Det råder ingen brist på utsläppsfria elbåtar just nu. Inhemska båtvarv tillverkar många olika modeller som man kan köpa, bara slantarna räcker till. Elbåten är en realitet fastän det inte talas lika mycket om den som om elbilen.
Den flygande svensken – det är frasen på alla progressiva båtägares läppar just nu. Det handlar om en rikssvensk innovation som verkligen flyger fram över vattnet, nämligen en lättbyggd elbåt som vid en hastighet på 16 knop stiger upp på bärplan och sedan med hjälp av en elmotor susar fram över 100 kilometer på en enda laddning. En sådan båt skulle man ha!
För de flesta förblir det en dröm som aldrig går i uppfyllelse. Skapelsen, som bär namnet Candela, är så dyr att det bara är miljonärer som kan unna sig en sådan. Men principen är givetvis både intressant och lovvärd. En vacker dag kanske det finns en mini-Candela som också vi vanliga dödliga har råd med.
Därmed inte sagt att det skulle råda brist på utsläppsfria elbåtar precis. Det förs inte låda om dem på samma sätt som det skrivs om elbilarna, men faktum är att det finns ett stort utbud av elbåtar just nu och att de eldrivna båtarna har framtiden framför sig.
Flera finländska båtvarv bygger och säljer elbåtar enligt olika koncept. Det finns kryssare av modellen Q30 med längre räckvidd, men också fiskarmodeller såsom Nagu Fiskaren som långsamt men värdigt tar sig fram med en elmotor.
För roddbåtens del är saken helt klar. Man är nog ganska tanklös som båtägare om man förser en roddbåt med en stinkande och osande bensinmotor. Marknaden håller på att tas över av små och nätta elmotorer på två till tre hästkrafter.
Själv har jag erfarenhet av två små eldrivna aktersnurror och kan intyga att de är extremt lämpliga med sin effektiva och nästan ljudlösa gång. Fjärran är de tider då man ryckte armen ur led för att få i gång en Husqvarna 4. Nu trycker man på en knapp och så kan färden börja. Elmotorn kan dessutom hållas ljudlös i standby när man metar, lägger ut nät eller vill studera ett fågelskär på fjärden. Kort sagt ett ypperligt redskap!
Man är nog ganska tanklös om man förser en roddbåt med en stinkande och osande bensinmotor.
Jag skaffade en fyrtaktsmotor för en större planande båt redan 1978, men inte är en sådan särskilt ren den heller, trots att den är bättre än en tvåtaktare. Kör man en sådan motor i en bunke med vatten märker man genast vad det handlar om. Efter fem minuter är vattnet kletigt och bunkens kant färgad av en smetig beläggning som är svår att putsa bort. Men sådant får Östersjön lov att tolerera i parti och minut.
Ännu för ett par år sedan skulle jag ha påstått att det prismässigt är orealistiskt att utrusta en aluminium- eller glasfiberbåt på 4–5 meter med en elmotor. Priserna var länge skyhöga – och höga priser är det alltjämt fråga om, men om man jämför med priserna på ett båtpaket så är det kanske inte helt oöverkomligt. Prisklassen är över 20 000 euro – för den summan får man tysk kvalitetsvara, det vill säga en elektrisk aktersnurra på över 10 kilowatt och ett par batterier på minst 10 kilowattimmar. Nöjer man sig med produkter från Kina kan man kanske pressa ned priset till hälften.
Den här båten är utrustad med en utsläppsfri aktersnurra på 12 kilowatt och solpanelerna på båthusets tak står för elförsörjningen. Foto: Johan Ulfvens
Själv blev jag ägare till en sådan elaktersnurra efter att i flera års tid ha lidit samvetskval för att jag som miljövän körde med en bullrande och förorenande aktersnurra om somrarna. Senhösten 2022 beställde jag min utrustning och i början av juni 2023 monterades elmotorn med två batterier. Det var inte en dag för tidigt, fastän priset var högt. Jag fick en tyst, effektiv, miljövänlig båt i stället för det vrålande monster jag haft tidigare.
Men nu gällde det att anpassa sig till de krav som en sådan elmotor ställer. Eftersom batterierna inte räcker hur långt som helst har jag kommit till att det är bäst att köra i maklig semesterfart om 8–10 km i timmen. Visst kommer man fram ändå, och åtminstone hustrun och jag är inte ute för att idka fortkörning på böljorna. Vi kör 40–50 kilometer med en laddning, vilket räcker för de flesta behov.
Laddningen är ganska lätt att ordna. Det är inte särskilt mycket ström som behövs för att fylla batterierna – om man förbrukar till exempel ett par kilowattimmar på en liten båttur. Då kan man ladda på i bästa fall en timme och är sedan i gång igen. Har man en elanslutning vid stugan är det bäst att använda den. Men om man som vi inte har el vid skärgårdsstugan blir det fråga om att anlägga ett sol- eller vindkraftverk.
Under soliga dagar går laddningen som en dans. Under mulna dagar är det lite trögare, och vår växelriktare har ibland stannat och avbrutit laddningen. Men med ett par somrars erfarenhet hävdar jag att ett litet solkraftverk verkligen håller i gång den eldrivna båten alltid när man behöver den. I framtiden tänker jag mig att vi laddar med portabla solpaneler som vi har med oss i båten och då blir det verkligen inga problem med räckvidden.
Även om den flygande svensken Candela förblir en dröm för de flesta båtägare kan man som synes också på andra sätt göra mycket för att bädda för ett utsläppsfritt båtliv.
