Det var rätt beslut att inte använda svavelskrubbrar. Det anser flera åländska rederier som Finlands Natur har talat med.
När svaveldioxidreglerna på Östersjön stramades åt var den allmänna opinionen att så kallade skrubbrar representerade den ”bästa möjliga” teknologin som då var tillgänglig.
Finska staten gick vid tiden för svaveldirektivet in hårt för att få rederierna att installera den nya tekniken genom att bevilja miljöinvesteringsstöd i miljonklassen. Men alla valde inte att installera skrubbrar utan gick i stället över till lågsvavliga bränslen eller flytande naturgas.
– I dag, tio år senare med bättre förståelse och vetskap om eventuella miljökonsekvenser orenat tvättvatten från skrubbrar kan ha på havsmiljön, så införs det nu lokala restriktioner och förbud på tvättvatten från skrubbrar, säger Mats Björkendahl, specialsakkunnig på Rederierna i Finland.
Bland annat Danmark har redan beslutat att förbjuda utsläpp av skrubbervatten på sina territorialvatten från och med 1 juli nästa år och Finlands regering föreslår nu detsamma.
Björn Blomqvist, vd på Rederi Ab Eckerö, säger att regeringens förslag är ett ”tecken” på att man gjorde rätt val att inte gå över till skrubbrar på rederiets fartyg.
– Användningen av skrubbrar i sig har vi inga åsikter om, det är vad man gör med det vatten och de kemikalier som används i skrubbrarna som är avgörande för vilken sorts miljöpåverkan de har, säger Blomqvist.
Det finns olika typer av skrubbrar, både öppna och slutna system, men Viking Lines vd Jan Hanses ställer sig kritisk till bägge.
Användningen av skrubbrar innebär att fartygen bunkras med smutsigare olja med högre svavelhalt än nödvändigt.
– Användningen av skrubbrar resulterar i avfallsvatten, som i vissa typer av skrubbrar med så kallad open loop släpps direkt i vattnet tillsammans med all förorening som tvättats ur rökgaserna. I andra typer, med så kallad closed loop, samlas avfallsvattnet in och lämnas i land – men den här processen är inte helt vattentät, det förekommer trots allt utsläpp. Dessutom medför användningen av skrubbrar att fartygen bunkras med smutsigare olja med högre svavelhalt än nödvändigt, säger Hanses.
De rederier Finlands Natur har pratat med; Viking Line, Tallink Silja, Eckerö och Lundqvistrederierna, valde alla bort skrubbrar och ställer sig därmed bakom Rederierna i Finland som gett tummen upp för den finska regeringens förslag.
Men det finns annat på utsläppsfronten som i stället kommer vara en utmaning för sjöfartsbranschen, konstaterar de lokala rederierna. Internationella sjöfartsorganisationen, IMO, har satt som mål att sjötransporterna ska vara koldioxidneutrala 2050, också EU:s klimatpaket sätter press på branschen att snabbt minska sina utsläpp.
– Arbetet för att uppnå IMO 2050-målet om koldioxidneutralitet för sjöfarten kommer att kräva en enorm utveckling inom sjöfartsbränslen under de kommande åren, säger Erika Jansson, kommunikatör på Tallink Silja.
Bland de åtgärder som redan har vidtagits räknar rederierna upp specialtillverkade propellerblad, anslutning till landbaserad elförsörjning där det går, optimeringssystem för bränsle, värme och ventilation, energisparande investeringar och elektrifiering av energilagring ombord. Högt upp på önskelistan är det som går under benämningen ”nästa generations fartygsbränsle”.
– Vi hoppades för tio år sedan att flytande naturgas, alltså LNG, skulle vara det nya framtidsbränslet för sjöfarten, men i dag står det klart att det bara är ett övergångsbränsle, säger Jansson.
Några nyare fartyg drivs idag med en drivmedelsmix bestående av LNG och biogas. Men ännu har inte biogas helt ersatt LNG.
– Tillgången är svag och priset är ännu för högt, säger Jan Hanses.
Mats Björkendahl på Rederierna i Finland tror att utfasningen av fossila bränslen sker snabbare om alternativa drivmedel blir mer tillgängliga och prisskillnaderna jämnas ut.
– Det finns även de som utvecklar teknologi som ska fånga koldioxid ombord på fartyg där man använder sig av skrubbrar så att smutspartiklar och svavel från avgaserna måste tvättas bort innan koldioxiden kan tas till vara. Men det finns även andra sorters teknologi på kommande.
Det görs även en del storskaliga samarbeten mellan rederierna för att nå klimatmålen snabbare. Viking Line, Tallink Silja och Eckerölinjen är alla med i satsningen på en “grön korridor” mellan Finland, Sverige och Estland. Specifikt gäller det linjerna Åbo-Stockholm och Helsingfors-Tallinn. Rederierna och de berörda hamnarna har ingått partnerskap med målet att trafiken mellan de berörda städerna ska bli fossilfri senast 2035.
– Vi deltar i de olika arbetsgrupperna som jobbar med frågan ur olika vinklar, exempelvis fartygsdriften, hamnarnas infrastruktur och anslutningarna till och från hamnarna på landsidan. Detta koordineras sedan av en styrgrupp där vi är medlem, berättar Björn Blomqvist.
Det finns alltså både samarbete, aktuella projekt och en del optimism i branschen, men kanske speciellt en tilltro till utveckling av drivmedel och teknik. Trots det kantas ambitionerna också av skepsis och cynism.
– Jag har verkligt stora tvivel att världens sjöfart skall finna alternativa tekniker eller innovationer som gör att man ska kunna leva upp till ställda utsläppsmål utan att transporterna som helhet måste reduceras dramatiskt med de följder som detta skulle få för världsekonomin. Hoppas kan man alltid, men vi avvaktar nog utvecklingen och följer med möjligheterna, säger Ben Lundqvist, vd på Lundqvist rederierna.
