Blåstången är Östersjöns skog. Nu ska små bitar av tång skickas upp i rymden. På den vägen hoppas man få svar på dess mystiska förökningssätt.
Lena Kautsky, professor emeritus i marin växtekologi vid Stockholms universitet, har tillbringat majoriteten av sin forskarkarriär åt att studera blåstången.
– Det är en makroalg. Andra vanliga makroalger i Östersjön är grönslick, rödalgen kräkel, sågtång och smaltången – som jag namngett.
Blåstången uppstod på en Atlantkust och har sedan vandrat in i Östersjön. Den är bland annat hem för småkryp och larver och uppväxtplats för småfisk.
– Jag brukar kalla den för Östersjöns skog. Den har funktionen av en skog och finns där året om.
Blåstången är också en lite mytomspunnen alg eftersom den förökar sig vid fullmåne och nymåne. Något som upptäcktes av en slump.
– Min doktorand Sylvia Andersson skulle undersöka effekten av giftiga båtbottenfärger på reproduktionen. Hon följde vad som stod i amerikansk litteratur om blåstången, att man bara behöver torka den och lägga den i kylskåp och sen tillbaka i vattnet för att den ska släppa ifrån sig ägg eller spermier.
Blåstången förökar sig vid fullmåne och nymåne.
Blåstången i tidvattenzoner förökar sig nämligen i takt med ebb och flod. Men under de drygt 8 000 åren den funnits i Östersjön, har den utvecklat andra sätt att tajma in sin förökning och helt frångått torrläggnings-responsen. Det märkte Lenas doktorand som inte fick Östersjö-blåstången att släppa ifrån sig spermier eller ägg på samma sätt som sina saltvatten-gelikar.
– Hon kom till mig med en kalender där hon markerat de dagar blåstången haft större utsläpp och de såg ut att sammanfalla med fullmåne och nymåne.
Professor Lena Kautsky tror att månens dragningskraft påverkar blåstångens fortplantning. Foto: Nils Kautsky
Tidvatten följer med månens cykler, men den stora frågan är hur Östersjötången kan känna av att det är fullmåne och nymåne där den lever hela tiden under ytan?
– En tångplanta från Atlanten kan man lura under kontrollerade förhållanden att det förekommer tidvatten genom att torrlägga den, men en Östersjöplanta går inte att lura. Vi förstår inte vad som styr den biologiska klockan hos Östersjötången.
En teori är att blåstången i Östersjön reagerar på månljuset, men det tror inte Lena Kautsky är en rimlig förklaring.
– Det vore konstigt eftersom den växer djupt nere under ytan och vissa nätter kan det vara molnigt.
Däremot tror hon att tången påverkas av månens gravitation.
– Teorin som vi vill testa är att det är skillnader i månens dragningskraft som får blåstången att släppa ut ägg och spermier vid fullmåne och nymåne.
Lena Kautsky har i samtal med andra forskare och i intervjuer skämtat om att vilja testa det genom att skicka upp blåstången i rymden. Det gjorde hon också i en sändning med Vetenskapsradion, som Gunnar Florin från Rymdbolaget råkade lyssnade på programmet. Han tog då kontakt med henne och erbjöd en plats på en sondraket som skulle skickas upp från rymdbasen Esrange i Kiruna i år.
– Klart att vi sa ”ja tack”, säger Lena Kautsky med ett skratt.
Erbjudandet gällde möjligheten att skicka med små skott av blåstång i en låda som inte väger mer än ett halvt kilo. Planen var att skicka upp lådan i april, men det blev framskjutet till hösten. Det har gått åt mycket tid och planering till att förbereda experimentet.
Det finns många marina organismer vars reproduktion följer månkalendern.
– Det har inneburit att vi behövt läsa in oss på helt nya ämnesområden; vad vet man om växters reaktioner på tyngdlöshet och hur mäter man en respons? Det har också varit en del arbete med att få fram tillräckligt små miniplantor som kan få plats i ett litet rör.
Rymdresan kommer vara i cirka tio minuter, varav sex i tyngdlöshet.
– Då kommer de små miniskotten utsättas för tyngdlöshet, men också för hypergravitation när den skjuts upp.
Men den korta rymdresan är bara det första steget i projektet.
Blåstångsruska under ytan med förökningstoppar. Foto: Lena Kautsky
– Nästa steg är att skicka upp tång till den internationella rymdstationen ISS. Men då måste de vara reproduktiva, så det lilla skottet måste ha en förökningstopp som är mogen. De måste också klara av att leva i 1,6 milligram vatten i två veckors tid utan att bytas ut och vara adapterade till att växa med 16 timmars ljus och åtta timmars mörker.
Om bägge projekten klaffar har man inte bara svar på om det är månens gravitation som styr när Östersjöblåstången förökar sig, utan också kanske en ingrediens till potentiell framtida rymdmat.
– Det finns en fördel med att odla alger eller tång i rymden framom landväxter. Landväxter påverkas mycket av gravitation. Deras rötter växer åt alla håll i rymden för de har ingen aning om vad som är upp och ner. Men alger och tång svävar delvis i vatten, tar upp näring med hela ytan och tål att tumla runt. De innehåller en hel del protein och kan användas som mat vid långa rymdfärder.
Forskningsresultaten kan också bidra till kunskap om hur andra månstyrda organismer reagerar på att föröka sig i rymden.
– Det finns många marina organismer vars reproduktion följer månkalendern; sköldpaddor, havsborstmaskar, koraller och människan.
Om allt går väl med den första studien att skicka upp blåstång med en sondraket i höst så hoppas man ha en ansökan för del två klar redan nästa år. En vistelse på rymdstationen för blåstången kan alltså bli aktuell tidigast 2025 eller 2026.
– Den som lever får se, säger Kautsky.
