Så kallad streckkods-DNA gör det möjligt för forskare att snabbt identifiera en stor mängd arter. Det kan hjälpa till att se mönster och hotbilder i arbetet med att skydda världens biodiversitet.
– Om vi inte vet vad vi förlorar så bryr vi oss inte heller om det, säger forskaren Romana Salis.
Det brukar sägas att det finns 8,7 miljoner arter i världen. En stor del av dessa arter är insekter, livsviktiga för bland annat upprätthållande av ekosystem och odling. Men de minskar snabbt i mängd, så mycket som 75 procent av insekternas biomassa kan ha försvunnit de senaste 50 åren.
Sättet att kategorisera och räkna organismer och djur kallas taxonomi. Det är en ganska tidskrävande process, men de senaste åren har en ny metod seglat upp på forskarfronten: streckkods-DNA. Istället för att titta på bland annat fjärilens utseende för att kunna identifiera arten kan man använda utvalda genetiska markörer. Det både går snabbare och är mer exakt än traditionell taxonomi.
– Vissa arter kan man inte ens skilja på, baserat på utseendet, inte ens under mikroskop. Men om du tittar på DNA kan du se att vissa insekter är olika arter, även om de ser identiska ut, säger Romana Salis, forskare i ekologi vid Linnéuniversitetet i Sverige.
Romana Salis är forskare i ekologi vid Linnéuniversitetet i Sverige. Foto: Privat
Hon har deltagit i ett projekt där forskare vid Linnéuniversitetet och Linköpings universitet undersökt om streckkods-DNA kan vara till hjälp med att artbestämma stora mängder insekter. De analyserade 26 000 insektsprover, till exempel från fjärilar, humlor och parasitsteklar, och fann en hög träffsäkerhet.
Metoden har några år på nacken, men används ännu inte i större utsträckning. Under analysens gång hittade man luckor i forskningen, kring vissa insektsgrupper och geografiska regioner som inte är tillräckligt undersökta.
– Till exempel i Afrika har man en stor bredd av insektsarter, men man vet ganska lite om dem.
Man hoppas nu att streckkods-DNA kan hjälpa till att fylla några av dessa luckor.
– Den här metoden underlättar på så vis att man inte behöver ha experter för att identifiera alla arter. Man kan också identifiera flera insekter i ett prov.
DNA-proverna matchas mot en stor databas, som sakta men säkert fylls på.
– Alla kända insekter är inte streckkods-arkiverade ännu.
Så mycket som 75 procent av insekternas biomassa kan ha försvunnit de senaste 50 åren.
Salis hoppas att den nya metoden kan ge en skjuts åt arbetet med att bekämpa biodiversitetsförlusten.
– På det här sättet kan vi ha bättre koll på arter och följa dem över tid. Man kan se vad det är som driver förändringar.
Vad är det som driver insektskollapsen just nu?
– Mestadels mänsklig aktivitet, alltså klimatförändringen och förstörelsen av habitat.
Det är en väldigt synlig kollaps, anmärker Salis.
– Alla som levt ett tag märker att det har förändrats mycket.
Salis tar som exempel från sin egen barndom i Nya Zeeland.
– Då tillbringade jag mina somrar i Maniototo som är gräsmarker i södra Nya Zeeland. Vi badade och lekte i den lokala bäcken, men när jag blev äldre förändrades landskapet då det blev allt mer ägnat åt mjölkproduktion.
Mjölkindustrin krävde mycket bevattningsinfrastruktur och idag är flodsträckan och området runtom nästan helt torrlagd på sommaren.
– Det är som att en extrem torka påtvingas floden varje år. Detta skapar en flaskhals eftersom livsmiljön krymper, vattenkvaliteten försämras, fiskar blir mer stressade och vi ser även färre insekter.
Liknande situationer finns överallt runtom i världen.
– Det var det som verkligen inspirerade mig att ägna mig åt forskning. Jag tror det är viktigt att visa värdet av dessa ekosystem genom att använda metoder som DNA-streckkodning för att se mångfalden av växter och djur, särskilt de små som inte är så synliga för nakna ögat. Det behövs för att skydda den biologiska mångfalden för kommande generationer.
