Kläder och textilier kan innehålla både hudallergena och potentiellt cancerframkallande ämnen. Vid Stockholms universitet har man nu tagit fram en ny screeningmetod för att testa halter av hälsofarliga kemikalier. Förhoppningen är att kläder i framtiden kan ha en typ av ”innehållsförteckning”.
– Det är viktigt med medvetenhet om potentiella risker och att begränsa den totala exponeringen för skadliga kemikalier, säger Josefine Carlsson som varit med och tagit fram metoden.
Det kommer allt fler larm om farliga kemikalier som gömmer sig i vardagstextilier, speciellt i snabbmode. I våras testade Yles granskande redaktion MOT kläder från det populära kinesiska företaget Shein där man hittade flertal kemikalier som kan vara skadliga för hälsan. Man hittade bland annat ett färgämne som orsakar hudirritation, ftalater och högfluorerade ämnen (PFAS). Det har tidigare förekommit liknande larm bland andra mode-leverantörer, där kläder har behandlats och färgats med skadliga kemikalier.
– Kläder innehåller ofta en mycket komplex och varierande blandning av hälsoskadliga kemikalier som i regel är helt okända för konsumenten, säger Josefine Carlsson som forskar kring hälsoskadliga kemikalier i kläder på Stockholm universitet.
Hon särskiljer mellan hudallergena och mutagena ämnen. Ett hudallergent ämne kan trigga hudens immunförsvar så att det uppstår en hudreaktion.
– Symptomet är ett allergiskt kontakteksem, vilket innebär att huden blir inflammerad och irriterad. Om en hudallergi utvecklats så kommer immunförsvaret att reagera vid varje återkommande exponering, även vid mycket små mängder av ämnet. Det gör att personen helt måste undvika exponering för att inte hudeksem ska uppstå. Tyvärr är tillståndet livslångt och det finns ännu inga kända botemedel – en behandling innebär att enbart lindra symptomen.
Mutagena ämnen kan i sin tur orsaka förändringar i en organisms genetiska material och ge upphov till mutationer.
– Mutationer kan i värsta fall leda till utveckling av cancer. Därför är det mycket viktigt att begränsa exponeringen för mutagena ämnen, exempelvis i sådana produkter som kläder som kommer i direktkontakt med huden.
För att förhindra onödig exponering har Josefine ingått i ett team på Stockholms universitet, under ledning av Ulrika Nilsson – professor i analytisk kemi, som tagit fram en ny screeningmetod som föreslås bli europeisk standard för kontroll av hälsofarligt innehåll i textilier.
Många av de potentiellt hälsoskadliga kemikalierna visar sig härstamma från färgningsprocessen och särskilt från de orena färgämnen som används.
Screeningen går till så att man tar en liten bit tyg som placeras i ett glasrör. Röret hettas upp till 175 grader Celsius så att textilkemikalierna frigörs till gas.
– Gasen kondenseras i instrumentet med hjälp av stark kyla så att kemikalierna hålls kvar och koncentreras under tiden som tygprovet hettas upp.
Josefine Carlsson forskar kring hälsoskadliga kemikalier i kläder på Stockholm universitet. Foto: Privat
I nästa steg upphettas det kylda materialet så att de fångade kemikalierna återigen övergår till gas. Den koncentrerade kemikalieångan introduceras därefter automatiskt till en gaskromatograf som är en varm ugn med en kapillärkolonn – ett långt, tunt rör. Med hjälp av heliumgas transporteras sedan de förångade föreningarna genom den uppvärmda kolonnen.
– Beroende på egenskaper som kokpunkt och ångtryck färdas föreningarna olika snabbt, vilket möjliggör deras separation. Så snart varje förening passerat kolonnen introduceras den automatiskt till en masspektrometer. En masspektrometer fungerar, enkelt förklarat, som en mycket sofistikerad molekylvåg som dessutom mäter hur mycket som finns av olika ämnen. Med hjälp av molekylvikt och annan information från masspektrometern kan vi alltså bestämma föreningarnas identitet och halter i tyget.
Hur effektiv är metoden?
