Man har hittills bedömt att den vanliga blåstången har stor betydelse som kolsänka i Östersjön i och med att den upptar koldioxid från atmosfären då den tillväxer. Nu visar studier gjorda vid Stockholms universitets fältstation på Askö i Trosa skärgård att blåstången avger överraskande stora mängder den kraftiga växthusgasen metan, vilket gör att nettoupptagningen av koldioxid är mindre än man trott.
Metan avges i första hand från mjuka havsbottnar med sediment, men även blåstången som växer på hårda bottnar visade sig avge betydande mängder metan. Undersökningen visade att det finns fickor av sediment mellan algerna och att metanbildande mikroorganismer, så kallade arkéer, förekommer rikligt där. Arkéerna hittade också på flytande trådalger och organiskt material som samlats kring blåstången.
Mätningarna utanför Askö visade att blåstången tog upp 0,52 ton koldioxid per hektar och år. Motsvarande värde för bottnar med blandad vegetation var 0,71 ton per hektar. Då utsläppen av metan, som är en starkare växthusgas än koldioxid, beaktas är nettoupptaget av koldioxid 0,38 respektive 0,46 ton koldioxidekvivalenter per hektar och år på områden med blåstång respektive blandad vegetation.
Forskaren Christoph Humborg bedömer att makroalger såsom blåstången fortfarande kan vara viktiga ur ett klimatperspektiv eftersom de fungerar som nettokoldioxidsänkor, låt vara att de inte är så stora som hittills antagits.
Forskarna ska nu ta sig an frågan om metanproduktionen påverkas av i hurudant skick blåstången är i. Här inverkar framförallt övergödningen som leder till att blåstången blir övervuxen av snabbväxande trådalger. Hypotesen är att ekosystem med mindre mängder trådalger och ackumulerat organiskt material producerar mindre metan. I så fall skulle åtgärder som minskar övergödningen även motverka klimatförändringen.
Undersökningarna vid Askö laboratoriet utfördes av forskare vid Stockholms och Helsingfors universitet knutna till kust och klimatcentret CoastClim. Den aktuella studien publicerades Nature Communications med Florian Roth som första författare.
