Kimo åmynning – mitt smultronställe

av | 23.03.2022

Kimo åmynning i Oravais bjuder på sjudande fågelliv vår, sommar och höst. En artrik flora och ett spännande landskap som skiftar karaktär i olika belysningar gör området till ett eldorado för naturfotografen.

Mitt favoritställe, som jag ofta besöker, ligger vid Kimo åmynning i Ånäs i Oravais. Platsen kallas av ortsborna Åjoupan. Kimo åmynning och Kimo å har en fantastisk natur och ett naturlandskap som rymmer många olika foto­teman. Längs ån finns många kulturhistoriska platser från 1700-talet då Kimo bruk var aktivt med alla kringfunktioner från hålldammen vid Röukas träsk, kvarnen vid Kyroboas, järnbruket i Kimo och masugnen i Oravais.

Längs ån finns skog, myrmark, odlad åkermark, lantgårdar samt bosättning som alla bidrar till att slam förs ut till åmynningen så att tillandningarna växer. Utanför åmynningen har således skapats ett delta där allehanda fåglar trivs. De äter sig mätta på närbelägna åkrar under dagen och återvänder till åmynningen för natten. Strandlinjen utgör en naturlig ledlinje som för flyttfåglar till åmynningen. Två fågeltorn finns vid åmynningen varifrån man får fin överblick av deltat och en magnifik upplevelse vid solnedgången.

För mig är det ett andningshål att komma ut hit till åmynningen, att njuta av färgerna, stämningen och djurlivet. Jag är förtjust i starka färger samtidigt som jag också kan tycka att avsaknaden av färg kan vara tilltalande. Kontrasten mellan minimalistiska motiv och väldigt detaljrika bilder fascinerar mig också.

På hösten gör flyttfåglarna sig redo att flytta söderut. De pausar vid Kimo åmynning. På dagarna äter de på någon närbelägen åker och till natten kommer de för att vila vid åmynningen. Jag njuter av aftonrodnadens färgspel och ser solen gå ner och månen upp. Foto Anne Häggblom.
När det ännu ligger is utanför åmynningen ligger vattenytan som en spegel. Fiskmåsarna passerar en grynna i kvällsljuset och spegelbilden syns i det blanka vattnet. Foto Anne Häggblom.

Vid Kimo åmynning ökar tillandningarna både på grund av landhöjningen samt på grund av sedimentation och igenväxning. Här finns en relativt stor allund, men också hägg, björk och rönn förekommer. Jordmånen består av mull, grus, sand och lera som utökas vid vårflödet.

I allunden trivs älggräs, vänderot, brännässla, ormbunkar, röda vinbär, måbär och hallon. I strandkanten och vid sanka ställen hittar man också den mycket giftiga sprängörten. Fåglar som hackspettar, mesar, trastar och sångare trivs också i allunden. I åmynningen leker olika fiskarter såsom gädda, abborre,
siklöja och mört. De kan stiga cirka fyra kilometer uppför ån tills dammarna spärrar vägen. Kimo åmynning är också en insektrik biotop med bland annat sländor, myggor, vattenskalbaggar, skräddare och andra vatten­skinnbaggar.

Kimo åmynning har status som fågelskyddsområde och är en av de bästa fågellokalerna i Oravais. Det är långgrunt i området och vattenståndets skiftningar gör att miljön varierar kraftigt mellan högt och lågt vatten. Höst och vår kan man få syn på annars sällsynta fåglar då flyttfåglarna passerar. Naturligtvis finns det också fåglar som häckar i området och ger ett trevligt inslag i miljön även för dem som inte är ornitologer. Totalt har 214 fågel­arter påträffats och bokförts sedan 1980.

Marsväder kan vara magiskt då ljuset tränger genom dimman och träffar sångsvanarna som flyger in för landning. Foto Anne Häggblom.

Oravaisnejdens naturvetarklubb byggde ett fågeltorn vid å­­mynningen våren 1983, vilket kom väl till pass på hösten samma år, då en flamingo uppehöll sig utanför åmynningen och omkring 200 besökare ville se den. På grund av landhöjningen och ett flitigt besökarantal byggdes ett nytt större torn närmare åmynningen våren 2006. Från fågeltornet har man fin utsikt över hela å­­mynningen. Vid solnedgång färgas himlen och vattnet i underbara färger. I april 2019 spred sig en sandstorm från Sahara i atmosfären och färgade solen alldeles röd.

Höst och vår gör svanar och tranor i stora flockar uppehåll här. Deras läten, när de kommunicerar med varandra före läggdags, gör mig varm i snålblåsten uppe i tornet. De blöta strandängarna är stundtals fulla med fjädrar efter fåglar som putsat sig, och har man tur ser man en flock med hästar som brukar beta här.

På sommaren växer det näckrosor och igelknopp i ån. I å­­kanten växer svärdsliljor vilt. Ibland glider en havsörn in över området och skrämmer måsarna och vadarna.

I slutet av augusti kan man få syn på ägretthäger, men lika fint i kvällsljuset kan också fiskmåsar och skrattmås te sig.

Det är alltid lika spännande att se vad som finns att upptäcka vid åmynningen. 

Artikeln har tidigare publicerats i BioFoto Finlands årsbok 2021.

För mig är det ett andningshål att komma ut hit till åmynningen, att njuta av färgerna, stämningen och djurlivet.

Från fågeltornet har man också fin utsikt över fjärden. I april 2019 spred sig en sandstorm från Sahara i atmosfären och färgade solen alldeles röd vid åmynningen. En skrattmås flög förbi och jag njöt i fulla drag. Foto Anne Häggblom.

Flera artiklar på finlandsnatur.fi

Ny prognos: Utsläppen från de finska skogarna ökade i fjol

Ny prognos: Utsläppen från de finska skogarna ökade i fjol

En doldis bland hackspettarna

En doldis bland hackspettarna

Kolsänkorna i de estniska skogarna sviktar

Kolsänkorna i de estniska skogarna sviktar