Miljöpedagogen: Barnen är inte problemet

Det räcker inte att lära barn att känna igen växterna, säger professor Kirsi Pauliina Kallio. Om samhället ska lyckas med omställningen måste också vuxna förstå varför förändringar sker.

 

Hur kan man förstå att människor tvingas lämna sina hem på grund av påfrestningar som hänger samman med klimatförändringen? Och vad betyder det för dem som berörs?

Det är frågor som Kirsi Pauliina Kallio, professor i miljöpedagogik vid Tammerfors universitet, har ägnat mycket tid åt.

I ett fyraårigt forskningsprojekt har hon undersökt hur människor i Finland och Grekland – två länder där klimatförändringarnas konsekvenser ser mycket olika ut – förstår sambanden mellan klimatförändringar och människors beslut att flytta eller stanna kvar.

– Hur kan vi förstå att människor som lever under svåra förhållanden, som dessutom förvärras av klimatförändringen, har mycket begränsade möjligheter att flytta? säger Kallio.

Det här är frågor som ofta ligger långt från människors vardag i Finland. Det räcker inte med naturvetenskaplig kunskap om att det uppstår torka någonstans. Det behövs också ett samhällsvetenskapligt perspektiv.

Det finns en föreställning om att miljö betyder något grönt, alltså det vi brukar kalla natur.

Traditionell miljöundervisning är snäv

När Kirsi Pauliina Kallio förklarar känns det självklart, men i den finländska grundskolan är omgivningslära (som undervisas i årskurserna 1–6) i huvudsak ett naturvetenskapligt ämne. Frågor om delaktighet och rättvisa behandlas i mycket liten utsträckning inom natur- och miljöfrågor.

– Den nya läroplansreformen måste ta upp dessa perspektiv, säger Kallio. Men inte genom ett språk präglat av hot och kriser, utan genom att hjälpa elever att förstå hur man lever i en värld där ekokrisen redan är en realitet.

För henne är pudelns kärna att hjälpa människor att förstå sin plats i världen och de miljöer de är en del av.

– Det finns en föreställning om att miljö betyder något grönt, alltså det vi brukar kalla natur. Naturen uppfattas då som något som står i motsats till den byggda miljön.

Egentligen är miljö ett brett begrepp. Som exempel tar hon en park nära sitt hem i Tammerfors.

– Det finns alltså en blandning av natur som vuxit fram på platsen och natur som människor har fört hit. Dessutom finns här byggnader, infrastruktur och olika mänskligt skapade miljöer.

Kallio fokuserar på miljörelationer: hur vi agerar i miljön och hur vi formar uppfattningar och attityder i förhållande till olika miljöfrågor. Därför räcker det inte att elever lär sig känna igen växter eller förstå ekologiska processer. Miljöpedagogik kräver två parallella lärprocesser.

– Den ena handlar om faktakunskap, den andra om förståelse. Kombinationen är avgörande för att människor ska kunna förstå vilken betydelse olika miljöer har i deras liv.

 

Vuxna är den viktigaste målgruppen

Miljöpedagogik är heller inte bara en fråga för barn och unga. Samhället kan inte luta sig mot tanken att framtida generationer kommer att hantera frågorna bättre bara för att de fått kunskap i skolan.

Förändringen måste ske innan dagens skolelever har blivit vuxna.

– Egentligen tycker jag att den viktigaste målgruppen är vuxna, säger Kallio. Förändringen måste ske innan dagens skolelever har blivit vuxna. Och det är inte heller rättvist att lägga ansvaret för att ”rädda planeten” på dem.

I stället efterlyser Kallio en bredare samhällelig diskussion om människors relation till sin omvärld. När förståelsen för miljön fördjupas kan människor också börja föreställa sig andra sätt att organisera samhället och vardagen.

– Ta till exempel det globala livsmedelssystemet. Hur lär sig människor förstå de olika miljöer där maten produceras? Hur lär de sig förstå de globala sambanden?

För att förstå hållbarhetsfrågor räcker det inte att fråga om någon är vegan eller köttätare, säger Kallio. Livsmedelssystemet innehåller frågor om jämlikhet och social hållbarhet som inte bara är lokala eller nationella utan också globala och gränsöverskridande.

