Prislappen för Finlands restaureringsåtgärder är 500 miljoner euro per år, uppger miljö- och klimatminister Kai Mykkänen.
EU:s förordning om restaurering av natur trädde i kraft den 18 augusti i år. Syftet med förordningen är att stoppa förlusten av biologisk mångfald.
Förordningen förpliktar alla EU:s medlemsländer att återställa ekosystemen så att minst 20 procent av alla land- och vattenområden med utarmad biologisk mångfald restaureras före utgången av 2030.
Därefter trappas ambitionen upp. Omkring 60 procent av alla naturtyper och områden med försvagade naturvärden ska restaureras före 2040 och målsättningen för 2050 är 90 procent.
– Vi börjar med att utarbeta en detaljerad nationell plan för alla restaureringsåtgärder. Tidtabellen för att slutföra denna plan är två år, säger Olli Ojala, miljöråd med ansvar för EU:s biodiversitetspolitik på Miljöministeriet.
Det hängde på ett hår då restaureringsförordningen fick grönt ljus av EU:s ministerråd i somras. Efter att Ungern drog tillbaka sitt stöd såg det ut som att förslaget till förordning inte skulle få det stöd som krävdes i rådet. Efter att Österrike ändrade sin ståndpunkt fick lagförslaget kvalificerad majoritet.
EU:s miljöministrar godkände lagen om restaurering av naturen med minsta möjliga marginal på ett möte i Luxemburg den 17 juni. Finland och Sverige röstade mot förslaget.
Miljöministeriet uppger på sin webbsida att restaureringsåtgärderna skulle kosta omkring 300 miljoner euro per år, men enligt miljö- och klimatminister Kai Mykkänen (Saml) rör det sig om årliga kostnader på minst en halv miljard euro. Mykkänen har av samma anledning utlovat kostnadseffektiva restaureringsprojekt.
– Vi utreder bland annat möjligheten att utveckla en naturvärdesmarknad med frivilliga ekologiska kompensationer som skulle locka till sig privata investeringar i projekt som främjar artrikedomen, säger Ojala.
Utöver detta gäller det att hitta efterföljande åtgärdspaket som kompletterar de befintliga Metso-, Ahti- och Helmiprogrammen.
– Det effektivaste och snabbaste sättet att uppnå EU:s mål är säkert att restaurera statsägda land- och vattenområden där artrikedomen har försvagats.
Ojala nämner ett konkret exempel som kunde ge snabb utdelning.
– Det finns en stor mängd utdikade myrmarker som inte gynnar skogsbruket. En återställning av dessa våtmarker skulle kunna återställa en del av den artrikedom som har gått förlorad.
Det blir i praktiken Miljöministeriet och Jord- och skogsbruksministeriet som får i uppdrag att bereda de restaureringsåtgärder som behövs.
– Vi har inga planer på nyrekryteringar i planeringsskedet. Vi måste se till att jobbet blir gjort med de resurser vi har. Det finns å andra sidan många synergier att hämta genom att förtäta samarbetet inom statsförvaltningen. När jobbet på fältet ska göras behövs tilläggsresurser, säger Ojala.
