Att återställa våtmarker är en mycket effektiv metod att binda kol och motverka klimatförändringen. Det visar ny forskning som har tagits fram av Östra Finlands universitet.
EU:s förordning om restaurering sporrar många aktörer att återställa våtmarker på olika håll i landet. Nu har forskarna utrett vilka åtgärder som ger den största klimatnyttan.
Många experter har tidigare lyft fram tanken att återställning av våtmarker kan utöka klimatutsläppen då metanproduktionen kommer i omlopp. Ny forskning visar att den metod som väljs för återställning av utdikade boreala våtmarker har stor inverkan på markens förmåga att binda kol.
Östra Finlands universitet har kommit fram till att restaureringen av våtmarker förbättrar kolbalansen i jordmånen och markvegetationen och att återställd myrmark binder mer kol från atmosfären. Restaureringen av frodiga våtmarker har en större inverkan på kolbalansen än återställningen av kargare våtmarker.
För att mäta klimatnyttan är det viktigt att mäta hur våtmarkerna avger koldioxid, metan och kväveoxidul och hur länge dessa klimatgaser stannar i atmosfären. Då klimatgasernas omfattning har beaktats kan man räkna ut hur mycket koldioxidekvivalenter som varje återställd våtmark binder.
”Våra beräkningar visade att klimatnyttan var störst i restaureringen av frodiga, utdikade myrmarker som sedan återställdes till trädbevuxen vildmark. I dessa fall var metanutsläppen lägst efter återställningen”, säger forskaren Anna-Laine Petäjäkangas vid Östra Finlands universitet.
Forskarnas kalkyler visar att den här typen av restaurering skulle kunna binda 250 gram koldioxidekvivalenter per kvadratmeter under en period på 16 år. På 100 års sikt binds 330 gram CO2-ekvivalenter per kvadratmeter.
Återställningen av våt och öppen myrmark kan däremot utöka klimatutsläppen och påskynda uppvärmningen av klimatet, varnar forskarna.
”I praktiken måste restaureringen av våtmarker ändå uppfylla många mål samtidigt. Återställningen ska främja biodiversitet, motverka klimatförändringen och förbättra vattenkvaliteten”, säger professor Anne Tolvanen på Naturresursinstitutet.
Östra Finlands universitet har förverkligat forskningsprojektet i samarbete med Geologiska forskningscentralen, Naturresursinstitutet, Teknologiska forskningscentralen och Helsingfors universitet. Forskningsrapporten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Restoration Ecology.