Att nå vuxna är samtidigt en av de stora utmaningarna. Inom grundskolan, på andra stadiet och i högskolorna finns redan strukturer för lärande. Betydligt svårare är det att nå människor som inte längre befinner sig inom utbildningssystemet.

En annan utmaning är att motivera satsningar på miljöpedagogik när resultaten sällan syns omedelbart eller enkelt kan mätas. Förändringen sker gradvis över lång tid. Kallio jämför med förebyggande arbete inom vården.

– Där brukar man säga att förebyggande arbete är betydligt billigare än krishantering. På många sätt gäller samma sak här.

Går det inte att mäta effekterna ändå?

– Visst går allt att mäta. Och när man mäter får man alltid resultat. Men själv tror jag mer på att följa lärprocesser och se vad som händer längs vägen.

Som exempel nämner hon sitt hemuniversitet, där miljöpedagogik sedan några år är en obligatorisk del av klasslärarutbildningen. När studenterna i vår utsåg årets lärare gick utmärkelsen till Essi Aarnio-Linnanvuori, som tillsammans med Kallio byggt upp utbildningen.

– Många säger att kursen varit en verklig ögonöppnare och en av de mest betydelsefulla lärandeupplevelserna under hela utbildningen.

 

Viktigt för mig är viktigt för dig

I sin egen forskning har Kallio undersökt hur man kan tala med barn om klimatförändringar, migration och miljörättvisa tillsammans med fjärdeklassare i Tammerfors och Aten.

Forskarna testade olika konstbaserade arbetssätt. Barnen målade, läste berättelser, spelade teater och arbetade med musik. Genom vardagliga erfarenheter började de förstå människors situation i helt andra sammanhang.

– Att försöka undervisa tioåringar om flyktingskap eller klimatmigration är inte enkelt. Men om man utgår från en enskild människas berättelse och från sådant som barn själva bryr sig om, uppstår en förståelse.

Barn förstår snabbt att det som är viktigt för mig också är viktigt för någon annan, säger Kallio. Det kan handla om vänner, familj, försörjning, djur, en välbekant livsmiljö, mat eller rent vatten.

När tror du att skolan kommer att behandla sådana här frågor mer systematiskt?

– Jag tror att den läroplansreform som nu är på väg är ett viktigt steg och kommer att ge större utrymme åt miljöpedagogiska frågor på ett mer konkret och omfattande sätt. Läroplanen är en ram. Kommunerna, skolorna och lärarna som tolkar hur målen ska genomföras i praktiken.

Miljöpedagogik är medborgarfostran

Förändringen handlar ändå inte bara om vad som står i läroplanen. För henne är miljöpedagogik ytterst en fråga om hur ett demokratiskt samhälle hanterar de konflikter som uppstår när omställningar ska genomföras.

Miljöfrågor har alltid varit kontroversiella, just därför att människor ofta fokuserar på de direkta och konkreta konsekvenser som syns här och nu.

– Miljöpedagogik är alltid också medborgarfostran, säger Kallio.

 När natur restaureras, trafiksystem förändras eller klimatåtgärder införs är motstånd ofta en naturlig reaktion.

– Miljöfrågor har alltid varit kontroversiella, just därför att människor ofta fokuserar på de direkta och konkreta konsekvenser som syns här och nu.

Kallio tar en park som exempel. Om en kommun vill ersätta en gräsmatta med en blommande äng för att stärka den biologiska mångfalden är det lätt att människor reagerar negativt.

– I stället för att först se möjligheterna ser man ofta det som försvinner. Man tänker: ”Vi vill ju spela frisbeegolf här.” 

Men om invånarna får möjlighet att förstå syftet med förändringen kan perspektivet skifta. Det som först upplevs som en försämring kan med tiden få helt nya värden.

– Kanske skulle området till slut kunna bli något man uppskattar på samma sätt som landskapen i en målning av Akseli Gallen-Kallela, säger Kallio.

Just där finns enligt henne miljöpedagogikens viktigaste uppgift: att ge människor verktyg att förstå, diskutera och påverka samhällsförändringar.

– När samhället genomför förändringar måste de kommuniceras på ett sätt som ger människor verktyg att förstå vad som händer och varför.