En ny studie visar att saimenvikaren är mer särutvecklad än man tidigare har trott. Finländska, japanska och danska forskare föreslår nu att saimenvikaren borde klassas som en separat art i stället för att betraktas som en underart till arktiska vikare.
Forskningsprojektet bygger på ett samarbete mellan Helsingfors universitet, Östra Finlands universitet, Naturresursinstitutet, Köpenhamns universitet och naturhistoriska museet i Tokyo.
Vikarna är de mest utbredda arktiska sälarna. De förekommer inte bara i Ishavet utan även i Ochotska havet, Östersjön, Saimen och Ladoga. Det har traditionellt ansetts att insjövikarna är nära släkt med varandra och att de har utvecklats från vikare som blivit instängda i insjöar i och med landhöjningen.
Den nya studien visar att saimenvikaren skildes åt från de övriga vikarna för mer än 60 000 år sedan – långt innan Saimen uppstod 50 000 år senare.
”Genetiska studier har länge antytt att saimenvikaren är mer annorlunda än man skulle kunna anta på basis av Saimens tillkomsthistoria. Men det var först i och med analysen av alla arktiska vikare som vi kunde tidsbestämma saimenvikarens evolutionära särutveckling från de andra vikarna”, säger Ari Löytynoja på Helsingfors universitet.
Medan sälarna i Östersjön och Ladoga kommer från Atlanten, har saimenvikarna sannolikt spridit sig till Finland österifrån – från ett område där det fanns stora issjöar under istiden. På sin väg till Saimen korsade de sig med vikarna från väst.
Saimenvikarens långa evolutionshistoria fick forskarna att undersöka dess ekologiska särutveckling. De havslevande vikarnas tänder har anpassat sig till en föda på fisk, märlkräftor och andra kräftdjur. I likhet med bardvalarna suger de in bytet i munnen och silar ut vattnet med tänderna och tungan. Den nya studien visar att saimenvikarens tänder är de som är mest specialiserade på fiskbaserad föda i jämförelsen med andra vikare.
”Mätresultat från hundratals individer visade hur avvikande saimenvikarens tänder är, vilket tyder på en lång fristående utvecklingshistoria”, säger Jukka Jernvall på Helsingfors universitet.
Även saimenvikarens tunga och matsmältningskanal har anpassat sig till en annorlunda föda. De genetiska och morfologiska olikheterna innebär att saimenvikaren skulle kunna klassas som en egen art, anser forskarna.
Det finns för närvarande cirka 500 saimenvikare i Finland. Arten är utrotningshotad och behöver aktiva skyddsinsatser för att överleva.
”Vi har en helt unik relikt som lever i Finland, den sista representanten i hela världen för de forna vikarna som levde i issjöar. Det är svindlande att tänka hur nära vi har varit en situation där saimenvikaren skulle ha dött ut, säger Mervi Kunnasranta vid Östra Finlands universitet.
Den vetenskapliga studien har finansierats av Jane och Aatos Erkkos stiftelse, Finlands Akademi och EU.