Ska världssamfundet avvakta med letningen efter värdefulla mineraler på havsbottnen i djuphaven? Finland och Sverige svarar ja, men de nordiska grannarna tvekar.
Tills vidare har 24 av världens länder krävt ett tillfälligt eller totalt stopp för gruvdrift på havsbottnen på internationellt vatten.
Flera miljöorganisationer kräver nu att Finland och Sverige ska lobba mer effektivt för att få fler länder att kräva ett moratorium.
I början av februari tackade sex miljöorganisationer Finlands regering för landets progressiva hållning i att tillsvidare kräva ett stopp för gruvdrift på havsbottnen. Miljöorganisationerna kräver att Finland ska försöka få andra länder ställa sig på havsbottenskyddarnas sida.
Finlands Natur har bett miljöminister Kai Mykkänen (Saml) kommentera frågan, men Mykkänen avböjde en intervju med hänvisning till tidsbrist.
En sak är ändå säker: det är allt annat än enkelt att övertyga beslutsfattare i denna fråga. En grupp politiker från den nordiska mittengruppen försökte den 6 februari få Nordiska rådet att anta ett förslag som kräver ett moratorium mot djuphavsgruvdrift.
Men då Nordiska rådets hållbarhetsutskott möttes i Stockholm bordlades ärendet med motiveringen att mer bakgrundsinformation behövs.
Att det behövs mer information om livet på djuphaven är viktigt att ta fasta på. Den stora okunskapen borde göra beslutsfattarna ödmjuka. Det säger Alf Norkko, professor i Östersjöforskning på Tvärminne zoologiska station och verksam på det finsk-svenska forskningscentret CoastClim.
På CoastClim görs forskning om kopplingarna mellan biodiversitet, havets mångfald och havens roll som kolsänka eller kolkälla.
– Försiktighetsprincipen är extremt viktig eftersom det är så mycket som står på spel. Vi vet inte tillräckligt mycket om djuphavens ekosystem, men det vi vet är att de är mycket känsliga, de har en hög biodiversitet och de är viktiga kolsänkor, säger Norkko.
Norkko poängterar att det är en otroligt liten bråkdel av våra världshav som över huvud taget har undersökts.
– Det finns en mångfald av liv som är väldigt dåligt kända. Vi vet inte vad vi förlorar om vi tillåter gruvdrift på djuphaven, säger Alf Norkko.
Norkko understryker att en noggrann miljökonsekvensbedömning är livsviktig när vi talar om ett område med känsliga, okända arter och stor biodiversitet.
Livet i djuphaven domineras av obeskrivna arter
Ingen har heller kunskap om hur lång tid det tar för ekosystemen att återhämta sig om havsbottnen blir mål för massiv mineralletning. Alf Norkko lyfter också fram att djuphaven är de överlägset största kolsänkorna på vår blåa planet.
– Under väldigt långa tidsperioder har det lagrats in kol i havens ekosystem. Om man börjar röra om i bottnarna så är det inte bara biodiversiteten som är hotad.
Både det industriella fiskeriets trålning och en eventuell jakt på havets metaller kan frigöra stora mängder kol då man rör om i bottenlagren.
Forskarupprop: ”Lämna haven ifred”
Sammanlagt 814 havs- och miljöforskare från över 40 länder har vädjat till industriella aktörer och beslutsfattare att inte röra havens botten.
”Världshaven måste skyddas för att undvika massiv förlust av biodiversitet och förlust av ekosystem”, skriver forskarna i uppropet.
En av undertecknarna är havsbiologen och forskaren Laura Kaikkonen. Hon befinner sig just nu i Nya Zeeland och forskar i vilka effekter gruvdrift på djuphavet kan ha. Kaikkonen påminner om att själva ordet gruvdrift kan vara lite missvisande. Att skörda metaller från havets botten sker genom muddring där man suger upp det bottensediment där mineralklumparna finns.
– När maskiner lyfter bort klumparna med mineraler och bottensediment så försvinner helt konkret den livsmiljö där bland annat koraller, bläckfiskar och svampdjur lever och växer. Gruvdrift i djuphavet förstör levnadsmiljöer, det finns inget osäkerhetsmoment här. Det vi inte vet lika mycket om är vilka långvariga effekter denna industriella verksamhet har, säger Kaikkonen i Helsingfors universitets podcast Utelias mieli.
”För tidigt att skapa regelverk”
Seas at Risk är en av de miljöorganisationer som just lobbar för försiktighetsprincipen och motarbetar gruvdrift till havs.
– Frågan om att börja med gruvdrift i djuphaven har kommit upp via diskussionen om den gröna omställningen. Behovet av metaller till exempel inom elbils- och vapenindustrin är stort. Många länder och företag skulle vilja leta efter mineraler såsom kobolt, nickel, mangan, säger Simon Holmström på Seas at Risk.
Holmström är expert på miljöfrågor kopplade till gruvdrift i djuphaven. I dagens läge finns inte några internationella regelverk eller folkrättsliga bestämmelser för utvinning av mineraler i djuphaven.
– I nuläget är det omöjligt att göra korrekta miljökonsekvensbedömningar eftersom det finns så lite information om gruvdriftens miljöpåverkan. Därför är det alldeles för tidigt att komma överens om regler för en så kallad ”mining code.
Förenta nationernas internationella havsbottenmyndighet, International Seabed Authority (ISA), har mandat att skapa ett folkrättsligt regelverk på internationella vatten. ISA har meddelat att det redan år 2025 bör finns regler på plats för gruvdrift till havs. Många forskare och miljöorganisationer anser att det inte är möjligt att förhandla klart ett ansvarsfullt och hållbart regelverk på så kort tid.
– Det är främst industrin som vill att det ska finnas ett regelverk snart så att de kan inleda sin gruvdrift, säger Holmström.
ISA ska alltså snart ta ställning om gruvdrift ska tillåtas på internationellt vatten eller om det behövs en längre tankepaus.
Norge vill skörda mineraler i Arktis
Under tiden finns det länder som passar på att jaga mineraler i sina egna territorialvatten.
I början av januari 2024 gav norska Stortinget grönt ljus för att utforska över 280 000 kvadratkilometer vid norska Arktis, för eventuell framtida djuphavsbrytning. Stortinget måste separat behandla utvinningsplaner.
– Norge ser en stor möjlighet med ett smältande Arktis. Det finns ett extremt stort strategiskt intresse att utnyttja olika naturresurser när de blir tillgängliga. Jag tror att Norge inte vill måla in sig i ett hörn med att säga att vi inte kan tillåta gruvdrift på djuphaven. Jag tror att mentaliteten i de här frågorna är väldigt annorlunda i Norge, säger Alf Norkko.
Europaparlamentet krävde i en resolution som godkändes den 7 februari att Norge ska slopa sina planer på djuphavsbrytning.
