Vresrosen blommor och nypon är vackra, men dess förmåga att snabbt sprida sig på stränderna och konkurrera ut ursprungliga strandväxter gör den problematisk.
Vresrosens (Rosa rugosa) hör hemma i nord-östra Asien men importerades redan för över 100 år sedan till Finland som prydnadsväxt i trädgårdar. Därifrån har den på många håll spritt sig med hjälp av sina frön, som hos rosväxterna finns samlade i skenfrukter, allmänt kallade nypon. Dessa kan flyta på vattnet långa vägar eller spridas med fåglar.
Om du på din stugstrand har en vresrosbuske, finns det allt skäl att försöka bli av med den. Markus Keskitalo, planerare på Forststyrelsen, berättar att man i Östra Finska vikens nationalpark i flera års tid studerat olika metoder att bli av med den erkänt seglivade vresrosen. Han rekommenderar i första hand att gräva upp busken och hela dess rotsystem – så långt det går. Rötterna är oftast starkt förgrenade och speciellt på steniga stränder kan det vara nästan omöjligt att få bort rötter som slingrat sig in under stenarna. I sådana fall är man tvungen att upprepa grävandet då nya rotskott kommer upp.
Ett annat sätt att bli av med oönskade vresrosbuskar, särskilt på steniga platser, är att klippa bort alla gröna växtdelar.
– Det går relativt snabbt, men man måste upprepa klippningen flera gånger per sommar och hålla på i några år innan busken till slut förtvinar och dör, berättar Keskitalo.
För den som vill ha kvar sin vresrosbuske i trädgården rekommenderar han att man förhindrar fröspridningen genom att klippa bort nyponen innan fröna hinner mogna. Nyponen får inte placeras på öppen soptipp eller i en kompost utan bör förpassas till ett slutet kärl med avfall som ska brännas.
Det är överhuvudtaget viktigt att se till att potentiellt skadliga växter inte sprider från trädgårdar ut i naturen. Det är säkrast är hålla sig till sådana trädgårdsväxter som man vet att inte är främmande och invasiva.
Trädgårdsavfall borde aldrig dumpas utanför trädgården utan placeras i en sluten kompost eller ett slutet blandavfallskärl.
Det finns en EU-förordning med bestämmelser om hur de främmande och skadliga arternas spridning i naturen ska motverkas. Förordningen omfattar för närvarande 89 växt- och djurarter. I Finland har vi en lag om hantering av risker orsakade av främmande arter från 2015 och en nationell strategi för främmande arter från 2012.
Av växtarterna på EU:s lista över invasiva främmande arter förekommer tre arter jättelokor och jättebalsaminen regelbundet i Finland. Jättelokorna bedöms vara så skadliga för naturen och även för mänskans hälsa att den som har planterade jättelokor på sin gård är skyldig att förstöra bestånden.
Oönskade arter
Enligt gällande lagstiftning bör man inte odla, plantera och i övrigt hantera växter som utgör hot mot våra ursprungliga växt- och djurarter. Här är några exempel.
Jättelokor (Heracleum spp.)
Tre arter upp till fem meter höga flockblomstriga växter med en blomställning som kan bli upp till 80 centimeter i diameter. Konkurrerar med lätthet ut inhemska växter. Deras växtsaft kan ge brännskador på huden och aromerna från växterna kan försaka andnöd hos känsliga personer. De sprider sig med frön. Mycket seglivade och svåra att bli av med. Bästa resultatet uppnås genom att på våren dra upp de nya skotten som helt små. Senare på sommaren kan rötterna brytas med spade. Man också täcka in små bestånd med en mörk presenning i flera år för att hindra att frön i marken gror. Före frösättningen kan man klippa bort blommorna. Vid all kontakt med jättelokorna måste huden och ögonen skyddas mot växtsafterna.
Anmäl fynd av jättelokor och andra främmande skadliga arter till myndigheterna på portalen för främmande arter, Vieraslajit.fi. Foto Terhi Ryttäri
Lupiner (Lupinus spp.)
Storvuxna, förkväver lätt mindre och känsliga växter och göder marken med kväve, vilket gynnar andra storvuxna arter. Sprider sig lätt med frön. Rekommenderas inte som trädgårdsväxt. Genom att klippa bort blomställningarna i ett tidigt skede kan fröspridningen förhindras. Enstaka exemplar kan grävas upp och förstöras. Foto Magnus Östman
Jättebalsamin (Impatiens glandulifera)
Har på många håll spritt sig ohämmat från trädgårdar. Storvuxen, bildar täta bestånd som beskuggar marken och tränger ut andra växter. Bör inte planteras. Bekämpas bäst genom att dra upp växten med rötterna. Foto Magnus Östman
Parkslide och andra sliden (Reynoutria spp.)
Kan bli upp till fem meter hög, bildar täta bestånd med stora blad som beskuggar marken så att andra växter dör. Sprider sig lätt från rot- och stjälkdelar, fröna är sterila. Mycket svår att utrota, det säkraste sättet är att skära av stjälkarna i marknivå och hälla bekämpningsmedel, i första hand pelargon- eller ättiksyra, i de ihåliga stjälkarna. Foto Magnus Östman
Böcker om oönskade arter
-Riku Cajander 2018: Vanhat tutut ja hankalat vieraat. Maahenki.
-Miia Jauni & Markus Seppälä 2017: Kotipihan valtaajat. Into.
