Vart femte år ska de länder som undertecknade Parisavtalet lämna in frivilliga klimatplaner till FN. I februari är nästa tidsfrist. Men hittills har länderna varit orealistiska i sina kalkyleringar och avsatt en yta större än USA för åtgärder som ska binda koldioxid.
För första gången någonsin har forskare på stor skala räknat ut den totala landarealen som ingår i de nationella klimatplanerna.
– Det är viktigt att se vad det betyder i markanvändning, säger forskaren Wim Carton, universitetslektor vid Lund universitets center för studier i hållbarhet och en av medförfattarna till studien som publicerats i Nature Communications.
För att nå klimatmålen så behöver man, förutom att minska på utsläppen, också lagra eller fånga in koldioxid. Det kan göras på flera sätt, främst genom trädplantering och restaurering av naturområden. Enligt de 194 planer som forskarna har tittat på så skulle dylika klimatåtgärder omfatta totalt en miljard hektar, alltså en yta som är större än USA. Omkring 40 procent av det ska enligt planerna göras om till skog.
Verkligheten är att kolsänkorna minskar och att vi knuffar problemet till framtiden.
– Det mesta av det är idag jordbruksmarker.
Så ambitiösa tilltag riskerar att hota både livsmedelsförsörjning och biologisk mångfald samt riskerar livsförhållanden för urfolken på olika håll i världen, konstaterar forskarlaget som tagit fram siffrorna. Speciellt oroväckande är planerna för låginkomstländer.
– Vissa länder har möjligen räknat med att kunna positionera sig i framtiden som exportörer av utsläppsrätter och vissa länder har räknat med att upplåta stora landytor för det ändamålet.
Wim Carton forskar i nationella åtaganden som berör Parisavtalet. Foto: Lunds universitet
De största producenterna av fossila bränslen, som Kanada och Ryssland, har några av de största koldioxidreduceringsmålen, vilket inte heller är positivt, konstaterar Carton.
– Det bekräftar vår oro att avlägsnande av koldioxid används som en ursäkt för att fortsätta som vanligt.
Han understryker också att åtgärder som att plantera skog tar lång tid att ge klimatpositiva effekter. Målet att bromsa klimatuppvärmningen till 1,5 eller 2 grader Celsius kräver akuta åtgärder. Det finns ett glapp mellan vad som behövs och vad länderna planerar för.
Varför har länderna så orealistiska markplaner?
– Jag vet inte om de vet att de är orealistiska. Jag tror också många lockas av att landbaserade metoder är okontroversiella och inte stör stora ekonomiska intressen. Sen räknar många rikare länder med att kunna köpa koldioxidreduktioner från andra länders marker.
De länder som räknat in störst mängd landytor är Ryssland, Saudiarabien, USA och Kanada. De som räknat med störst mängd jämfört med landets egna areal är Dominikanska republiken, Guinea, Saudiarabien, Libanon, El Salvador och Uganda. EU räknas som ett eget block, men toppade ingen av listorna.
– De rapporterar till FN som en helhet och sticker inte ut i forskningen med mycket landområden som tecknats in för koldioxidupptag.
I forskningsartikeln nämns ändå att EU har planerat för stora områden skogsrestaurering. Det finns också länder som förlitar sig på koldioxidlagring i biomassa, tekniker för att utvinna energi från biomassa där man också fångar in utsläppen, och även till viss del direkt infångning av koldioxid från atmosfären. Bland annat Australien har start stort fokus på koldioxidlagring i biomassa.
– Att lagra koldioxid i biomassa kräver också mycket landyta.
Vi sätter alla våra ägg i en korg, samtidigt som vi gör hål i korgen.
Forskarna baserar sina uträkningar på tidigare klimatplaner som lämnats in av länderna fram tills 2023. I den nya rundan av nationellt fastställda bidrag för klimatinsatser är tidsfristen nu i februari.
– Länderna har uppdaterat sina planer enligt väldigt olika tidtabeller, trots den officiella tidsfristen. Planen är att göra nya kalkyleringar när man har alla siffror. Förhoppningsvis ska det inte bli allt för tidskrävande.
Men Carton har inte alltför höga förhoppningar om att de totala uppdaterade siffrorna är mer realistiska och pragmatiska.
– Länderna är inte seriösa om snabba åtgärder. Man förlitar sig allt för mycket på landbaserade metoder för att avlägsna koldioxid. Det är att knuffa problemet till framtiden.
Han säger att man i den omfattande forskningen inte heller nämnt de allt mer försämrande förutsättningarna för exempelvis naturlig koldioxidlagring.
– Verkligheten är att kolsänkorna minskar och är utsatta för exempelvis skogsbränder, torka och extrem värme som minskar deras effektivitet. Vi sätter alla våra ägg i en korg, samtidigt som vi gör hål i korgen.
Hur känner du kring framtiden nu som klimatforskare?
–Det känns ganska mörkt just nu. Vi ser politik som rör sig bort från klimatåtgärder och den trenden märks av mer och mer. Men det finns också många människor som gör ett fantastiskt klimatarbete, förr eller senare måste något börja klicka.
