I ett samarbete mellan Finland och Sverige ska forskare ta reda på hur olika alternativ till kalhyggen främjar den biologiska mångfalden.
Naturresursinstitutet i Finland, Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala universitet har inlett ett forskningssamarbete med syfte att utreda miljöfördelarna med så kallat hyggesfritt skogsbruk. Kalhuggning som avverkningsmetod har varit normen både inom finskt och svenskt skogsbruk i decennier, men under de senaste åren har det förts en allt intensivare diskussion om de negativa konsekvenserna för artrikedomen i ett allt för intensivt skogsbruk.
– Idag inser man att vi måste hitta alternativa metoder till kalhyggen för att skogsarterna ska klara sig bättre, säger forskningsledaren Jörgen Sjögren vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Det är dessa alternativa metoder som forskningsgruppen ska undersöka. Det finns olika former av hyggesfritt skogsbruk och forskningen ska utreda hur de olika metoderna påverkar den biologiska mångfalden.
Blädningsbruk
Blädningsbruk är en metod som går ut på att man avverkar de största träden och låter resten växa tills dessa träd är tillräckligt stora för avverkning. Blädning fungerar bara i skogar med träd i alla storlekar och för trädslag som kan växa upp i skugga eftersom skogen inte gallras så mycket i den här typen av skogsbruk. Därför lämpar sig till exempel vissa typer av granskog för blädning.
Tidigare forskning om denna typ av selektiv avverkning tyder på att den inte har så stor inverkan på artrikedomen.
– Tidsspannet är ganska kort, 10–15 år, och ett syfte med vår forskning är att ta reda på hur det ser ut efter en lite längre period, säger Sjögren.
De kommer därför att göra fältforskning på samma ställen där man har gjort experiment med olika avverkningsmetoder tidigare, för att få ett längre tidsperspektiv.
Sveriges lantbruksuniversitet har också nyligen gett ut en handbok med konkreta tips för den som är intresserad av att prova på blädningsbruk i stället för kalavverkning.
Luckhuggning
En annan avverkningsmetod är luckhuggning, vilket i princip är samma sak som kalhygge, men på ett mindre område (max 0,25 hektar).
– Konsekvenserna för den biologiska mångfalden med den här metoden beror naturligtvis på hur stora eller små luckorna är, konstaterar Sjögren.
Överhållen skärm
Den tredje avverkningsmetoden som forskningsgruppen kommer undersöka är överhållen skärm. I denna metod avverkar man mycket träd, men lämnar kvar en del och när nya träd har vuxit upp igen hugger man ner ”skärmen”. Den här metoden lämpar sig för skogar där de flesta träd är ungefär lika stora och för trädslag som behöver mera ljus för att kunna växa, så som tall.
Sjögren säger att det finns väldigt få studier om hur den här avverkningsmetoden påverkar skogsarter.
– Vår bedömning är att den skog som kommer upp efter en sådan avverkning liknar den ungskog som växer upp efter ett kalhygge, säger Sjögren.
Universitetslektor Jörgen Sjögren hoppas att forskningsresultaten kan fungera som underlag för politiska beslut om hållbart skogsbruk. Foto: Susanna Bergström.
Se på helheten
Alla arter påverkas inte heller på samma sätt av de olika avverkningsmetoderna. Till exempel gynnas flera fågelarter av att små och halvstora träd lämnas i samband med avverkning, medan lavar som lever långt nere på trädstammar missgynnas på grund av att de då skuggas av småträden.
– Tidigare forskning har mest tittat på en organismgrupp åt gången, men vi kommer att undersöka flera olika organismtyper och skapa en helhetsbild av effekterna på den biologiska mångfalden, konstaterar Sjögren.
Målsättningen är att den här kunskapen ska kunna fungera som underlag för beslutsfattare och skogsägare för att driva ett skogsbruk på ett långsiktigt hållbart sätt. Men Sjögren påpekar att särskilt hotade arter fortfarande behöver helt skyddade zoner för att klara sig.
Forskningsprojektet ”Hyggesfria metoder och hur de påverkar biologisk mångfald och ekosystemtjänster på kort och lång sikt” pågår 2022–2026.
