Tidigare miljöchef varnar för bristfällig avloppsrening

Carl-Sture Österman har varit skärgårdens miljökämpe i flera decennier. Nu går han i pension efter 36 års förvärv vid Pargas stad. Vi träffade honom i Skräbböle i somras.

Den som trodde att miljövårdschef Carl-Sture Österman i Pargas skulle ta bladet från munnen efter sin pensionering får se sig snuvad på konfekten. Han vill varken korsfästa miljöbovar eller ge igen för gammal ost, trots att han nu är fri som en fågel.

Österman har under sin karriär som miljöexpert vid Pargas stad titulerats bland annat miljövårdssekreterare och miljövårdschef. De som känner Österman väl klassar honom ändå främst som en miljödiplomat. Han söker inte konflikt och är mån om att förhandla sig fram till sådana lösningar där motparten inte tappar ansiktet.

– Då jag började som miljövårdssekreterare i Pargas 1986 var synen på avfallshantering ganska speciell. Sopor dumpades i havet och i skogsdungarna lite varstans. Det hörde till landets kutym på den tiden. I Ingå i västra Nyland körde man i tiderna ut en uttjänt och rostig bil på havsisen under vårvintern. Sedan slog ortsborna vad om vilken dag den skulle sjunka till havsbottnen, berättar Österman.

Det var inte lätt att under rådande omständigheter bygga upp den kommunala förvaltningen kring Pargas stads sophantering.

– De flesta ansåg på 1980-talet att de inte behöver betala för att bli av med hushållsavfall eller miljöfarliga sopor. De förväntade sig att kommunen skulle ta hand om alla sopor helt gratis. Med tiden har attityderna förändrats. I dag är det ytterst sällan som vi får veta att någon skulle ha dumpat avfall till sjöss för att komma billigare undan.

Pargas stad grundade i samarbete med tredje sektorn en återvinningscentral på 1990-talet. Nu sköts verksamheten av bolaget Sydvästra Finlands Avfallsservice som i sin tur ägs av 18 kommuner i Egentliga Finland.

– Sydvästra Finlands Avfallsservice har större muskler att ansvara för sophanteringen i Pargas, men å andra sidan har samarbetet med den tredje sektorn nu fått en mindre betydelse. Det har lett till en situation där vi inte längre har en lokal återvinningscentral, vilket innebär att återanvändningen av till exempel maskiner, vitvaror, möbler och byggnadsmaterial inte fungerar helt optimalt.

Lanseringen av containrar för återvinningsmaterial invid de lokala mataffärerna har varit ett tvistefrö i Pargas. Många ortsbor och sommargäster missbrukar sopstationerna genom att dumpa till exempel spillolja och annat miljöfarligt avfall vid dem, trots att den typen av sopor hör hemma på avfallscentralen.

– Jag har blivit idiotförklarad av många Pargasbor för att vi införde dessa containrar. Syftet var att effektivera insamlingen av till exempel kartong, glas och metall, men vi räknade inte med den dumpning som grasserar vid stationerna.

Har du blivit utsatt för våld eller hotelser i jobbet som miljötjänsteman?

– Väldigt sällan. Jag har någon gång hotats med att bli skjuten när jag har inspekterat en ostädad fastighet, men den typen av upplevelser har hört till undantagen.

Enligt Österman är det många kommuninvånare som vänder sig till stadens miljövårds-enhet för att få bukt med grannens oljud eller stökiga förvaring av skrot och avfall på den egna gården. De vill ibland använda miljövårdsenheten som slagträ i sina egna konflikter.

– Kommunen saknar oftast mandat att ingripa i sådana tvister, trots att vi blir inkallade. Vi kan inte lösa grannfejder, men vi kan ingripa om någon smutsar ned miljön i strid med gällande lagstiftning.

En stor del av Östermans arbete har gått ut på att göra riskkartläggningar i områden som har kontaminerats av oljeutsläpp eller miljöfarligt avfall såsom tryckimpregnerat virke.

Hur har samarbetet förlöpt med storbolagen Nordkalk och Finncement?

