FN-ländernas förhandlingar om ett globalt plastavtal strandade i Busan förra veckan.
– Vi blev besvikna, men tiden rann ut, säger Finlands chefsförhandlare Tuulia Toikka från miljöministeriet.
Men man har hunnit en bit på vägen och förhandlingarna fortsätter troligtvis i maj eller juni nästa år.
Det blev intensiva diskussioner när världens länder möttes i slutet av november för att försöka enas om ett internationellt plastavtal. Förberedelsearbetet började 2022 och många hoppades att man skulle komma i hamn med en överenskommelse. Så blev dock inte fallet.
– Vi jobbade på outtröttligt. Det var inte bara en eller två saker det föll på, det var snarare så att vi inte hade tillräckligt med tid, säger Tuulia Toikka som förhandlade för Finlands del.
De största meningsskiljaktigheter handlade om begränsningen av plastproduktionen, plastprodukterna och de skadliga kemikalierna i dem. En annan stötesten var finansieringen av genomförandet av avtalet.
– Desto mer ambitiöst vi vill att avtalet ska vara, desto mer finansiering behöver utvecklingsländerna.
Tuulia Toikka, chefsförhandlare från miljöministeriet, vill se större satsningar i början av plastcykeln.
Toikka var andra ordförande i förhandlingsgruppen för avfallshantering, en fråga som de flesta länder kan enas om – att man måste få till bättre och mer effektiv hantering av plastsopor.
– Men bara bättre avfallshanteringen räcker inte. Vi producerar och konsumerar för mycket plast. Sopsystemen klarar det inte. Plastproduktionen växer exponentiellt och det finns inget sätt att uppgradera återanvändning och hantering av avfallet utan att minska på produktionen.
Hon säger att man måste sätta mer fokus på början av plastcykeln.
– Det finns så många länder i världen som inte producerar plast, utan importerar allting. Som det ser ut nu har de inget inflytande på hur det på produceras. Om vi exporterar plast som de inte kan ta hand om så är det ju inte deras fel.
Såsom vi sett hända med textilavfall som dumpas exempelvis i Afrika?
– Ja, det är lokalborna som får hantera konsekvenserna.
Toikka belyser också att det är billigare och effektivare att sätta in åtgärder tidigare i livscykeln.
– Det är mycket dyrare att försöka hantera och återvinna avfallet.
Arbetet med plastavtalet började 2022 när FN:s miljöförsamling inrättade en mellanstatlig förhandlingskommitté. Men två år senare har man alltså ännu inte fått till en överenskommelse. Men det är ingen lång tid egentligen, säger Toikka.
– Vi hade hoppats att det skulle blivit klart nu, men det hade varit rekordtid. Som exempel så fanns det ett avtal om kvicksilver som tog från 2009 till 2013. Det var viktigt, men bara ett ämne, kvicksilver, nu pratar vi om plast som finns överallt.
Före förhandlingarna så släpptes ny forskning från Stockholm resilience center som visar att plastproduktion- och förorening också förvärrar andra miljöproblem såsom klimatförändring, havsförsurning och förlust av biodiversitet. Forskarna hoppas att förhandlarna skulle ta ett bredare perspektiv på plastproblemet under mötet än bara avfall. Det tycker Toikka att man tagit till sig.
– Man har tagit en livscykel-”approach” som också inkluderar hur plast påverkar land, vatten och luft.
Hon utvecklar om kopplingarna till biodiversitet och klimat:
– Påverkan på ekosystemen av plaster var ursprungsorsaken till att världen blev varse om plastproblematiken. Enligt WWF dör 100 000 marina däggdjur varje år på grund av plastnedskräpning. När det gäller klimat så är plastproduktion den sektor som har de snabbast växande utsläppen. Enligt en rapport från FN så kommer 99 procent av plasten fortfarande från fossila råvaror.
Förhandlingarna ligger nu på is till nästa år.
– Resultaten vi nådde under Busan kommer bli grunden för de fortsatta diskussionerna, säger Toikka som tror att de kommer ta plats i maj eller juni nästa år.
– Vi behöver tid att gå igenom alla texter och situationen.
Så det är bara att fortsätta jobba?
– Om någon hade sagt före mötet att det inte skulle bli ett avtal ännu så skulle det varit deprimerande, men nästan alla gav sitt allt för att försöka avsluta vilket gjorde förhandlingarna hektiska. Men den där ”sista minuten känslan” ledde till framsteg som vi nu kan jobba vidare på.
