Forskare vid Uleåborgs universitet har för första gången lyckats kartlägga flygekorrens arvsmassa i sin helhet.
Forskarna har skapat en standardiserad sekvens av artens dna, vilket skapar en viktig grund för framtida forskning som kan effektivera naturskyddsarbetet.
Med hjälp av ett så kallat referensgenomen blir det lättare att utvärdera utbredningen av flygekorren och identifiera faktorer som påverkar artens anpassningsförmåga, skriver Uleåborgs universitet i ett pressmeddelande.
Inventeringen har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Ecology & Evolution.
Flygekorren är en indikatorart i granförhärskande gammelskogar där det också förekommer aspträd. ”
”Jag har förvånats över hur flygekorren har fått ett så negativt anseende som en störande art i Finland, till skillnad från många andra europeiska länder”, säger doktoranden Gerrit Wehrenberg vid Uleåborgs universitet.
Enligt Wehrenberg går det att kombinera produktivt skogsbruk med naturskydd som tryggar flygekorrens fortlevnad.
Flygekorren är ett nattdjur som kännetecknas av stora ögon och pälstäckta hudflikar vid bakbenen som hjälper den att glida tiotals meter från ett träd till ett annat.
Flygekorren klassas som en sårbar art enligt den finska rödlistan. I Estland återfinns endast ett 300-tal individer. Arten är strikt skyddad inom EU. Den främsta orsaken till att flygekorrbeståndet minskar är det intensiva skogsbruket och förstörelsen av flygekorrens livsmiljöer.
Flygekorrar påträffas för närvarande från södra Finland upp till Kuusamo i nordöstra Finland.
