Klimatdemonstrationer kan utveckla sig till en juridisk gråzon. Det konstaterar juridikprofessor Markku Suksi vid Åbo Akademi. Men han är inte orolig över demonstranters rättssäkerhet i Finland.
– Enligt min uppfattning tryggar polisen som del av sitt uppdrag demonstrationsfriheten, men polisen måste också samtidigt trygga andra människors rättigheter. Det är en svår situation.
Det juridiska läget skärps för klimatdemonstranter i demokratiska västerländska stater. Det visar en ny internationell rapport. Finlands Natur ringde upp professor i offentlig rätt vid Åbo Akademi, Markku Suksi, för att få bättre grepp om hur läget är i Finland idag.
– Rapporten visar på det att myndigheter i olika länder reagerar olika. Det kan ha sin grund i att det i olika rättsordningar finns olika förhållningsätt till hur man kan ordna demonstrationer. I många länder, till exempel i Sverige, förutsätts tillstånd för att ordna demonstrationer. I Finland behövs bara en anmälan till polisen. I Finland har man ansett att den grundläggande friheten ska vara så oinskränkt som möjligt.
Men när demonstrationer väl hålls kan det ändå uppstå problematiska situationer.
– Då kan det hända att man måste justera eventuella konsekvenser av utövandet av rättigheten i förhållande till andra individers grundläggande rättigheter.
Med sådant avses till exempel demonstrationer som stoppar upp trafik en lång tid eller situationer som orsakar fara.
– Samtidigt som man ger uttryck för en politisk frihet så kan det inskränka till exempel andra människors rörelsefrihet eller rätt till hälsa. Det handlar om att balansera de här två friheterna, demonstrationsfriheten och rörelsefriheten, mot varandra.
Den balansgången faller på polisen att hantera.
– Det är en mycket krävande situation som poliserna ställs inför. Det är komplicerade avvägningsprocesser som polisen får genomföra i de här situationerna.
Och situationerna kan leda till konflikter. Miljörörelsen Elokapina har bland annat anklagat polisen för att agera hänsynslöst och våldsamt i samband med demonstrationer.
Vårt största problem är väl kanske att vi har alldeles för få demonstrationer i det här läget.
Polisen har möjlighet att tillgripa maktmedel, som regleras enligt polislagen, för att exempelvis ”avlägsna en person från en plats, gripa en person, avlägsna ett hinder eller förhindra ett överhängande brott eller någon annan farlig gärning eller händelse”. En polisman har också i sin tjänsteutövning rätt till nödvärn. Men ingripanden ska bedömas utifrån situationens allvar och kontext.
– Det kan lätt hända i en enskild situation att en polisman slinker över på fel sida av den i princip existerande gränsen, man vet inte i varje situation var den gränsen går. Polisen har i sin kommandokedja en överordnad som bedömer situationen, men det kan ändå uppstå oväntade lägen där inga svar finns i stunden, då måste man bedöma situationen efteråt, till exempel genom Justitieombudsmannen, Justitiekanslern eller genom rättsprocesser.
Även demonstranterna kan gå över gränsen, ofta rubriceras det då som tredska mot polis.
– Polisen kan genom befallning eller förelägganden beordra folk att flytta på sig. Utgångspunkten är att de befallningarna ska följas. Men sen finns det element av civil olydnad, när man inte följer polisens befallningar. Demonstranterna tänker att de gör en god och fin sak, men de gör sig skyldiga till tredska mot polis. Det här testade man i ett tidigt skede med Koijärvi-fallet.
Koijärvi-rörelsen var en tongivande finländsk miljörörelse som startade 1979 med syftet att stoppa utdikningen av sjön Koijärvi.
– Det var naturvårdare som kedjade fast sig vid grävmaskiner.
Aktivisterna menade att sjön inom en nära framtid skulle ingå i en naturvårdsplan som skulle etablera Koijärvi som ett naturskyddsområde och att det därför inte var rätt att dika ur det.
– De vägrade lyda order och blev ställda inför domstol för olaga tvång och hindrande av tjänsteman. Aktivisterna hävdade att de inte skulle straffas för att de kämpade för en god sak genom civil olydnad. Men Högsta domstolen ansåg att de inte kunde frias från straff på grund av det.
Aktivisterna dömdes till böter. Till exempel riksdagsledamot Pekka Haavisto (Gröna) bevakade demonstrationen i Koijärvi i egenskap av reporter. Till demonstranterna på plats hörde Osmo Soininvaara och Ville Komsi som senare blev invalda i riksdagen.
Markku Suksi är professor i offentlig rätt vid Åbo Akademi. Foto: ÅA
Suksi säger att det är svårnavigerade gråzoner när det kommer till rätten till demonstrationer och efterföljande konsekvenser.
– Speciellt om demonstranterna inte håller de förhandsplaner som man uppgjort med polisen.
Men inte alla klimataktivister tar till gatorna. Nyligen har en grupp miljö- och människorättsorganisationer väckt åtal mot den finländska regeringen för brott mot klimatlagen. Organisationerna kräver att statsrådet vidtar nödvändiga klimatåtgärder för att trygga medborgarnas grundläggande mänskliga rättigheter.
– Båda är viktiga vägar att gå, säger Suksi om sätten att påverka genom både demonstration och rättsprocesser.
– Vårt största problem är väl kanske att vi har alldeles för få demonstrationer i det här läget. Sen är det en annan fråga på vilket sätt de ordnas och hur väl de följer lagen.
Han påminner också om att polisen faktiskt har till sin uppgift att skydda demonstranter.
– Därför är förhandsanmälan viktig – för att polisen ska kunna dimensionera sin styrka för att trygga demonstrationerna. Polisen dirigerar också trafik till exempel, så att den inte ska störa deltagarna.
Men störningarna som demonstrationer förorsakar för andra kan förstås inte bli oproportionerliga.
– För en viss tid kan man tänka sig att trafiken får stannas helt. Ett visst mått av bristande bekvämlighet behöver också andra människor tolerera. Men det finns en gräns för hur länge det här avbrottet kan pågå innan det övergår till en kränkning av andras rättigheter.
Varför är det viktigt att vi har rätt till demonstrationer och yttrandefrihet?
– Så att man som individ kan agera gentemot det som samhället eller den offentliga makten gör eller underlåter att göra. Det är en viktig rättighet.
Är du orolig för rättssäkerheten för miljöaktivister i Finland idag?
– Inte på samma sätt som oron jag känner för demonstranter i andra länder. I relation till den stora bilden är jag mer orolig för att klimatarbetet går för långsamt.
