Bestånden av antalet vilda ryggradsdjur i världen har minskat med 73 procent sedan 1970. Det skriver Världsnaturfonden WWF i Living Planet Report 2026.
Text: Désirée Elfström och Vera Arhippainen
Årets Living Planet Report visar att storleken på världens undersökta bestånd av vilda ryggradsdjur i snitt minskat med 73 procent. Det är en stadig nedgång sedan 1970, utan tecken på att avta.
Minskningen är störst i sötvattensekosystem, där bestånden minskat med 85 procent. För landlevande arter är minskningen 69 procent och för marina arter 59 procent.
Nedgången är densamma som 2024-års rapport, men nu har fler populationer och arter undersökts. I stället för närmare 35 000 populationer och 5 495 arter har nu 35 803 populationer och 5 790 arter undersökts.
Enligt WWF är de största drivkrafterna bakom den negativa trenden bland annat förlust av livsmiljöer, överexploatering och klimatförändringar. Dessa drivs sedan i huvudsak av hur vi globalt producerar mat och energi samt hur vi hanterar och styr våra finansiella flöden.
Flera globala ljuspunkter
Trots den nedåtgående trend för många av jordens arter finns det ändå några som lyckats återhämta sig. Av de populationer som följs inom Living Planet Index är 43 procent växande och 7 procent stabila.
Genom internationellt samarbete finns det till exempel antalet 5 700 vilda tigrar i världen, vilket är en ökning med 70 procent från 2010 till 2025.
Ett 80-tal länder har under 50 års tid stöttat den gröna havssköldpaddan. Den var tidigare rödlistad som ”starkt hotad”, men kan nu kategoriseras som ”livskraftig”.
I Afrika är fortfarande savannelefanten starkt hotad, men ökar på vissa platser i södra Afrika. Bland annat för att man har gett lokalsamhällen större inflytande i förvaltningen.
Rapporten berör också Finland
Enligt Jussi Nikula, bevaranderådgivare på Världsnaturfonden WWF Finland, går det inte att läsa ut Finlands situation direkt ur den globala rapporten. För att förstå läget här rekommenderar han den finländska rödlistan. I 2019 års bedömning klassificerades nästan tolv procent av de bedömda arterna som hotade.
Jussi Nikula är bevaranderådgivare på Världsnaturfonden WWF Finland Foto: Aki-Pekka Sinikoski/WWF
Samtidigt är de bakomliggande problemen som rör världen i hög grad desamma i Finland.
– Rapporten speglar förhållandena i Finland i stor utsträckning. Om man tittar på matsystemet, energisystemet och finansieringen så känner vi igen problemen också här. De här systemen behöver förändras, säger Jussi Nikula.
Vad är mest kritiskt för Finlands del?
– Kort sagt är det överkonsumtionen av naturresurser. Vi har framför allt tittat på mat, energi och finansiering, eftersom de står för en stor del av påverkan på naturen. I Finland är också skogsbruket en viktig faktor.
Nikula poängterar att Finland också är medskyldig till situationen globalt. En stor del av miljöpåverkan från den mat som äts i Finland sker någon annanstans.
– Om man tittar på maten sker den största delen av miljöpåverkan och påverkan på den biologiska mångfalden från den mat vi äter i Finland utomlands. Det gäller framför allt animalieproduktionen. Kött, mjölkprodukter, ägg och kyckling kräver mycket resurser och mark, vilket bland annat kan leda till avskogning, säger han.
Naturen kan återhämta sig
Rapporten innehåller också exempel på där utvecklingen varit positiv. Populationerna av bland annat grön havssköldpadda, tonfisk och tigern har återhämtat sig. Det finns motsvarande exempel i Finland.
– Havsörnen är ett klassiskt exempel. På 1970-talet fanns det väldigt få havsörnar kvar. Den viktigaste orsaken var miljögifter i Östersjön, som koncentrerades uppåt i näringskedjan. Genom miljöarbete har man lyckats minska problemet, och i dag är arten livskraftig.
Ett annat exempel är saimenvikaren, vars situation har förbättrats även om den fortfarande är mycket hotad.
Bland arter som nu behöver hjälp tar Nikula upp fjällräven, fjällgåsen, vitryggig hackspett och flodpärlmusslan och flera fiskarter, bland annat arter som leker i strömmande vatten.
En saimenvikare. Foto: Mervi Kunnasranta
Olika arter kräver olika åtgärder
För att förbättra situationen för den biologiska mångfalden finns det inte en enda metod som fungerar för alla arter.
– För havsörnen var miljögifterna den stora frågan. För saimenvikaren behövs bland annat åtgärder kring fisket och skydd av boplatser. För fiskarter kan det handla om att återställa älvar och lekplatser. När det gäller växter och andra arter som är beroende av vissa livsmiljöer måste man skydda hela ekosystem, säger Nikula.
Men det finns en gemensam nämnare.
– Den centrala frågan är om vi kan lyckas med artskyddet om vi inte samtidigt lyckas vända utvecklingen inom matproduktionen, skogsbruket och finansieringen. Hur mycket naturresurser vi använder spelar en väldigt stor roll.
Vi borde öka finansieringen med omkring 900 miljoner euro per år.
Vad är viktigast att förändra i Finland?
– Det viktigaste är att ta itu med överkonsumtionen, där skogsindustrin är ett exempel. Det är en del av den större bilden av överkonsumtion av naturresurser och det måste vi få kontroll över.
Vi borde öka finansieringen med omkring 900 miljoner euro per år.
När det kommer till kritan kräver skydd och återställande av naturen pengar. Jussi Nikula pekar på två saker: mer finansiering till naturskydd och restaurering, och ett system där den negativa påverkan på naturen får ett pris.
– Naturpanelen bedömer att det behövs ungefär en miljard euro per år för att nå den nivå som krävs för att uppfylla våra mål. I dag är satsningarna bara några tio miljoner. Vi borde alltså öka finansieringen med omkring 900 miljoner euro per år.
– Vi behöver få mer pengar, både offentliga och privata. Den andra sidan av saken är att sätta pris på den negativa påverkan. Utsläppsmarknaden är ett exempel på hur man kan få den privata sektorn att bära en del av kostnaden, säger Nikula.
Utsläppsmarknaden innebär att företag får betala för sina utsläpp, vilket skapar ett ekonomiskt incitament att minska dem. Nikula menar att samma princip kan användas för naturpåverkan.
Det finns samtidigt en oro för att utsläppsmarknaden inte ska finnas kvar. Hur ser du på det?
– Jag har förstått att de finska energiföretagen tycker att den ska finnas kvar och göras effektiv. De har redan anpassat sig till prissignalen och förändrat sina företagsmodeller. Det finns en risk att stora företag i andra länder vill ta bort den, men jag hoppas att det inte händer.
Tror du att Finland kan hitta pengar för att skydda och restaurera naturen genom att omprioritera ekonomin?
– Det tror jag att vi kan. På kort sikt är det svårt, men om man tittar på utsläppsmarknaden ser man att den har vuxit fram stegvis och blivit en ganska stor faktor in energiekonomin, säger Nikula.
Han menar att energisektorn redan har anpassat sig till systemet. De har vant sig vid prissignalen och förändrat sina företagsmodeller.
– När spelreglerna har funnits tillräckligt länge blir de en del av det normala sättet att göra affärer. Samma process kan ske inom andra industrier också.
En viktig aspekt är ändå att förändringen måste vara rättvis.
– Det finns hushåll med lägre inkomster, och det måste också fungera så att de kan försörja sig. Rättvisa är viktigt.
