Flitiga bärplockare upptäcker allt fler blåbär som är svarta, vita eller svagt gröna och rosa. ”Tidigare antaganden pekade på att de svarta blåbären saknade ett vaxlager, men detta stämmer inte”, säger Birgitta Partanen, verksamhetsledare vid Arktiset aromit ry i en artikel som har publicerats av Yle. Vaxlagret fyller en viktig funktion då det skyddar mot ultaviolett strålning.
Forskare vid Uleåborgs universitet har nu fastställt att de svarta blåbären faktiskt har ett vaxlager, om än med en annan konsistens jämfört med de traditionellt blåa blåbären. De svarta bären, som är mycket vanligare än de vita, har en glänsande yta och innehåller en större mängd triterpener som förlänger bärets hållbarhetstid. De blåa blåbärens hållbarhetstid beror på mängden fettsyror. Ett vanligt namn för de svarta blåbären är skomakarbär.
Färgen på blåbären bestäms inte av platsen bären växer på utan av deras genetiska uppsättning. De vita blåbären, som saknar antocyaner – pigmentet som ger blåbären dess blå färg – är ett tydligt exempel på detta. Antocyaner är viktiga för blåbärens karakteristiska blåa färg, och utan dessa pigment blir bären vita. De vitgröna bären, som innehåller en liten mängd antocyaner, är en annan variant som uppstår från denna genetiska mångfald.
Blåbär är kända för sin förmåga att klona och sprida sig lätt, vilket leder till en rik genetisk variation inom arten. Denna egenskap gör det möjligt för olika färgvarianter att uppstå och spridas. Genom att klona sig själva kan blåbärsplantor säkerställa att genetiska mutationer, som de som orsakar färgförändringar, bevaras och sprids. Kauko Salo, specialforskare emeritus vid Naturresursinstitutet, menar att vi i framtiden kan se mer olika färgers blåbär om vi låter blåbären spridas och växa ostört.