Konsumenten villig men samhället måste skapa förutsättningar för cirkulär ekonomi

Finlands utveckling mot en cirkulär ekonomi har börjat. Vetenskaplig forskning, innovationer och samarbete står i fokus, och med konsu­menternas hjälp kan den nödvändiga systemförändringen genomföras.

Foto Magnus Östman

Finland ska vara en föregångare inom cirkulär ekonomi och bli ett av de främsta länderna inom återvinning i EU. EU för sin del antog en handlingsplan för cirkulär ekonomi 2015 och en strategi för plast 2018. Flera beslut som fattats av de europeiska politikerna märks redan i dag eller inom kort också i finländarnas vardag: sugrör och bestick av plast förbjuds nästa år, år 2023 ska alla kommuner i Finland ha en separat insamling av textilavfall.

Ifall de europeiska konsumenterna får bestämma borde cirkulär ekonomi utgå från frågor som berör energilösningar, produktion, utbildning, hälsa, jämställdhet, klimathot och en ren natur. De europeiska ländernas politik ser ändå annorlunda ut. I polit­iska styrdokument dominerar följande teman: skräp som en resurs, återvinning, bioekonomi, ekodesign och tillverkning samt finansiella instrument. I politiken är invånarna viktiga, men de ses främst som konsumenter, inte som aktiva aktörer.
Gapet mellan medborgarnas tankar om cirkulär ekonomi och de europeiska ländernas politik kring cirkulär ekonomi granskas av forskarna Petteri Repo, Markku Anttonen, Juri Mykkänen och Minna Lammi i en art­ikel i den vetenskapliga tidskriften European Journal of Sustainable development (2018). För att ge mer tyngd och acceptans åt de politiska besluten om cirkulär ekonomi borde politiken och medborgarnas visioner närma sig varandra, skriver forskarna. Artikeln ingick i projektet CloseLoop (2016–2019) och finansierades av Strategisk forskning vid Finlands Akademi som har flera pågående projekt kring cirkulär ekonomi och återvinning. 

En av forskarna i CloseLoop var Minna Lammi. Hon är docent vid Helsingfors universitet och chef för Finlands akademis strategiska forskningsprogram Kultur i ett teknologi­baserat samhälle. Sedan fyra år tillbaka jobbar hon som gästforskare vid Cambridge universitets centrum för industriell hållbarhet. 
CloseLoop fokuserade främst på att främja cirkulär ekonomi av värdefulla metaller inom bland annat data-, energi- och  trafiksektorn. Projektet ledde till ett stort företagssamarbete som främjar återvinningen av metaller och kemikalier i bilbatterier.

– I CloseLoop fokuserade vi på metaller, till exempel litium och kobolt. I praktiken har konsumenterna inte en aning om vad som kommer varifrån. Konsumenten kan med andra ord vara rätt osynlig men hen spelar ändå en viktig roll – ligger hens gamla mobiltelefoner och datorer hemma i byrå­lådan eller förs de till en återvinningscentral? 
 

Inom ramen för CloseLoop gjordes en enkät för att utreda finländarnas attityder till de lösningar som den cirkulära ekonomin erbjuder (se figuren ovan). Att dela saker eller tjänster med andra var inte ett lika populärt alternativ som att återvinna och repar­era. Höginkomsttagare och personer under 50 år var mest intresserade av att få saker reparerade eller reparera själv. 

I Finland återvinns i dag i medeltal 41 procent av det kommunala avfallet. Om femton år ska återvinningsgraden för avfallet vara 65 procent. 

– När konsumenterna erbjuds enkla och ekonomiskt vettiga lösningar deltar de också i återvinningen, säger Minna Lammi.

Vem ska då skapa lösningarna? Minna Lammi tror inte att det är konsumenterna som kommer att driva frågan om cirkulär ekonomi. Däremot är utbildningsinstanser, företag och politiker avgörande för att driva på systemförändringen. 

Konsumenten är ändå viktig. Det är hen som ska anamma de nya lösningarna, produkterna och attityderna. 

Minna Lammi nämner företaget Desta­clean som tillverkar ”trästenar” av återvunnet byggnadsmaterial. Trästenarna kan till exempel ersätta stenar eller betongplattor i trädgården. Men kommer konsumenten att acceptera nya förnybara material i sin trädgård eller känns de för onaturliga? 

Minna Lammi säger att budskapet till konsumenterna förr var enklare: köp inhemskt, spara pengar på banken. 

– ”Konsumera inte”, är ett tydligt budskap men vad innebär ”konsumera ansvarsfullt”? 
Är det ansvarsfullt att köpa peruanska blåbär i februari? Eller inhemska paprikor i mars? Minna Lammi säger att det är svårt att konsumera ekologiskt och att förstå kedjorna bakom en produkt. 

– Det finns saker vi intuitivt vet att är dåliga men sedan finns det många saker där var och en gör upp sina egna regler, vilka nödvändigtvis inte grundar sig på vettiga argument. Konsumtion baserar sig på känsla, inte logik eller rationalitet, säger Minna Lammi.

En sak är ändå säker. Ju mindre desto bättre.  

Konsumenterna redo att återvinna textilier

Varje år får alla åttondeklassister i Åboregionen besöka en av Sydvästra Finlands Avfallsservice Ab:s (LSJH) sorteringsstationer. För många är det en ögonöppnande upplevelse: måsar som cirklar ovanför sopor på väg till förbränning. Till bolagets avfallscentraler kommer det varje vardag 350 000 nya soppåsar med brännbart avfall. Med ungdomarna finns alltid en miljörådgivare från Sydvästra Finlands Avfallsservice. En av dem är Mikaela Sundqvist.

– Tyvärr ser vi hittills ingen minskning i avfallsmängderna i Finland. Vi konsumerar mer och mer, säger hon. 

För åttondeklassisterna poängterar Mikaela Sundqvist att man ska försöka minska på mängden avfall som uppstår. 

– Att endast köpa det man faktiskt behöver, att köpa hållbara produkter, försöka använda dem till slut och sälja på loppis eller donera är några sätt.

Sydvästra Finlands Avfallsservice är en föregångare inom textilåtervinning och under de senaste åren har återvinning av kläder och textilier särskilt diskuterats med eleverna. 

År 2023 ska alla kommuner i Finland ha en separat insamling av textilavfall. 

Är konsumenterna redo?
– Ja, tack vare en målmedveten process och intresse både från media och konsumenter. Folk vill gärna återvinna textilier och önskar fler insamlingskärl särskilt i köpcentrum och i hushållens avfallsrum. 

Insamlingen av textilier planeras nu på nationell nivå, vilket gör det enklare för konsumenterna, bland annat då instruktionerna blir lika för alla. Just nu funderar Mikaela Sundqvist och hennes kollegor över hur man ska få invånarna att förstå skillnaden mellan användbara och avlagda textilier. Kläder som egentligen borde klassas som avlagda textilier har förts till välgörenhetsorganisationer. 

En annan utmaning är att få konsumenterna att lämna in textil-avfallet i slutna plastpåsar. Om mögliga kläder och insektätna textilier läggs i samma kärl kan de lätt kontaminera andra produkter.

– Det har varit mycket tal om att minska användningen av plast och folk är tveksamma till plastpåsar. Det är jätteviktigt att förklara orsakerna och när vi berättar att plastpåsarna skyddar materialet förstår folk det.

Artikeln är producerad i samarbete med nättidningen Versus och med finansiering från Maj och Tor Nesslings stiftelse. Den finns i finsk översättning på versuslehti.fi.