”En vändpunkt när det gäller att stoppa förlusten av biologisk mångfald globalt.”
Så betecknar miljöminister Maria Ohisalo den överenskommelse om ett globalt naturskyddsmål som nästan 200 länder nådde vid den 15:e partskonferensen för FN:s konvention om biologisk mångfald. Den två veckor långa konferensen hölls i Montreal i Kanada.
Överenskommelsen omfattar en målsättning om att skydda 30 procent av land- och vattenarealen fram till 2030. Dessutom ska 30 procent av de försvagade land- och havsområdena återställas fram till 2030.
De är i utvecklingsländerna den största artrikedomen finns och det är viktigt att dessa ges ekonomiska förutsättningar för ett framgångsrikt naturskydd. För att finansiera åtgärder som gynnar den biologiska mångfalden i de fattiga länderna grundas en ny fond i anslutning till den globala miljöfonden, Global Environment Facility.
Offentligt stöd till miljöskadlig verksamhet ska minska med 500 miljarder dollar fram till 2030, medan finansieringen för verksamhet som stärker den biologiska mångfalden ska öka med 200 miljarder per år fram till 2030.
Överenskommelsen i Montreal omfattar också hållbar användning av naturresurser utanför skyddsområden. Den biologiska mångfalden ska beaktas inom jord- och skogsbruket, fiskerinäringen och vattenbruket. En hållbar användning av naturresurser är särskilt viktig på områden som bebos av ursprungsfolk som är beroende av naturen.
Vid förhandlingarna godkändes också att en minskning av föroreningar och farliga kemikalier som hotar den biologiska mångfalden ska ske fram till 2030. Kvantitativa målsättningar gällande näringsutsläpp slogs fast. Riskerna med kemiska bekämpningsmedel ska halveras, vilket är speciellt viktigt med tanke på pollinerare.
Finland ska nå målsättningarna från Montrealmötet genom att följa den nationella biodiversitetsstrategin, som nu är på remiss.
Resultaten från konferensen i Montreal har kommenterats i positiva ordalag av WWF Finland och Näringslivets centralförbund EK. Anne Tarvainen vid WWF Finland betecknar de överenskomna naturskyddsmålsättningarna som en seger både för naturen och mänskan. Hon påminner dock om att det nu är upp till länderna att i praktiken visa att de tänker leva upp till målsättningarna genom åtgärder på nationell nivå.
Vid EK är man oroad över den pågående snabba naturförlusten och de risker den medför för ekonomin och företagen. Man bedömer att överenskommelsen i Montreal visar att jordens länder menar allvar när det gäller att stoppa naturförlusten.
