Forskare vid Uleåborgs universitet har upptäckt en så kallad supergen hos myror. Upptäckten förklarar varför en del myrdrottningar blir större än andra, vilket påverkar hela den strukturella uppbyggnaden i en myrkoloni och avgör om det finns en eller flera myrdrottningar i en myrstack.
En myrdrottning är den fertila honan i en myrkoloni. Honans enda uppgift är att lägga ägg och säkra koloniens överlevnad.
Forskarna har bland annat undersökt skogsrödmyror (Myrmica ruginodis) som oftast bygger sina bon under mossan i skogen. Ifall det finns endast en drottning i boet kläcks storväxta myror som flyger från boet för att grunda egna kolonier på annat håll. Ifall det finns fler myrdrottningar i boet är de oftast småväxta.
I en närmare granskning av två nordskogsmyrarter (Formica aquilonia) märkte forskarna att den så kallade supergenen hade försvunnit helt och hållet, trots att nordskogsmyran är en äldre art och därmed längre hunnen i evolutionen än skogsrödmyran. Trots att supergenen saknas kan hundratals myrdrottningar kläckas i nordskogsmyrornas myrstackar.
”Vi blev förbluffade över upptäckten och att det kan finnas så många myrdrottningar, trots att supergenen hade försvunnit”, säger Lumi Viljakainen, universitetslektor och direktör för forskningsgruppen.
Forskarna upptäckte samtidigt att två enskilda gener bland de så kallade supergenpaketen hade bevarats och överförts i arvsmassan. Det här antas inverka på myrornas förmåga att acceptera flera drottningar i ett och samma bo.
”Forskningsresultaten visar att evolutionen kan göra sig av med komplicerade lösningar såsom supergener. Ett paket av hundratals gener har varit till nytta någon gång, men har senare blivit en börda på grund av skadliga mutationer. Komplicerade sociala egenskaper kan bevaras, trots att den genetiska grunden saknas”, säger Viljakainen.
Forskningsresultaten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Molecular Biology and Evolution.
