En färsk undersökning av svenska kungsörnar visar att bly från jaktammunition påverkar örnarnas beteende negativt. De nya rönen är högaktuella även i Svenskfinland.
Foto: Jörgen Eriksson
De svenska forskarna mätte blyhalten i blodet hos infångade kungsörnar och följde därefter med örnarnas flyghöjd och flygdistans under 14 dagar efter infångandet med hjälp av GSM-sändare. Det visade sig att ju högre blykoncentration i blodet örnarna hade desto lägre var deras flyghöjd och desto mindre rörde de sig överhuvudtaget. Enligt forskarnas bedömning kan störningar i beteendet av den här typen börja uppträda hos örnar med en blykoncentration som bara är en åttondel av den nivå som tidigare bedömts som ofarlig.
Beteendeförändringar till följd av förhöjda blyhalter kan sluta med dödlig utgång, trots att blyhalten inte i sig leder till akut förgiftning. Det visar förhöjda blyhalter hos örnar som hittats döda och som dött på grund av svält eller kollisioner med tåg eller andra motorfordon. Här har en försämrad flygförmåga och oförmåga att slå byten med stor sannolikhet spelat in. Kliniska test i laboratorier har tidigare visat att förhöjda blyhalter påverkar speciellt nervsystemet hos fåglar. Nu avslöjar den svenska studien att det här kan ske i praktiken i naturen.
Forskarna i Sverige visar också att blodprov som tagits på kungsörnar medan älgjakten pågår innehåller högre halter bly än blodprov som tagits före jakten. Det här är en stark indikation på att örnarna får i sig bly då de äter av älgkadaver eller slaktrester som lämnats kvar i naturen efter jakten. Dessa innehåller blyrester från ammunitionen som använts under jakten.
Forskarna bedömer också att bly i mindre bytesdjur ytterligare kan öka blykontamineringen av örnar och andra rovfåglar. Då harar, rävar, änder och annat småvilt skadskjuts ökar sannolikheten att de faller offer för rovfåglar. Även skadskjutet småvilt som avlidit av sina skador blir lätt föda för örnar.
I Finland visade en undersökning av 90 havsörnar som hittats döda i naturen under åren 2003–2013 att den viktigaste dödsorsaken var blyförgiftning. Detta gällde för en tredjedel (27 exemplar) av de hittade havsörnarna. I många av örnarna hittades blyhagel eller splitter från ammunition som härstammade från örnarnas bytesdjur.
I Finland gäller sedan 1996 förbud mot att använda blyhaltig ammunition vid sjöfågeljakt. Flera andra länder, bland dem Sverige och Norge, har infört liknande förbud. I Norge upphörde dock förbudet nyligen att gälla. På Åland finns för närvarande ingen begränsning av användningen av blyhaltig ammunition. Ålands landskapsregeringen uppger dock 21.8 i ett utlåtande till den Europeiska kemikaliemyndigheten att man stöder en begränsning av blyhagel-användningen i vatten- och våtmarksområden.
Bakgrunden till förbudet vid sjö-fågeljakt är att den ofta är koncentrerad till grunda havsvikar och sjöar där blyhaglet kan ackumuleras i stora mängder på bottnen. Änder får lätt i sig blyhagel från bottnen då de söker föda vid bottnen.
På land får man fortfarande fritt använda blyhaltig ammunition vid jakt på såväl småvilt som större djur. Men även på land kan sannolikt ansamlingen av blyhagel bli avsevärd på platser där till exempel duvor samlas varje år i större flockar. Ofta är det frågan om åkrar där spannmål odlas för att bli mänskoföda.
Från jägarhåll har man ofta motsatt sig förbud mot blyhaltig ammunition. Stålhagel som ersatt blyhagel uppges minska träffsäkerheten och öka antalet skadskjutna fåglar. Det finns ändå undersökningar som tyder på motsatsen. En storskalig studie i USA har visat att antalet skadskjutna fåglar vid duvjakt med stålhagel inte skiljde sig från motsvarande jakt med blyhagel. Det fanns inte heller någon skillnad i träffsäkerhet mellan de två typerna av ammunition.
Torsten Stjernberg, hedersordförande för WWF:s havsörngrupp, anser att det borde ske ett uppvaknande gällande den spridning av bly i naturen som jakten ger upphov till.
– Havsörnen var tidigare en indikator på att allt inte stod rätt till i Östersjöns vattenmiljö. Nu har den även blivit en indikator på förorening av landmiljön.
Han påpekar också att den allmänna minskning av blyhalterna i naturen som konstateras efter att förbud mot bly i bensinen infördes, inte kan ses hos havsörnen. Även detta har visats av forskare i Sverige.
Skjutbanor tickande miljöbomber
På skjutbanor finns ingen begränsning av användningen av blyhaltig ammunition. Mängden bly som ackumuleras i marken kan med tiden bli betydande. I Salla Selonens doktorsavhandling från 2015 om blyförorening vid skjutbanor noterades som mest fyra kilogram blyhagel per kvadratmeter mark. Haglen tenderar att med tiden vittra sönder varvid blyet frigörs till marken. Bly är jämförelsevis svårlösligt, men i fuktig och sur jordmån ökar lösligheten. Det gör att skjutbanorna kan bli tickande miljöbomber först efter att verksamheten upphört.
I en stor finländsk undersökning noterades förhöjda halter av bly i marken vid en tredjedel av skjutbanor där kulor används och vid hälften av skjutbanorna där man använder hagel. I många fall har man kunnat konstatera förhöjda blyhalter i yt- och grundvatten vid skjutbanor. I ett fall överskreds bruksvattnets gräns för god kvalitet tiofalt.
Det finns också belägg för att blyet påverkar den levande naturen kring skjutbanor. I Salla Selonens doktorsavhandling befanns blyet ha minskat svamparnas biomassa och förekomsten av marklevande djurarter vid de undersökta skjutbanorna. På en skjutbana som var i aktivt bruk noterades en nedsatt nedbrytning av tallbarr på marken. Här sågs å andra sidan en ökning av nedbrytning av tallbarren vid en skjutbana som tagits ur bruk, vilket indikerar att naturen kan återhämta sig från den stress blyföroreningen innebär.
