Så skiljer sig synen på strömmingen i Sverige och Finland

av | 29 november 2023

Ulf Bergström, Sveriges lantbruksuniversitet.

Ulf Bergström, Sveriges lantbruksuniversitet.

Forskaren Ulf Bergström vid Sveriges lantbruksuniversitet förundrar sig över Finlands och Sveriges väsensskilda slutsatser om strömmingbeståndets situation. Foto: Privat

Forskarna i Finland tycker inte det behövs fiskestopp på sillen, eller strömmingen som den kallas norr om Kalmarsund. Snarare vill de se ett arbete mot övergödning och förbättring av kustmiljöer. Svenska forskare däremot är oroliga för det höga fisketrycket och vill se nollkvot.

– Jag har haft, och har fortfarande, lite svårt att greppa hur diskussionen kan vara så totalt annorlunda, säger forskaren Ulf Bergström vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU.

Bergström har en fot i bägge länder. För två år sedan rapporterade finländska Naturresursinstitutet om utsvultna större strömmingar i Bottniska viken. Men nu är forskartongångarna i Finland mer positiva till beståndens utveckling – och det har också influerat diskussionen om fiskekvoterna. I första delen av BalticWaters djupdykning i sill/strömmingsfrågan över landsgränsen blev det tydligt att kritiken mot fortsatt storskaligt industrifiske till stor del uteblivit i Finland.

Orsaken till den positiva hållningen är enligt Naturresursinstitutet förbättrade födoförhållanden, speciellt förekomsten av större kräftdjur och pungräkan.

– Pungräkan verkar ha återhämtat sig och det påverkar strömmingen. I år öppnade jag några magar på strömmingar och där fanns pungräkor, säger forskaren Jari Raitaniemi och hänvisar till årets gemensamma forskningsresa med svenska forskare som nyligen avslutats.

Risken för beståndskrasch är enligt honom nu mycket mindre, i alla fall i de nordliga delarna av Östersjön.

– Vi såg redan i våras att situationen höll på att förbättras och att fisken var fetare, men det är inte statistik som inkluderats av det Internationella havsforskningsrådet ICES i årets råd.

Men svenska forskare har svårt att se varför de finska kollegorna är så positiva.

– Det som gäller är fortfarande att risken för beståndet att hamna under ett tröskelvärde där sannolikheten är hög att beståndet inte längre kan återhämta sig är betydligt högre än vad fleråriga planerna tillåter. Data från höstens undersökning, som Jari hänvisar till, kommer att ingå i nästa års beståndsskattning. Ingen sådan har alltså gjorts ännu, säger Finlandsbördige Ulf Bergström, Östersjöforskare vid SLU.

Han tycker inte heller det är rimligt att sätta så stor vikt vid mattillgång och konditionen på strömmingen som man gör i Finland, då det är beståndsstorleken som utgör bas för kvotbesluten.

– Visst är födotillgången viktig och är en del av problematiken, men de delarna räknas inte in i kvotsättningen. Det är biomassan man baserar kvotråden på.

Brist på mat eller fisket?

När larmen började ljuda kring just förlorad biomassa och speciellt brist på stora strömmingar i Östersjön förra året så pekades det storskaliga industrifisket ut som bovar i den svenska debatten, samtidigt som forskare i Finland ansåg problemet vara brist på mat.

”En del av de stora strömmingarna har varit så magra att de troligen har dött av svält i havet”, skrev Jari Raitaniemi med kollegan Jukka Pönni i en debattartikel i tidningen Vasabladet i november förra året.

Svältdrabbade strömmingar.

Allt fler strömmingar svälter i Östersjön. Foto: Jari Raitaniemi

– De finska forskarna lyfte det här med kondition och pekade på att det är ett hållbart fiskat bestånd och att problemet består av att det är ont om mat. Men det är alldeles självklart att har man högt fisketryck så blir det ont om stora strömmingar. De blir inte gamla och så blir det ont om stora individer. Det är konsekvensen av den fiskeripolitik som bedrivs idag, säger Ulf Bergström.

