Detta är en arkivartikel, tagen ur Finlands Natur 6/2010.
Det är inte överraskande att den oberoende forskningen om effekterna av elektromagnetisk strålning är ett av de största hoten mot de kommersiella strävandena – ur industrins synvinkel. Då forskningen står under industrins kontroll är den å andra sidan ett vapen med vilket riskerna kan skingras. Det visar Mona Nilsson i sin nytkomna bok.
Tidiga varningsklockor fanns
Då man läst boken förstår man att samarbetet mellan mobiltelefonindustrin, myndigheter och länders regeringar utgör ett förbund mellan pengar och makt. Följden är att avslöjandet av riskernas omfattning sannolikt fördröjs, vilket var fallet i fråga om asbest och tobak.
De hälsorisker som mikrovågsteknologin medför har dock varit kända allt sedan 1940-1970-talens undersökning gällande radarteknologin. Laboratorieförsök och undersökningar av människor utsatta för mikrovågor i sitt arbete visar att biologiska effekter kan vara en följd av kronisk exponering för även svaga fält av mikrovågor. Sådana effekter är förändringar i EEG, sömnlöshet, rytmstörningar i hjärtat, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, neurologiska sjukdomar och cancer.
Till sin mest betydelsefulla forskare i Europa hörde Zinaida Gordon och Karel Marha. De identifierade det sjukdomssyndrom, microwave sickness, som har samband med exponering för mikrovågor. I Östeuropa beaktades även biologiska effekter i säkerhetsnormerna. Senare upptäcktes i Västeuropa liknande symptom hos personer bosatta i närheten av mobiltelefonmaster. Nilsson har i sin bok sammanställt ett solitt och tillförlitligt bevismaterial av undersökningar med källhänvisningar.
Kunskap finns, men vad håller WHO tillbaka?
Organisationen ICNIRP, som fungerar i samråd med Världshälsoorganisationen WHO, har satt sin stämpel på nästan alla strålningsstandarder som är gällande i Väst. Men ICNIRP beaktar bara effekter i form av värmeabsorbering i vävnaderna och inte biologiska effekter eller kumulativa långtidseffekter. Detta drar elektronikindustrin nytta av. ICNIRP väljer sina medlemmar genom att kalla lämpliga personer till uppdraget. Organisationens finansiering har länge varit oklar.
ICNIRP:s medlemmar deltar i riskanalyser och ingår i forskningsprojekt. De fungerar som sakkunniga även i det organ som årligen beslutar om WHO:s forskningsagenda. I år var sålunda 19 av medlemmarna från ICNIRP.
WHO:s forskningsagenda har stor betydelse eftersom olika forskningsfinansiärer följer dess rekommendationer. Det är inte överraskande att WHO inte rekommenderar finansiering för projekt där biologiska effekter eller effekter på människor undersöks. Det är uppenbart att detta leder till att informationsspridningen om riskerna fördröjs och att den oberoende forskningens ställning försämras. WHO, som borde ha enbart hälsa och välfärd som sina ansvarsområden, hänvisar till bristen på bevis. Det här förvirrar den vanliga konsumenten.
Barnen känsliga och utsatta
Den mest berörande frågan i Nilssons bok gäller barnens känslighet och sårbarhet. I hela världen beräknas 5,1 miljarder människor använda mobiltelefon och största delen av dessa är barn och unga. Forskningsdata visar att barn är känsligare för strålning. Den svenska forskaren Fredrik Söderqvist undersökte 15–19 åringar som utsattes för strålning från mobiltelefoner. Det visade sig att ungdomar som använde mobiltelefon i mer än 15 minuter per dag hade mer allergier, svindel, huvudvärk och koncentrationssvårigheter än kontrollgruppen. De som använde mobiltelefon kände sig också trötta och stressade.
Tyska forskares (Thomas m.fl.) rapport om reaktioner på mobiltelefonstrålning hos 3 000 barn visade att barn som utsatts för kraftigare elektromagnetiska fält oftare lider av beteendestörningar såsom hyperaktivitet än barn som inte utsatts för fälten. Hos oss torde ADHD-fallen öka…
Cancerrisken allvarlig
Cancerrisken är ännu allvarligare än beteendestörningar. Om denna fråga råder delade meningar inom vetenskapssamfundet. Svensken Lennart Hardells undersökning visade att barns användning av mobiltelefon innebär en åtta gånger större risk att få elakartade hjärntumörer. Hardells undersökningar har visat sig vara av hög kvalitet och på basis av dessa har bland annat regeringen i Frankrike föregått med gott exempel när det gäller att följa försiktighetsprincipen. Här är mobiltelefonreklam riktad till barn under 12 år förbjuden, i skolorna är användning av mobiltelefoner begränsad och framför allt har industrin fått en signal om att utveckla basstationer som är säkrare för barn.
Skribenten är medlem i föreningen Finlands facklitterära författare r.f.