– Jag upplever att dialogen fungerat bra. Bägge företag har stegvis sett över sin rökgasrening och gjort stora miljöinvesteringar, vilket har förbättrat luftkvaliteten i Pargas. Industriella aktörer övervakas ju också av Finlands miljöcentral och Närings-, trafik- och miljöcentralen. Vi har alltså fått stark draghjälp av statliga och regionala aktörer i vårt miljöarbete.

Storindustrin på orten hade på 1980-talet egna representanter i den lokala miljönämnden, men enligt Österman betraktas kalkindustrin inte längre som en helig ko i Pargas.

– Nordkalk och Finncement har inte alltid uppfyllt de utsläppskrav som har ställts på dem, men vi har lyckats undvika större konflikter. Miljölagstiftningen släpar alltid efter och det gäller att ha tålamod i allt miljösamarbete. Det handlar ju trots allt om miljoninvesteringar.

Enligt Carl-Sture Österman har storbolagen Finncement och Nordkalk inte alltid levt upp till de bestämmelser som berör luftburna utsläpp i Pargas.

Övergödningen i Skärgårdshavet har varit på allas läppar också under den gångna sommaren. Största delen av regionens utsläpp av fosfor och kväve härstammar från närliggande åkrar i grannkommunerna i Egentliga Finland. Men visst finns det lokala utsläppskällor som Pargas stad övervakar.

– De lokala avloppsreningsverken i Nagu, Korpo och Houtskär är inte dimensionerade för sådana mängder turister och stugägare som rör sig i Åbolands skärgård sommartid. Folkmängden mångdubblas under sommaren. Den här belastningen orsakar läckage av bristfälligt renat avloppsvatten till Skärgårdshavet.

Avloppsreningsverket i Finby i Nagu klarar inte av att rena de mängder avloppsvatten som uppstår under högsäsongen. Följden är läckage av fosfor och kväve till Skärgårdshavet. Foto: Mikael Sjövall.

Enligt Österman skulle det behövas stora investeringar för att uppgradera avloppsreningen i de forna skärgårdskommunerna, men än så länge saknas det resurser för att skrida till verket.

– Pargas stad ska i samarbete med det regionala avfallsbolaget uppgradera avloppsreningsverket och slamhanteringen i Korpo. Enligt planen ska projektet slutföras 2024, men i Nagu och Houtskär är det inte lika väl förspänt.

Slammet från avloppsvattnet eller de tömda septiktankarna i Nagu, Korpo och Houtskär körs för närvarande till Nystad eller Åbo med tankbilar, vilket inte är en optimal eller ekologiskt hållbar lösning. Enligt Österman vore det bättre att hantera slammet lokalt.

– Det brister också i de lokala företagens vilja att investera i tillräcklig kapacitet för sugtömning av gästande båtars septiktankar.

En del företag har fått reprimander för otillräcklig hantering av toalettavfall, men än så länge har inga böter utfärdats.

Nagu besökshamn har stundvis haft otillräcklig kapacitet att ta emot toalettavfall av besökande båtar. Foto: Mikael Sjövall.

Den bristfälliga avloppsreningen i den yttre skärgården är inte det enda som skaver i skon. Pargas stad utarbetar just nu ett nytt miljöprogram och det råder ingen tvekan om fokusområdet.

– Klimatfrågan kommer att uppta en stor del av uppmärksamheten. En stor del av uppvärmningen av kommunala fastigheter i till exempel Nagu sköts fortfarande med fossil brännolja. Vi borde investera i ett flisvärmeverk av klimatskäl, men beslutet låter vänta på sig.

Hur skulle du beskriva de största utmaningarna i ditt jobb som ledande miljövårdschef?

– Det jobbigaste har varit en kronisk brist på budgetmedel och pengar för nödvändiga miljöinvesteringar. Bristen på resurser har försvårat det dagliga arbetet och vår förmåga att bevaka miljöfrågor i kommunen. Situationen kan förvärras ytterligare nu när kommunens skatteinkomster minskar drastiskt i samband med vårdreformen.

Hurdan pensionär kommer du att vara?

– Jag kommer att njuta av möjligheten att vistas mer i naturen och bejaka mitt intresse för fågelskådning. Och så blir det mer tid över för golf och tennis. Jag blir knappast en arg pensionär som tapetserar tidningarna med insändare om aktuella miljökonflikter.

Carl-Sture Österman