Men fisketrycket går inte helt under radarn i Naturresursinstitutets beskrivningar av läget. På deras hemsida står det att lekbiomassan för strömmingen i Östersjön har minskat under hela 2010-talet och att orsaken till det är fiskekvoter och de rekordstora fångsterna, vilka var mer än 100 000 kilo under sex år på raken. Jari Raitaniemi håller med om att det var ohållbart och skadligt.

– Vi ska inte under överskådlig tid, eller någonsin alls, återgå till ett så högt uttag av fisk.

Svenska forskare vill se klokare förvaltning

Många svenska forskare anser dock att det ska råda totalt fiskestopp på sillen och strömmingen. En av dem är Henrik Svedäng på Stockholms universitet. Han är tydlig med att bestånden minskat och att överdödligheten är på grund av fisketrycket.

– Man har tagit ut väldigt stora mängder fisk, vilket till slut påverkar hela systemet. Sen finns det, kan jag hålla med om, också andra faktorer som gör att produktiviteten inom bestånden minskar.

Han påminner om hur viktig sillen är för Östersjön och orsaken till att många svenska forskare ser så kritiskt på läget.

– Den är den viktigaste arten av fiskar, den bär energi och materia från lägre näringsnivåer till högre.

Henrik Svedäng

Forskaren Henrik Svedäng vid Stockholms universitet anser att det ska råda totalt fiskestopp på sillen och strömmingen. Foto: Niklas Björling/Stockholms universitet

Svedäng konstaterar att det finns exempel på klok förvaltning av andra sillbestånd som varit i liknande farozon.

– Men det gäller tydligen inte Sverige och Finland. Två av världens mest utvecklade länder lyckas inte ta hand om sin gemensamma resurs.

Från finskt håll verkar forskarna dock nöjda med mindre kvoter, inte fiskestopp.

– Eftersom den nuvarande förståelsen av strömmingen i Bottniska viken är begränsad så tror jag att ministerrådets beslut var en tillräcklig kompromiss eftersom det nu också följer de ursprungliga rekommendationerna från ICES, säger Katja Mäkinen på Skärgårdsinstitutet vid Åbo universitet som forskat på strömmingen i Skärgårdshavet och Bottniska viken i 40 års tid.

Finska forskare pekar på annat än fisket

Både Mäkinen och Raitaniemi pekar på andra faktorer, som klimatförändring, övergödning och salthalt som mer betydande för strömmingens välmående och fortsatta framtid än fiskeindustrin.

– Strömmingen har blivit märkbart påverkad av höjda vattentemperaturer och minskade salthalter de senaste årtiondena. Temperatur och salthalt är de viktigaste miljöfaktorerna för biodiversiteten i Östersjön och de påverkar arter indirekt genom minskad mattillgång exempelvis och direkt genom påverkan på fiskfysiologi, säger Katja Mäkinen.

Hon säger att det under årens lopp i Finland diskuterats en mängd olika faktorer i relation till strömmingen, allt från miljögifter och sjöfart till avloppsvatten och industrifiske.

– Det är sannolikt att alla dessa har haft en inverkan på populationen, men större trender och förändringar – såsom storleken på strömmingen – är mer sannolikt kopplade till problem som berör hela havet, som förändringar i temperatur, salthalt och övergödning.

Ulf Bergström har förståelse för oron för Östersjöns generella välmående och de konsekvenser det har för fiskbestånden, men anser inte att det är rätt fokus när det kommer till sillen.

– Klart att det påverkar, både övergödning och klimatförändring, men det kan vi inte göra något åt kortsiktigt. Det vi kan göra är hantera uttaget av fisk.

Tittar man på samma fisk?

Det är den finska fiskeindustrin som står för lejonparten av fångsten i Bottniska viken. I området finns Finlands viktigaste strömmingsbestånd som utgör 70–80 procent av den årliga finländska kommersiella strömmingsfångsten.

Trots att man förra året endast utnyttjade 60 procent av den tilldelade kvoten för Bottniska viken så var fångsten ändå stor – cirka 60 000 ton. I Finland upplevs strömmingsbeståndet vara välmående, trots att man i Sverige tycker det är utfiskat.

