De nuvarande åtgärderna för att skydda ozonskiktet har visat sig vara effektiva, enligt en ny studie från University of Bristol i England. Studien visar att mängden ozonnedbrytande gaser i atmosfären minskar snabbare än vad forskarna tidigare har förutspått.
I studien, som har publicerats i tidskriften Nature Climate Change, granskar forskarna nivåerna av klorerade fluorkolväten (HCFC) runt om i världen. HCFC-gaser är skadliga för det stratosfäriska ozonskiktet och bidrar som kraftfulla växthusgaser till klimatförändringen. HCFC utvecklades som ersättare för klorfluorkarboner (CFC), en annan skadlig växthusgas som har varit förbjuden globalt sedan 2010.
Studien visar för första gången en märkbar minskning av HCFC i atmosfären. Mängden av dessa ämnen i atmosfären nådde sin topp 2021, vilket var fem år tidigare än vad forskarna tidigare hade förutspått. Efter detta har nivåerna avtagit.
Nivåerna har sjunkit tack vare de åtgärder som beskrivs i ett folkrättsligt avtal som kallas Montrealprotokollet. Protokollet trädde i kraft 1987 och har som syfte att skydda ozonskiktet genom att fasa ut de kemikalier som bryter ner det. Utfasningen omfattar både konsumtion och produktion av HCFC. Klorerade fluorkolväten användes tidigare i flera olika produkter, såsom kylskåp, aerosoler och luftkonditionering. Produktionen av HCFC fasas nu successivt ut globalt.
Eftersom många ozonnedbrytande ämnen även är kraftfulla växthusgaser, är utfasningen viktig även i kampen mot klimatförändringen. Trots att fluorkolväten (HFC) inte bryter ner ozonskiktet, syftar protokollet också till att minska produktionen och konsumtionen av HFC för att undvika att dessa ersätter ozonnedbrytande ämnen och därmed bidrar till klimatförändringarna.
Tack vare framgången med utfasningen och de förväntade minskningarna av ozonnedbrytande gaser, förväntar sig forskarna att ozonlagret över Antarktis kommer att återgå till nivåerna från 1980-talet strax efter mitten av detta århundrade.
”Studien understryker behovet av att vara proaktiv i vår miljöövervakning för att säkerställa att andra ozonnedbrytande och växthusgaser följer en liknande trend. Detta behövs för att skydda planeten för framtida generationer,” säger Isaac Vimont, doktor i fysik vid den amerikanska myndigheten National Atmospheric and Oceanic Administration.
