Läraren, den pensionerade miljötjänstemannen och den unga biologen hyser alla ett brinnande intresse för Ålands natur.
Få mänskor kan den åländska naturen lika bra som Jörgen Eriksson (till vänster i bild) och Ralf Carlsson. De har känt varandra sen folkskoleåldern och växte upp i Godby-trakten mitt på fasta Åland. Bådas naturintresse började på 1960-talet med fåglar och naturfotografering.
Ralf kom att utföra sin livsgärning som lärare i biologi och geografi. Nu står han snart i beråd att pensionera sig från sin tjänst som lektor vid Ålands lyceum. Tidigare fick Finlands Naturs läsare ta del av hans kunskaper om åländsk natur i ett antal artiklar. Ralf har även hunnit med en doktorsavhandling om snäckor och musslor i de åländska sjöarna.
Jörgens naturintresse utvecklades så småningom till ett djupare engagemang för miljön. Som så många andra fick han tidigt upp ögonen för miljögiftsproblematiken genom att läsa Rachel Carsons Tyst vår. Genom studier i biologi och miljövård kom även Jörgen under 1970-talet in på lärarbanan. Hans intresse för biotopvård bidrog till att han blev ansvarig för skötseln av de åländska naturreservaten. Åren 2004–2014 verkade han som landskapets naturvårdsintendent.
Nu lever han glada pensionärsdagar och har gott om tid för naturfotografering, båtfärder och strövtåg i den åländska naturen. Till Jörgens skötebarn hör sedan länge 90-årsjubilerande Ålands fågelskyddsförenings fågelstationer på Lågskär och Signilskär (se bilden ovan). Till hans meriter hör att han guidat fyra finländska presidenter i den åländska naturen, bland dem Sauli Niinistö som hyser ett genuint intresse för växter.
Idag är antalet åländska naturreservat 54, från att ha varit endast åtta då Jörgen inledde sin karriär på Landskapsstyrelsen på 1970-talet. Enligt Jörgen finns det ett uppenbart behov att skydda mer åländsk natur.
– I många länder är 7–8 procent av landarealen fredad, på Åland ligger vi under två procent. Åland saknar regional markplanering, vilket innebär att fredning är det enda sättet att skydda värdefulla naturområden.
Jörgen Eriksson och Ralf Carlsson konstaterar båda att naturintresset och naturkunskapen bland ålänningarna inte är på samma nivå som då de var ungar.
– Då hade de flesta en närmare kontakt till naturen och till primärnäringarna på landsbygden. Nu har urbaniseringen även på Åland fjärmat många från naturen. De ungdomar som är intresserade av biologi börjar ofta studera bioteknik eller andra biovetenskaper där de finns pengar att hämta, säger Jörgen.
Enligt Ralf har naturintresset bland eleverna i Ålands lyceum gått i vågor. Artkunskapen är hos många på en låg nivå, men ibland dyker det upp elever som är genuint naturintresserade och ivriga att lära sig mer.
De höga bergen, karga tallmoarna och branta strandklipporna i Geta och Saltvik – från Dånö i väster till Boklobb i öster – hör till Ralfs favorittillhåll, som han gärna rekommenderar för den som vill bekanta sig med den karga sidan av Ålands natur. Bergstrakterna bjuder fortfarande på storståtlig natur, men även här har kalhyggen och skogsbilvägar gjort att känslan av ödemark inte är den samma som på 1970-talet, då Ralf och Jörgen började röra sig i området.
Till Jörgens favoriter i åländsk natur hör naturligt nog de många reservat där lövängar och andra kulturbiotoper vårdats. Han nämner speciellt Björkör med sitt välbevarade skärgårdshemman och restaurerade slåtterängar söder om Lemland. Här råder landstigningsförbud under fåglarnas häckningstid 1.4–31.7, men vid Björkörs hemland är landstigning tillåten. Båttransport från Föglö och guidning kan beställas i förväg.
Vid lövängen på lummiga Idö i Kökararkipelagen finns numera ett område anvisat för tältning. Det samma gäller på Signilskär, vars fågelstation sedan länge lockat mängder av finska ornitologer. Till Signilskär går det att beställa båtskjuts från Eckerö.
Linda Sundström är Ralfs tidigare elev. Hon är snart klar med sina studier i marin- och miljöbiologi vid Åbo Akademi och arbetar nu med restaurering av fisklekplatser inom ett projekt vi Ålands landskapsstyrelse.
Lindas stora passion i naturen är växter. Hennes slutarbete kom att handla om växtsamhällens förändring i tid och rum på sandörarna kring Kökar, skärgårdskommunen där hon tillbringat mycket tid på familjens sommarställe.
– Det finns nog inte speciellt många ålänningar som kan växter bra. Men bland jakt- och fiskeintresserade är naturkunskapen på rätt hög nivå. Ålänningarna är allmänt naturintresserade, men vi förstår kanske inte alltid att uppskatta vår natur eftersom vi är så vana vid den, säger Linda.
Hon konstaterar att Ålands natur sedan länge lockar till sig naturforskare, ornitologer och andra naturentusiaster från fastlandet.
– Nämn Hagaslätten eller Torpfjärden för en finsk ornitolog och hen lyser genast upp och glömmer språkbarriären!