Jari Raitaniemi

Forskaren Jari Raitaniemi vid Naturresursintitutet anser att risken för att strömmingsbeståndet kraschar är lägre än tidigare. Foto: Privat

– Strömmingen är riklig i de finska kustvattnen. Förra våren fick finländska fiskare bra fångster i norra Skärgårdshavet och vid kusterna i Bottenhavet, säger Jari Raitaniemi.

Henrik Svedäng tror att det kan vara olika delbestånd som grumlar forskningsdebatten.

– Det kan vara så enkelt att vi inte tittar på samma fisk. Beståndens status upplevs olika och det kan vara olika utvecklingstrender vi ser som kanske inte är lika tydliga längs med finska kusten.

Det resonemanget stöds av forskning vid Uppsala universitet, där man kartlagt hela arvsmassan hos sill i Atlanten och Östersjön. Man har kommit fram till att det finns så mycket som 15 miljoner genvarianter i sillbeståndet och att det förekommer delpopulationer som anpassat sig till lokala förhållanden.

Så tyckte Östersjö-arbetsgruppen

Oavsett vad som gett upphov till bristerna i samsyn så ingår både Finland och Sverige i den arbetsgrupp som gemensamt ska bidra med råd till ICES gällande fiskbestånden i Östersjön. Det betyder att man varje år måste komma överens om vad som ska stå i det gemensamma dokumentet. Inför årets kvotbeslut så gav arbetsgruppen Baltic Fisheries Assessment Working Group (WGBFAS), där bland annat Jari Raitanen från Finland ingår, rekommendation om fiskestopp i både Bottniska viken och i centrala Östersjön.

SLU-forskaren Mikaela Bergenius Nord, en av de svenska medlemmarna och tidigare ordförande i gruppen, säger att man hade diskussioner där man inte var helt eniga, men hon uppfattar att man ändå nådde koncensus gällande rapporten och tolkningen av den fleråriga planen för Östersjön – att om biomassan med 5 procents sannolikhet är under den kritiska gränsen Blim så skall rådet för riktat fiske vara noll.

Arbetsgruppen beskriver i dokumentet även det som de finska forskarna lyfter fram; att den strömmingssvält man noterade 2021 antagligen berodde på matbrist och att den förbättrade konditionen man observerade vintern 2022–23 antyder att födotillgången förbättrats.

– Men om man tittar på bestånden som helhet, så har de gått från en väldigt hög nivå till en väldigt låg nivå, även om man ser att det ser bättre ut nu gällande föda för strömmingen, säger Bergenius Nord.

Tycker man går händelserna i förväg

Jari Raitaniemi på Naturresursinsitutet sida säger att höstens undersökningar enligt honom visar att lekbeståndets biomassa i Bottenhavet borde vara ovan MSY-tröskeln (det fisketryck som på lång sikt kan ge maximal hållbart uttag).

– Situationen ser lovande ut, säger han.

Nästa officiella beståndsskattning görs dock först under våren 2024, vilken i sin tur blir grunden för 2024 års beståndsstatus och 2025 års fångster.

– Innan vi gjort en ny beståndsskattning, med alla nya insamlade, kvalitetssäkrade och analyserade data från 2023, kan vi inte med säkerhet uttala oss om eventuella förändringar. Varken positiva eller negativa. Det vi har att utgå från idag är beståndsskattningen som gjordes våren 2023, med data fram till 2022. Jag hoppas givetvis att de trender Jari pratar om kommer att påverka beståndet positivt, men det är alltså inget som ICES har testat än, säger David Gilljam på SLU.

Gilljam deltar i forskningsresorna från Sveriges sida och har Bottniska viken som sitt område.

Mikaela Bergenius Nord säger att hon ”hoppas innerligt” att de finska forskarna har rätt gällande den positiva trenden i födotillgång och att det skulle leda till bättre kondition och en ökad biomassa, men att det är att gå händelserna i förväg.

– Frågan är vad man vill ta för risker när beståndet ligger på den här låga nivån. Jag tycker ICES tar en för hög risk.

Hon håller med teorin om att det kan röra sig om olika delbestånd som gör att de svenska och finska forskarna ser på saken olika, men det är inte något som tas i beaktande av ICES – i alla fall inte ännu.

