En ny studie från Chalmers tekniska högskola i Göteborg avslöjar att länder runt om i världen har lovat betala cirka 209 miljarder dollar i ekonomisk kompensation för åtgärder som fasar ut användningen av stenkol. Den kompenserade utfasningen vore trots det billigare än att fortsätta att använda fossila bränslen som tidigare.
Det behövs sannolikt mer finansiering än så för att nå klimatmålen i Parisavtalet, slår forskarna fast. Studien, som har publicerats i tidskriften Nature Communications, utfördes av forskare från Chalmers och Central European University i Österrike. Studien granskar samtliga länder med planer för att fasa ut stenkol runt om i världen. I praktiken rör det sig om 23 länder som står för cirka 16 procent av världens kolkraftverk.
Forskarna har funnit att över hälften av planerna inkluderar ekonomisk kompensation till regioner eller företag som för närvarande är beroende av stenkol för sin försörjning. Strategin, som går under namnet rättvis omställning, syftar till att undvika negativa ekonomiska konsekvenser för dem som påverkas av utfasningen av stenkol.
Utan att räkna med Kina och Indien uppgår den planerade mängden ekonomiska kompensationer till 209 miljarder dollar. Kina och Indien är de två största användarna av stenkol i världen.
Genom en utfasning skulle man undvika att släppa ut cirka 6 gigaton koldioxid. Kostnaden för att kompensera utfasningen av stenkol är cirka 29–46 dollar för varje minskat ton av koldioxid. Det här är betydligt lägre än de senaste europeiska koldioxidpriserna på cirka 64–80 dollar per ton.
Enligt forskarna i studien kommer det att vara omöjligt att nå klimatmålen i Parisavtalet utan att Kina och Indien satsar på en kraftfull avveckling av kolkraften.
Dessa två länder har tillsammans mer än hälften av världens kolkraftverk, men saknar trots det utfasningsplaner. Om Kina och Indien skulle gå in för att fasa ut kolkraften med en liknande kompensationsplan som andra länder och i den takt som krävs för att nå målet om 2 grader Celsius, skulle det kosta 2,4 biljoner dollar i kompensationer.
Denna mängd motsvarar hela den internationella klimatfinansieringen som utlovades i Parisavtalet.
“Det behövs sannolikt mer finansiering om vi ska kunna nå klimatmålet från Paris”, säger Jessica Jewell, docent vid avdelningen för Fysisk resursteori på Chalmers och en av författarna till studien.
