Bygg bo åt taggig vän

I augusti-september går de största igelkottshanarna i vinterdvala. Honorna och årets ungar gör det lite senare. Du kan enkelt hjälpa dem att klara vintern i din trädgård.

Undersökningar har visat att igelkottarna helst själva bygger sina bon. De använder framförallt torra grässtrån, löv och kvistar för att konstruera en håla som är tillräckligt torr och varm för att de ska överleva vintern.
Du kan hjälpa igelkottarna genom att inte städa alltför pedantiskt i din trädgård inför vintern. Lämna kvar högar av löv och gräs på skyddade ställen, gärna invid husväggar. Beskär du lövträd och buskar kan du samla kvistarna i högar som blir potentiella vinterbon för igelkottarna.

Du kan dessutom underlätta igelkottens övervintring genom att snickra bon som placeras ut på en skyddad och torr plats. Anni Rautio, som doktorerat på igelkottarnas ekologi i östra Finland, rekommenderar att boet placeras på platser där mänskor rör sig så litet som möjlig, gärna i en skogskant. Hennes studier av igelkottarnas rörelser visade att de oftast söker sig till lugna platser i skogen där de bygger sina höst- och vinterbon.
Det finns ett antal olika modeller och rekommendationer på nätet för hur ett igelkottsbo ska vara konstruerat. Här följer en beskrivning som främst följer de råd och anvisningar som finns på den finska nätsajten siilikiikarissa.fi.
Det bästa materialet för ett igelkottsbo är ohyvlade omålade bräder, som gärna får vara gamla. Använder man färska bräder kan man minska den speciella lukt de avger genom att pensla dem med lervälling. Man kan förlänga livstiden för boet genom att måla det utvändigt med rödmylla.

Att bygga ett igelkottsbo går som på Strömsö. Här är det populära tv-programmets variant, skapad av snickaren Jim Björni. Riktigt så här avancerat behöver inte bobygget vara –det viktiga är att det finns en ingångstunnel, att taket är vattentätt och att det finns ventilationsöppningar. Foto Esa Saari / YLE

Faner rekommenderas inte som material i väggarna eftersom den är så lufttät att det finns risk för mögelbildning. Vattenfast faner kan dock användas som takmaterial. Använder man bräder som tak är det bra att täcka dem med takfilt.
Boet har formen av en rektangulär låda med de inre måtten minst 40 x 40 centimeter. Takhöjden ska också vara minst 40 centimeter och taket får vara sluttande för att regnvattnet ska rinna av. Taket bör vara avtagbart för att man ska komma åt att lägga in bomaterial inför vintern och städa på våren.
I nedre kanten på en av väggarna bör det finnas ett hål som förses med en ingångstunnel med en diameter på 10–12 centimeter. Tunneln förhindrar katter, mårdhundar, rävar och andra rovdjur att komma åt igelkotten i boet. Den ger också ett visst vindskydd. Ingångstunneln kan vara ett plaströr eller en konstruktion av bräder.
En viktig detalj är ventilationen. Man kan antingen borra ventilationshål i väggarnas övre kant eller lämna en ventilationsspringa mellan väggen och det överskjutande taket.
Det rekommenderas inte att sätta in ett golv i igelkottsboet. Igelkottens urinerar flera gånger under vintern och ett golv samlar upp urinen som igelkotten i värsta fall kan frysa fast i. Urinen bör fritt få rinna ner i marken under boet genom ett tunt lager torv och grus som man placerar boet på. Boet bör fyllas med torra grässtrån och löv, som igelkotten själv inreder sin sovplats med. Man kan dessutom lägga lite löv utanför boet som igelkotten själv vid behov kan släpa in.

På våren efter att igelkotten flyttat ut är det viktigt att städa bort det gamla bomaterialet. Det innehåller sannolikt parasiter och det är därför viktigt att använda handskar då man avlägsnar bomaterialet. Ett andningsskydd kan också vara på sin plats, speciellt om skogssorkar huserat i boet. Då finns en viss risk att drabbas av sorkfeber som sprids med damm.