det ska vara tillåtet att ”begränsa”, det vill säga jaga, rovdjuren i Finland.
Universitetslektor Outi Ratamäki från Östra Finlands universitet, som doktorerat om Finlands vargpolitik, säger att det är viktigt att förhålla sig kritiskt till enkätundersökningar eftersom folk lätt förskönar sina värd-eringar så att de passar det omgivande samhällets förväntningar.
Ratamäki tror också att många av de finländare som säger sig vilja värna om naturens mångfald har anammat denna i offentligheten uttryckta oro.
– I enkätundersökningar söker folk ofta efter konsensus. Många har snappat upp både oron i samhället över
naturens mångfald och oron kring rovdjur. Många kanske inte ens reflekt-erar över att det kan finns en konflikt i hur de svarar. Det är fullt möjligt att det finns kunskapsluckor kring vad naturens mångfald rent konkret betyder.
I Outi Ratamäkis avhandling om Finlands vargpolitik lyfts bland annat fram hur både naturskydds-organisationer och den lokalbefolkning som lever i vargarnas närhet upplever att de är förlorare i dagens vargpolitik. Naturskyddsfolket på grund av att vargen fortfarande är hotad och hotet kommer från jakten – och lokalbefolkningen som upp-lever att deras rädsla inte tas på allvar och att de lider av de lokalt förekommande vargskadorna på bland annat renar, får och jakthundar.
– Majoriteten av medborgarna i Finland avgör inte i praktiken att vargen skyddas på ett effektivt sätt. Lösningen finns i händerna på de människor som har en praktisk koppling till regleringen av viltstammarna. Finlands vargpolitik behöver för att bli framgångsrik och fungerande både ett deltagande från den lokala befolkningen, arbete och information. Det här är ett villkor för att vargen ska kunna skyddas på ett effektivt sätt, säger Rajamäki.
Artiklarna är producerade i samarbete med nättidningen Versus och med finansiering från Maj och Tor Nesslings stiftelse. Den kan läsas i finsk översättning Versus webbplats.
