I den här serien går vi igenom beslutsfattande på olika nivåer och hur olika samhällsaktörer påverkar beslutsfattandet. I tur står nu nationell lagstiftning och beslutsfattande på riksnivå. För inflytande i rikspolitiken är tidpunkten avgörande.
Foto Magnus Östman
Finlands riksdag stiftar landsomfattande, nationella lagar. Innan riksdagsledamöterna får klubba igenom beslut och nya lagar eller lagändringar, har detaljerna i lagutkastet cirkulerat i en eller flera omgångar i olika remissinstanser. På så sätt kan möjligast många parter ta del av processen och kommentera sina synpunkter. Remissinstanser är bland annat olika myndigheter, kommuner, fackförbund och intresseorganisationer samt aktörer inom tredje sektorn, till exempel medborgarorganisationer.
Hur ett lagutkast utformas är alltså summan av flera parters påverkan vid flera tidpunkter. Ett viktigt skede i lagberedningen är starten då ett ministerium utser en arbetsgrupp för beredningen. Efter förarbetet behandlar regeringen lagutkastet, som sedan går vidare till riksdagens utskott. Riksdagens tematiska utskott behandlar lagutkastet och bereder det för riksdagens plenum där det antingen röstas igenom eller förkastas. Intressentgrupper och sakkunniga inom det aktuella området brukar bli hörda både i början då ministerierna förbereder utkast och i ett senare skede av riksdagens utskott.
En stor del av bakgrundsarbetet i lagberedning görs av tjänstemän i ministerier. Som stöd för detta arbete tillsätts arbetsgrupper där intressenter, såsom intresse- och medborgarorganisationer, får vara delaktiga i. Relevanta org-anisationer får en inbjudan att medverka för att det ansvariga ministeriet vill höra organisationers åsikter i ärendet som bereds.
Natur och Miljö rf är medlem i flera olika arbetsgrupper som ministerierna har tillsatt. Förbundets ordförande Henna Björkqvist berättar att Natur och Miljö är en efterfrågad partner i de miljöpolitiska arbetsgrupperna och menar att förbundet har gjort ett bra arbete och visat sig ha sakkunskap inom många naturskydds- och miljöfrågor.
– Vi får rentav så många förfrågningar att vi ibland måste prioritera och tacka nej, berättar Björkqvist.
Organisationer kan ha anställda som är sakkunniga inom ett visst område och deltar i arbetsgruppernas arbete som anställd. Organisationerna kan också förlita sig på volontärer som genom andra erfarenheter besitter lämplig kunskap för att representera organisationen. I Natur och Miljö har representationsuppdragen fungerat mycket på frivillig basis. Volontärer är efterfrågade till många av representationsuppdragen även om mycket av arbetet även görs av förbundets anställda.
Representanten behöver allmän kunskap om både substansen och behärska mötesteknik.
– Vi eftersträvar att representanten backas upp av andra kunniga stödpersoner inom förbundet och representanten kommunicerar till stödpersonerna vad som är aktuellt i arbetsgruppen. Tyvärr är det ofta så att materialen i arbetsgrupperna är konfidentiellt och inte får spridas. Då gäller det att kommunicera ärendet på allmän nivå med sina stödpersoner, berättar Henna Björkqvist och fortsätter:
– Viktigast är att representanten får tillräckligt med vägledning om hurudan åsikt Natur och Miljö vill föra fram i arbetsgrupperna.
Arbetsgruppernas storlek är begränsad och organisationer med liknande profil får turas om i deltagandet i miljö-politiska arbetsgrupper. Natur och Miljö, Finlands naturskyddsförbund och andra finskspråkiga natur- och miljöskyddsföreningar samarbetar ofta och delar på representationsplatser.
– Då brukar vi sinsemellan komma överens om vem som utses till den gemensamma representanten och dess suppleant, förklarar Björkqvist.
Paloma Hannonen är skyddsexpert vid Finlands naturskyddsförbund. Till hennes arbetsuppgifter hör att delta i några av regeringens arbetsgrupper. Just nu är revideringen av naturvårdslagstiftningen aktuell och Hannonen är medlem i arbetsgruppen för ekologisk kompensation. I den sker arbetet på en konkret nivå.
– Vi har gått igenom internationella och inhemska erfarenheter och samlat in exempel på vad som fungerar och vad som inte gör det. Vi satte upp ett schema med frågor som vi i arbetsgruppen ville få svar på. Sedan gjorde vi pilotförsök och skissade slutligen på lagparagrafer ugående från det vi hade kommit fram till, beskriver Hannonen.
De här utkastet överräcktes till lagrevideringens styrgrupp som efter sin behandling skickar utkastet vidare till regeringen. Regeringen behandlar utkastet och ministrarna för diskussioner utgående från partipolitiska synpunkter. Efter att regeringen har bearbetat utkastet får remissinstanser möjlighet att kommentera den senaste versionen, varefter regeringen fortsätter att bearbeta utkastet. Efter det kan lagutkastet gå vidare till riksdagens utskott och vidare till plenum i riksdagen.
