FN:s miljömöte om biodiversitet i Cali i Colombia blev ingen stor framgång. Nyckelfrågorna om hur avtalet om att bevara naturens mångfald konkret ska förverkligas och hur detta ska finansieras lämnades olösta.
Många miljö- och naturskyddsorganisationer har uttryckt stor besvikelse över den klena skörden på Förenta nationernas möte om biologisk mångfald, COP16.
WWF i Finland konstaterar att ”det är inte så här vi stoppar förlusten av biologisk mångfald”.
– Det är ett gigantiskt misslyckande av de rika västländerna att finansieringen för att skydda naturen lämnades öppen, säger i sin tur Greenpeacedelegaten Jehki Härkönen.
Också Janne Kotiaho, ordförande för Finlands Naturpanel, konstaterar att det är ett misslyckande att genomförandet av konventionen för biologisk mångfald (CBD) inte gick framåt.
– Det är ju ofta så på toppmöten att regelverket och det konkreta genomförandet kopplas ihop med finansieringen. När länderna inte nådde enighet om finansieringen så föll också planerna för hur konventionen för biologisk mångfald ska genomföras, säger Kotiaho i en kommentar till Finlands Natur.
Kotiaho är professor i ekologi vid Jyväskylä universitet.
Vem ska stå för fiolerna?
Den stora fråga som överskuggade COP16-mötet i Colombia var densamma som många klimatmöten handlat om: vem ska betala? Länderna i syd vill att de rika västländerna ska betala en större del av kakan och de senare är inte med på tåget.
– De fattigare länderna vill få de rika länderna att bekosta naturskyddsarbetet i syd – ett arbete som alla länder kommit överens om.
Enligt Janne Kotiaho föll diskussionerna på att länderna i syd ville skapa en ny fond för att finansiera arbetet för biologisk mångfald medan de rika industriländerna sade nej och hänvisade till att det redan finns mekanismer för att finansiera globalt miljöarbete. Bland annat den globala miljöfonden GEF (Global Environment Facility) som har funnits sedan 1990-talet.
– Problemet är att de fattigare länderna upplever att de inte har tillräckligt med inflytande över hur pengarna inom GEF-fonden används, säger Kotiaho.
Eftersom de rika länderna inte ville ha en ny fond så avbröts mötet utan ett avtal om finansiering av arbete för biologisk mångfald. Förhandlingarna kommer att återupptas i Thailand under loppet av nästa år.
Finland utan naturstrategi
Enligt professor Janne Kotiaho misslyckades COP16 med att trygga finansieringen av naturskyddet. Foto: Finlands naturpanel
De knappt 190 länder som deltog i FN-mötet kom till Cali med ett löfte i bagaget. För två år sedan, på de senaste COP16-mötet i Kanada, hade länderna lovat att ha med sig en nationell strategi för att sätta ett stopp för den globala utrotningen av arter. En stor del av EU-länderna, bland dem Finland, kom tomhänta till Colombia.
– I Finland har tjänstemännen både under den sittande regeringen och den förra regeringen gjort otroligt mycket jobb för att ta fram en plan. Men av politiska skäl har den nationella naturstrategin inte godkänts, säger Janne Kotiaho.
Kotiaho påminner om att den nationella strategin, den dag den godkänns, kommer att få konkreta mätbara följder i naturen. Varje land måste slå fast hur landet når upp till de naturskyddsmål som slogs fast för två år sedan på COP-mötet i Kanada.
– Det kan låta lite diffust med målet att 30 procent av jordens land- och havsyta ska skyddas före 2030. Men om vi exempelvis för över detta på nationell nivå i Finland så blir det väldigt konkret. Om strategin skulle slå fast att 30 procent av varje landskap ska skyddas så kan vi räkna ut exakt hur många hektar det handlar om, säger Kotiaho.
Naturpanelens ordförande lyfter ändå fram att misslyckandet att ta fram en nationell räddningsplan för biologisk mångfald inte endast hänger ihop med ett FN-möte i Colombia. Finlands färska naturskyddslag talar nämligen samma språk.
– Vi har en lagstadgad skyldighet att göra en naturstrategi med konkreta tidsbundna och kvantitativt mätbara mål, säger Janne Kotiaho.
Några framsteg trots allt
COP16-mötet i Colombia kom ändå med två beslut som är väl värda att lyfta fram.
Kotiaho hyllar som många andra att ursprungsfolken från och med nu har ett permanent organ på COP16-mötena.
– Det här stärker urfolkens position i förhandlingarna om naturens mångfald, det här är på alla vis ett positivt beslut.
Det andra entydigt positiva beslutet som togs på mötet i Cali är att storföretag, så som läkemedelsbolag, nu börjar betala för sig då de utnyttjar genetisk information från djur-och växtarter.
– Företagen har nytta av genetisk information i synnerhet från artrika tropiska länder. Nu ska företagen börja betala en del av sina vinster till en nygrundad fond till förmån för naturskyddsarbetet, säger Kotiaho.
Kotiaho understryker att allt nu hänger på hur den nya DSI-fonden i praktiken börjar fungera. Värt att notera är att DSI-fonden baserar sig på en viss grad av frivillighet och varje land som vill ta del av fondens medel måste först ändra på sin lagstiftning.
– De storföretag som gynnas av genetisk information måste betala och vinsterna går till att upprätthålla biologisk mångfald.
