Havsforskningsfartyget Aranda har varit ute på sin sedvanliga vinterövervakningsresa på Finska viken, Norra Östersjön, Skärgårdshavet och Bottniska viken. I Finska viken uppmättes höga forsforhalter vid ytan speciellt i området öster om Helsingfors. Längst i öster var halterna rekordhöga.
Orsaken till de höga värdena är sannolikt att fosforrikt djupvatten från centrala Östersjön trängt in i Finska viken. Till följd av kraftiga stormar i januari blandades botten- och ytvatten om så att fosforn trängde upp till ytan. Omblandningen hade även en positiv effekt i och med att bottenvattnet på detta sätt syrsattes. I västra Finska viken fanns syre ända ned på 100 meters djup.
Regn och snabb snösmältning i januari fick stora mängder näringsämnen att sköljas ut i havet via åar och älvar, men detta torde inte ha bidragit till de höga fosforhalter som uppmättes ute på öppet hav.
I Östersjöns huvudbassäng lider havsbottnarna fortfarande av syrebrist och här är fosforhalterna mycket höga. Det finns risk att bottenvatten härifrån påverkar vattenkvaliteten i Finska viken negativt även i fortsättningen.
I Skärgårdshavet hade botten- och ytvatten effektivt blandats om och här var syre- och näringshalterna normala för årstiden.
Även i Bottenhavet, Kvarken och Bottniska viken uppmättes högre fosforhalter i ytskiktet än normalt. Halterna av oorganiskt kväve var däremot nästan på samma nivå som under tidigare år. Syrehalterna i Bottenhavets djupvatten var lägre än under föregående vinter. Bottnen var ändå inte helt syrefri eftersom syreförbrukningen här är låg och tröskeln till Ålands hav begränsar flödet av syrefritt djupvatten från centrala Östersjön till Bottenhavet.
De provresultat som Aranda samlat in används bland annat då Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö (HELCOM) uppdaterar statusbedömningen av havsområdenas eutrofiering.