Beroende på arbetsgruppen får miljöorganisationer i mer eller mindre hög grad vara med om att forma lagutkast och påverka slutresultatet konkret. Syftet med att höra olika parter är ändå demokratiskt och det gäller att hitta en sammanjämkning som tjänar de flesta.
– Det händer sällan att någon av parterna får sin vilja igenom som sådan då arbetsgruppen består av en bred front av intressenter, men alla ska få komma till tals, förklarar Hannonen. Hon tillägger att mötesordförandes och sekreterares politiska intressen har stor betydelse. Det leder till att gruppmedlemmarnas kommentarer kan få antingen större uppmärksamhet eller endast noteras som kommentar i protokollet.
Förutom att diskutera i mötesrum bakom stängda dörrar verkar medborgarorganisationer också genom att träffa de slutliga beslutsfattarna personligen. Paloma Hannonen berättar att en viktig del av påverkansarbetet är att träffa riksdagsledamöter, ministrar, deras specialmedarbetare och centrala tjänstemän. Under personliga möten kan man diskutera ärenden ur flera synvinklar och höra hur andra intressenter argumenterar. Målet är att hitta lösningar som passar möjligast många parter.
Medborgarorganisationer är summan av sina medlemmar. Aktiva individer kan vara startskottet till stora kampanjer i en organisation.
I Finland har man sedan år 2012 kunnat starta medborgarinitiativ. Målet med dem är att ge riksdagen ett lagförslag eller ett förslag om att inleda en lagberedning. Ett medborgarinitiativ kan initieras självständigt av en grupp på minst fem röstberättigade finska medborgare. Alternativt kan privatpersonerna vända sig till en organisation som kan fungera som huvudman för initiativet. För att ett medborgarinitiativ ska behandlas av riksdagen krävs att minst 50 000 personer undertecknat det.
Sedan 2012 har många initiativ startats av privatpersoner, sammanslutningar och olika organisationer. Kända miljörelaterade medborgarinitiativ har varit bland annat kampanjerna Adjö till kalavverkningar (Avohakkuut historiaan) och Lämna torven (Irti turpeesta), som båda initierades av miljöorganisationer.
De demokratiskt invalda riksdagsledamöterna representerar sitt politiska parti i riksdagen. Den som söker en lämplig kandidat att rösta på i val kan bekanta sig med partiprogrammet, valprogrammet eller partiets övriga program i olika substansfrågor för att få en uppfattning om partiets politik och värderingar. Under valkampanjen presenterar partierna sina värderingar ur programmen och beskriver hur de som parti skulle lösa olika politiska frågor och samhälleliga arrangemang. Partiprogrammen finns till för att fungera som vägkarta då partiets politiker senare navigerar i sakfrågor för att kunna fatta beslut.
– Programmen görs inte upp som ett självändamål, men de ska ge ryggstöd i frågor om värderingar, förklarar Henrik Stenbäck som är generalsekreterare vid Svenska folkpartiets riksdagsgrupp.
– Man behöver inte gå omkring med programmen, men de är viktiga att kolla och falla tillbaka på, konstaterar Stenbäck.
Partiprogrammet manglas fram genom en grundlig behandling inom partiet, främst av centrala tjänstemän och en process som leds av partistyrelsen. Programmet godkänns av partikongressen där partimedlemmarna blir hörda.
Den som känner att hen vill påverka ett partis värderingar kan börja på lokal nivå. Partimedlemmarna hör till en lokalavdelning och det är där man börjar påverka. En lokalavdelning kan initiera en motion som den lämnar in för att behandlas på partikongressen.
Partiprogrammen är en utarbetad strategi och syn på hur samhället kunde fungera och riksdagsgrupperna håller långt en enig front och följer det som definieras i dokumentet och i de övriga aktuella programmen.
– Man ska ha vägande skäl om man som ledamot går emot det som partiet säger i sina program. Om man gör det ska man kunna motivera att partiets generella ståndpunkt har blivit inaktuell. Utgångspunkten är att man följer de gemensamma programmen. Men i frågor som kan definieras som samvetsfrågor ges ledamöterna fria händer att rösta enligt egen övertygelse, säger Stenbäck.
Hur man röstar i riksdagsvalet har en direkt inverkan på vem som beslutar om de slutliga resultaten. Men under lagutkastens krokiga resa till plenum finns många tillfällen att påverka i form av olika sammanhang.
Artikeln är en del av artikelserien Aktivistens handbok: påverka miljöbeslut på olika nivåer. Andra artiklar i serien hittar du här:
Påverkan på kommunalnivå (från Finlands Natur 1/21),
Påverka i landskapen (från Finlands Natur 2/21),
Påverka på EU-nivå (från Finlands Natur 4/21)