De globala bestånden av vilda ryggradsdjur har i genomsnitt gått ned med 73 procent mellan 1970 och 2020. Det visar miljöorganisationen WWF:s rapport med namnet Living Planet Report 2024.
De främsta orsakerna till denna utveckling har att göra med förluster av livsmiljöer och klimatförändringar. Enligt WWF närmar sig världen kritiska brytpunkter som kan skada jordens livsuppehållande system och destabilisera våra samhällen.
Bland de djurbestånd som har minskat drastiskt sedan den senaste inventeringen hör den afrikanska skogselefanten i Gabon, den rosa floddelfinen i Amazonas och hakremspingvinbeståndet i Antarktis.
Living Planet Index är själva kärnan i Living Planet Report och tas fram av Zoological Society of London. I år omfattar indexet nästan 35 000 populationstrender av totalt 5 495 vilda ryggradsdjur – fåglar, däggdjur, groddjur, reptiler och fiskarter.
Data i rapporten omfattar populationer från och med 1970 och med åren har indexet byggts ut med allt fler populationer och arter. Den starkaste nedgången finns, enligt rapporten, i sötvattensekosystem (-85 %), följt av landbaserade ekosystem (-69 %) och sedan bland marina ekosystem (-56 %).
Förlust och försämring av livsmiljöer är det största hotet mot vilda djurpopulationer i världen. Den främsta drivkraften är de existerande livsmedelssystemen som påverkar förlusten av biologisk mångfald. Över 80 procent av alla hotade fågel- och däggdjursarter på land hotas av habitatförlust som orsakas av jordbruket.
Andra orsaker är överexploatering, invasiva arter, sjukdomar samt förorening och klimatförändring.
Vissa populationer har stabiliserats eller ökat tack vare effektiva naturvårdsinsatser. Till ljusglimtarna hör till exempel populationen av bergsgorillor i Virungabergen i Östafrika som har ökat med cirka 3 procent per år mellan 2010 och 2016. Det finns även en population med visenter som ökar i Centraleuropa.
Men enskilda framgångar räcker inte, understryker WWF. När ekosystemen skadas minskar förmågan att förse oss med de tjänster vi behöver – så som ren luft, rent vatten och mat. De blir också mer sårbara situationer där ekosystem når en kritisk brytpunkt. De kan resultera i omfattande och potentiellt oåterkalleliga förändringar.
”Om den brytpunkten nås i Amazonas regnskog, skulle det skapa chockvågor långt utanför det området. Det skulle också förändra regionala och globala vädermönster, påverka livsmedelsproduktionen och Amazonas skulle gå från att vara en kolsänka till att bli en utsläppskälla”, säger Olle Forshed, regnskogs- och Living Planet Report- expert på WWF.
WWF kräver att livsmedel-, finans- och energisystemet samt naturvården måste ställas om för att minska utsläpp och skydda naturen.
