Cirka 12 miljoner ton radioaktivt avfall i staden Sillamäe riskerade att smutsa ner Finska viken i slutet av 1990-talet. De estniska miljömyndigheterna lyckades stoppa skräckscenariot tack vare ett tätt internationellt samarbete med de nordiska länderna.
Den lilla kuststaden Sillamäe i nordöstra Estland har ett smutsigt förflutet. Under den sovjetiska ockupationen av Estland 1944–1991 pågick en omfattande bearbetning av uran på orten. Som råvara för verksamheten användes uranhaltigt skiffer som importerades från andra östeuropeiska länder. Anrikningen av uran försiggick under stor sekretess. För att kunna besöka Sillamäe krävdes ett specialtillstånd av de sovjetiska myndigheterna.
Alla de slaggprodukter som uppstod i bearbetningen av uran samlades i en gigantisk lagun som till vissa delar låg endast 30 meter från Finska viken. Den turkosa lagunen kallades i folkmun för ”den radioaktiva sjön” bland ortsbefolkningen.
Enligt det statsägda estniska miljöbolaget Ökosils bedömning bestod lagunen av cirka 12 miljoner ton radioaktivt avfall och enorma mängder tungmetaller, frätande syror och toxiska kemikalier som uppstod i samband med anrikningen av uran. Lagunen innehöll även oljeskifferaska som hade dumpats i samma bassäng av den lokala oljeskifferindustrin. Det kontaminerade området omspänner 40 hektar.
Utredningar som gjordes under 1990-talet visade att det förelåg en stor risk att den radioaktiva dammens väggar riskerade att rämna med katastrofala följder för ekosystemen i Finska viken. Enligt de estniska miljömyndigheterna spred sig uran, torium, barium, strontium och arsenik tidvis till den omgivande miljön i samband med ymniga skyfall som fick lagunen att svämma över.
De estniska myndigheterna och det lokala bolaget Silmet påbörjade 1997 ett projekt som gick ut på att stabilisera dammen för att förhindra läckage till Östersjön och kontaminering av grundvattnet i området.
Den tickande miljöbomben i Sillamäe väckte beslutsfattare också utanför landets gränser som kom till ekonomisk undsättning. EU, Danmark, Norge, Sverige och Finland förband sig att finansiera uppstädningen av de sovjetiska miljösynderna i samarbete med det estniska miljöministeriet. Projektet kom i gång 1999 och slutfördes 2008 till en sammanlagd kostnad på 20 miljoner euro. Norges Geotekniske Institutt stod för den geotekniska övervakningen av projektet.
Den gigantiska dammen stabiliserades med betongkonstruktioner, området sanerades, avloppsreningen sågs över och avfallet deponerades enligt internationella kriterier för hanteringen av miljöfarligt avfall.
Den forna lagunen är i dag övertäckt med 1,7 miljoner kubikmeter med jord och har därtill försetts med ett vattentätt hölje. Den gräsbevuxna kullen höjer sig 37 meter över havsytan likt ett kusligt minnesmärke över en miljökatastrof som till all lycka aldrig blev verklighet.
