Intensiva stormar som sveper över Södra ishavet innebär att havet kan absorbera mer värme från atmosfären, enligt ny forskning vid Göteborgs universitet. Dagens klimatmodeller underskattar havets bidrag till att mildra den globala uppvärmningen, hävdar forskningsrapporten.
Södra ishavet är ett vidsträckt hav som omger Antarktis och reglerar jordens klimat genom att transportera värme, kol och näringsämnen vidare ut i världshaven.
Södra ishavet har dessutom en kritisk klimatfunktion genom att havsområdet absorberar över 75 procent av den överskottsvärme som skapas globalt. Södra ishavets förmåga att dämpa klimatförändringarna beror på hur effektivt det kan absorbera värme från atmosfären.
I en ny studie som har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Nature Geoscience visar forskare från Göteborgs universitet att stormar spelar en viktig roll i regleringen av värmeutbytet mellan luft och hav i Södra ishavet. Forskargruppen har upptäckt att kraftiga vindar rör om havet, drar upp kallare djupvatten och trycker ner varmare ytvatten. Ytan blir svalare och kan därmed ta upp mer värme från atmosfären.
”Vår forskning visar att somrar med fler och intensivare stormar ger lägre yttemperaturer över hela Södra ishavet. Det gör att vattnet kan absorbera mer värme från atmosfären än om det är lugnare väder”, säger Marcel du Plessis, forskare i oceanografi vid Göteborgs universitet och huvudförfattare till studien.
Hur mycket värme som havet absorberar från atmosfären påverkar i sin tur många saker, till exempel hur höga temperaturer det blir på land, hur mycket havsisen breder ut sig och hur kraftiga värmeböljor som skapas i världshaven.
Marcel du Plessis är forskare i oceanografi vid Göteborgs universitet och huvudförfattare till studien. Foto: Malin Arnesson
Forskarna har studerat stormarna runt Antarktis de senaste decennierna och kan nu länka förändringarna i stormintensitet med förändringar i vårt klimat och i luftströmmar. Observationerna visar att stormarna generellt har blivit allt kraftigare på grund av en ökning av atmosfärstrycksskillnaden mellan Antarktis och världens subtropiska regioner.
Nuvarande klimatmodeller, vars prognoser används som underlag till politiska beslut, tenderar att underskatta styrkan i Södra ishavets stormar och simulerar överdrivet höga temperaturer i havet.
”Våra resultat är viktiga eftersom en bättre representation av stormprocesser är avgörande för mer exakta klimatprognoser för framtiden”, säger Marcel du Plessis i ett pressmeddelande.
Forskarna använde sig av autonoma undervattens- och ytrobotar som mätte havets temperatur och salthalt samt atmosfäriska förhållanden ovanför vågorna. Därefter kombinerade de mätningarna från robotarna med fleråriga modell- och satellitdata för att klarlägga processerna för värmeutbyte mellan luft och hav.
”Det är första gången som vi kan visa ett samband mellan dessa omfattande stormar, havsuppvärmningen och våra klimatvariationer över de senaste 20 åren. Resultaten innebär att vi bättre kan förstå hur havet värms upp och därmed förutsäga hur jordens klimat kan komma att förändras framöver”, säger Sebastiaan Swart, professor i oceanografi vid Göteborgs universitet.
Det är under den antarktiska sommaren som stormarna har sin starkaste inverkan på värmeutbytet. På vintern sker helt andra processer i Södra ishavet, vilket blir nästa utmaning för forskarna att undersöka och förstå.