– Ingen analysmetod kan mäta alla möjliga ämnen i ett prov. Vår metod är särskilt lämplig för föreningar som är benägna att tas upp genom huden, en viktig aspekt att beakta när det gäller kemikalier i textilier. Många allergener och andra skadliga ämnen som är vanliga i textilier kan mätas. Metoden har dock vissa begränsningar. Den klarar till exempel inte av metaller, mycket vattenlösliga föreningar, eller ämnen som bryts ned vid höga temperaturer, som vissa färgämnen.
Förhoppningen är att metoden på sikt ska bidra till en ökad medvetenhet och en minskning av skadliga och onödiga kemikalier i kläder.
– Eftersom metoden klarar av att relativt snabbt mäta ett brett spektrum av kemikalieklasser, kan det bli enklare och mer kostnadseffektivt att kontrollera textilprodukter. I förlängningen kan det förhoppningsvis bidra till att kläder får någon form av innehållsförteckning och på sikt till ytterligare regleringar och säkrare kläder för konsumenter.
Hur orolig behöver man vara för de här kemikalierna, kan vår garderob göra oss sjuka?
– Det är svårt att säkert veta. Direkta hälsoproblem som kan kopplas till ett specifikt klädesplagg är ganska sällsynta, men textilallergi antas förekomma i någon procent av befolkningen. Som jag nämnde innan så är sambanden med hälsoeffekter som cancer betydligt svårare att fastställa. Cancer kan utvecklas över flera år eller till och med årtionden, vilket gör det svårt att exakt avgöra orsaken. Även om det inte går att säga att våra kläder direkt gör oss sjuka, är det ändå viktigt med medvetenhet om potentiella risker och även att begränsa den totala exponeringen för skadliga kemikalier.
Är det här ämnen som ”tvättas” ur med tiden? Är det bättre att använda välanvända secondhand-kläder?
– Vi undersöker just nu i vilken utsträckning som textilkemikalier kan tvättas ur. Mycket av kemikalierna verkar stanna kvar i plaggen trots upprepade tvättar. Det kan tyda på att ämnena inte frigörs så lätt vid hudkontakt, vilket i sig är positivt. Samtidigt innebär det en potentiell långtidsexponering, och vi vet ännu inte fullt ut vad det kan leda till över tid. Secondhand-kläder kan vara ett bättre alternativ, både för miljön och ur ett hälsoperspektiv. I andra studier har man sett att vissa textilkemikalier, som formaldehyd, kan tvättas bort helt efter första tvätten. Formaldehyd är känt för att vara både cancerframkallande och allergiframkallande.
Carlsson poängterar att man ibland måste ta tidsaspekten i åtanke gällande secondhand-kläder.
– Kläder som tillverkats innan vissa kemikalie-regleringar trädde i kraft kan innehålla högre halter av skadliga ämnen än vad som är tillåtet idag. Ett exempel är kläder av ylle som tidigare behandlades med bekämpningsmedel som inte längre anses säkra och därför inte bör cirkulera i textilflödet.
Det har ju kommit en del larmrapporter om textilier från snabbmode-leverantörer, exempelvis Shein och Temu? Är det skillnad på olika märken och billighetsgrad?
– Under min tid som doktorand har vi framför allt analyserat kläder inköpta från den svenska marknaden, med fokus på plagg från både de billiga och medeldyra segmenten. Vi har hittills inte kunnat se något samband mellan innehållet av skadliga kemikalier och pris eller märke.
Kan man hitta farliga kemikalier också i kläder som tillverkas i Europa?
– De flesta kläder vi har undersökt har varit tillverkade i Asien och vi har inte tillräckliga data för att dra slutsatser om skillnaden mot textilier från Europa. Många av de potentiellt hälsoskadliga kemikalierna visar sig härstamma från färgningsprocessen och särskilt från de orena färgämnen som används. Gissningsvis används samma färgämnen överallt i världen.
Finns det något sätt konsumenter kan säkerställa att man köper ”säkra” kläder?
– Det inte helt enkelt idag. Konsumenter har rätt att begära information från återförsäljare om eventuellt innehåll av över 200 enskilda kemikalier som är kända för att ha farliga hälsoeffekter, till exempel cancerframkallande ämnen. Tillåtna halter varierar beroende på förening. Trots att ett antal ämnen redan är reglerade finns ytterligare ett stort antal kemikalier, som vi nu har påvisat som vanligt förekommande i textil och som kan vara hälsoskadliga, men som ännu inte omfattas av någon reglering eller informationskrav.
