Linn Henrichson

Fuskmåsen Fy, 2025, 36 sid. Förlaget

Tänk dig att höra Fy! så ofta att du tror dig heta det. Fuskmåsen Fy är inte bara tjuvaktig, den tar också lätt illa upp och drar i väg från de platser där den själv blir lurad. Boken är energisk och rapp och fångar läsaren från första stund.  

Bokens bildspråk påminner lite om de modernistiska böckerna från 1970-talet av Camilla Mickwitz, med mycket färg och starka kontraster. Att debutförfattaren Linn Henrichson har en bakgrund som grafisk designer både märks och känns.  

Boken har ett högst pretentiöst språk, med ordval som får även den vuxna läsarens tunga att bli matt. Jag föreställer mig att den som lyssnar kanske njuter av att berättelsen framskrider på rim, men att barnet själv skulle läsa boken känns orimligt med tanke på vokabulären.  Eller vad sägs om denna ordlek? 

”Vid det yttersta skiktet av vår troposfär 
är utsikten klar, rent av extraordinär”   

På sin färd stöter fiskmåsen Fy på bland annat bovfinken, bergtjuven, rånarduvan och snåltrasten. I kombination med begrepp som skatteparadis, girig, misär, snylta, elegans, revansch, sabotage, förlust och skaldjursplatå blir jag som läsare både snurrig och märkbart fascinerad.

Kan man faktiskt skriva en barnbok så här? När jag läst boken några gånger är jag ändå fast. Kanske är det meningen att den vuxna ska få njuta av tungvrickartexten och att fascinationen därav smittar även till barnet som lyssnar?

Prova och ta reda på, vetja!   

Tessa Turtonen