Yrkeshögskolan Novia har startat ett nytt forskningsprojekt som ska utreda hur utbyggnaden av vindkraft till havs påverkar silltrutens livsvillkor. Silltrutens underart Larus f. fuscus är en rödlistad art som främst häckar i Estland, Sverige och Finland och i närheten av Vita havet i nordvästra Ryssland.
I Östersjön häckar silltruten i små kolonier längs kusten, på klippiga och ibland avlägsna öar samt vid de stora insjöarna. Liksom andra besläktade trutar är silltruten en allätare men jämfört med andra närbesläktade arter är den speciellt förtjust i fisk.
Silltrutarna färdas varje år tusentals kilometer från sina övervintringsområden i Afrika och Mellanöstern för att häcka i Finland. Vårt land antas hysa den största andelen av beståndet silltrutar med uppskattningsvis 5220 häckande par. Finland bär därmed också ett större ansvar för skyddet av silltruten.
Även om antalet häckande par vid en första anblick kan verka stort visar forskningen att populationen har minskat starkt under de senaste decennierna såväl i Finland som i andra länder. Fjolårets inventering av silltrutsbeståndet visade att antalet häckande par hade minskat med 28 procent i jämförelse med situationen 2013.
Vad ligger bakom en sådan alarmerande minskning? Det finns knappast en enskild orsak, utan det handlar snarare om en kombination av olika faktorer. Bristen på föda under häckningssäsongen och förekomsten av miljöföroreningar i de områden där silltruten övervintrar antas bidra till utvecklingen. Silltruten har därtill trängts undan av andra arter och blir allt oftare bytesdjur för gråtrutar och havsörn. Silltruten klassas numera som en hotad art i Finland.
Det minskande beståndet försätter silltruten i en känslig position inför nya hot såsom havsbaserade vindkraftsparker om de byggs i närheten av viktiga livsmiljöer för häckning, sökning efter föda eller övernattning.
Att placera satellitsändare på fåglar är ett effektivt sätt att studera en arts rörelser. Satellitsändarna ger detaljerad information om till exempel geografiska koordinater, flyghastighet och höjd. Om ett tillräckligt antal fåglar följs upp är det möjligt att karakterisera populationens utrymmesanvändning och använda denna information för att bedöma artens exponering och känslighet för havsbaserade vindkraftsparker.
Yrkeshögskolan Novia inledde förra sommaren ett forskningsprojekt för att studera silltrutars områdesanvändning. Forskarna fångade och satellitmärkte 22 vuxna individer som häckade på skär utanför Satakunta och den österbottniska kusten. Satellitsändarna är soldrivna och levererar högprecisionsdata var femte eller tionde minut, vilket möjliggör en avgränsning av realistiska flygrutter.
Novia förser silltrutar med soldrivna satellitsändare för att utreda deras förmåga att leva i närheten av vindkraftverk. Foto: Fabio BalotarI-Chiebáo
Den information som har samlats hittills i ett års tid har redan gett viktiga fakta om migrations- och övervintringsområden. De spårade silltrutarna övervintrade långt ifrån varandra på olika håll i Afrika, trots att de häckade relativt nära varandra i Finland.
För att kunna utreda silltrutens förmåga att leva i närheten av havsbaserad vindkraft behövs mer data om häckningsområdena i Finland. Novia planerar att satellitmärka fler silltrutar i år för att få ytterligare information om silltrutens beteende. Kommer de planerade vindkraftsparkerna att placeras i sådana områden som används flitigt av silltrutar? Attraheras eller stöts fåglarna bort av vindkraftverk? Hur stor är risken för kollision? Bland annat dessa frågor ska besvaras under projektets gång.
Den havsbaserade vindkraften är tills vidare ganska begränsad i Finland. Vindkraftsparken i Vetenskär utanför Björneborg med en kapacitet på 44 megawatt är för närvarande den enda havsbaserade vindkraftsparken i landet. Utgångsläget kan ändras snabbt eftersom en massiv utbyggnad av vindkraft till havs är under planering. I januari i år fanns sammanlagt 32 projekt under beredning. Den sammanlagda effekten av dessa vindparker uppgår till 46 100 megawatt.
Tidigare studier från Nordsjön och södra Östersjön visar att trutar, inklusive silltruten, lockas till havsbaserade vindkraftsparker och riskerar att kollidera med de roterande bladen. Det här kan i värsta fall öka riskerna för kollisionsdödsfall, vilket kan hota det lokala silltrutsbeståndet. Den ökade mortaliteten kan bidra till en ytterligare nedgång i silltrutsbestånden.
Å andra sidan visar andra studier att trutar kan lära sig att undvika vindkraftverk. Sill- trutarnas sätt att reagera på havsbaserade vindkraftsparker är komplext. Det behövs kunskap om arters känslighet och hur de utnyttjar olika områden för häckning, sökning efter föda eller migration. Denna kunskap är avgörande då fågelskydd planeras.
En sund samexistens mellan fåglar och vindkraftsparker kan endast uppnås genom samordnade åtgärder och sådan områdesplanering som beaktar hotade arters behov. Även om vindkraften kommer att ha en framträdande roll för att minska koldioxidutsläppen globalt ska vi inte glömma att klimatkrisen pågår samtidigt med en annan kris – förlusten av biologisk mångfald. Vi måste se till att den nödvändiga energiomställningen inte äventyrar den minskande biologiska mångfalden. Skyddet av silltruten ingår i det arbetet.
Översättning: Patrik Byholm