– Vi har tyvärr inte den aspekten i våra analyser idag. De olika sillpopulationerna förvaltas som ett stort bestånd.

Jari Raitaniemi säger att man inte har genetiska studier kring strömmingen i Finland, men att det är ett intressant område för fortsatt forskning.

– Baserat på vad jag hört från Atlanten och vad vi sett i Östersjön, så ser det ut som att olika populationer av strömming inte kan leva lika rikligt i samma miljö vid samma tidpunkt.

Stor fiskodlingsindustri

Både Finland och Sverige har alltså representanter i både forskningsteamet och i Östersjö-arbetsgruppen som tar fram underlag för fiskekvoter för ICES. Finland representeras av Naturresursinstitutet som är en forsknings- och expertorganisation som lyder under jord- och skogsbruksministeriet och Sverige representeras av forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Tidigare sköttes samma uppgift i Sverige av Fiskeriverket. Det avvecklades dock 2011 och SLU tog över ansvaret för beräkningen av fiskebestånden för Sveriges del.

– I Sverige lade man ner Fiskeriverket för fiskforskningen låg på samma ställe som förvaltningen och då blev det liksom för nära band, säger Ulf Bergström.

I Finland är också fiskodlingsindustrin stor och det pratas mycket om att man vill gynna ett inhemskt näringskretslopp med hjälp av strömmingsfiske. Ulf Bergström upplever att en kritisk diskussion av negativa effekter av fisket saknas i Finland.

– I Sverige har det funnits många kritiska granskningar om fisket, motsvarande har inte funnits i Finland i samma utsträckning. För att kunna fatta medvetna beslut om fisket behöver det finnas en samhällsdebatt, den har man definitivt i Sverige. Vi har vänt och vridit på detta i Sverige mycket mer än man gjort i Finland.

***

Fakta

Population: En grupp av individer av samma art som delar samma ekologiska och genetiska karaktärer.

Bestånd (engelskan ”stock”): En grupp individer från en population som antingen är rumsligt separerade, eller delar vandringsmönster, och lekplatser, och som beskattas av ett definierat fiske. I förvaltningssyfte kan dock ett ”bestånd” vara lika med en del av ett bestånd, så länge resultaten av beståndsanalysen och förvaltningen reflekterar tillräckligt väl resultaten som skulle varit om man tog hänsyn till hela beståndet.

Blim: Tröskelvärde för lekbiomassa.  Om ett bestånd hamnar på eller under Blim, är sannolikheten hög att beståndet inte längre kan återhämta sig

Källa: SLU

Beslutsgången vid ICES

Den årliga beståndsuppskattningen resulterar i ett utkast till fångstråd för nästkommande år. Detta råd från arbetsgruppen (inklusive all metodik och beräkningar bakom) granskas i sin tur av oberoende experter i en så kallad ADG (Advisory Drafting Group). ADG:ns utlåtande går sedan vidare till ICES rådgivande kommitté (ACOM) för slutlig kvalitetsgranskning och godkännande. ACOM består av en permanent grupp av seniora experter från medlemsländerna och leds av en ordförande anställd av ICES.

Utöver denna årliga rådgivningsprocess sker också regelbundna översyner (3-5 års intervall eller tätare om behov identifieras) av kunskaps- och dataunderlag och metoder i särskilda så kallade benchmarkmöten. Dessa syftar till att ständigt förbättra och kvalitetssäkra rådgivningen och lägga fast vilka metoder och data som skall användas fortsättningsvis. Även benchmarkprocessen granskas av oberoende experter.

Blim: Tröskelvärde för lekbiomassa.  Om ett bestånd hamnar på eller under Blim, är sannolikheten hög att beståndet inte längre kan återhämta sig

Källa: SLU

Läs mer om:

Flera artiklar på finlandsnatur.fi

Finland kräver paus med gruvdrift i djuphaven – Nordiska rådet kunde inte enas

Finland kräver paus med gruvdrift i djuphaven – Nordiska rådet kunde inte enas

Övervintrande fåglar påverkas av klimatförändringen

Övervintrande fåglar påverkas av klimatförändringen

God tur til Finnskogen i Norge

God tur til Finnskogen i Norge