Fjolåret var återigen ett rekordvarmt år. Europa har sedan 1980 värmts upp dubbelt så snabbt som det globala genomsnittet. Det för med sig bland annat extrema skyfall och värmeböljor. Med hjälp av satellitutveckling hoppas forskarna få till stånd bättre varningssystem.
– Satellitinfrastrukturen över hela världen växer, säger Johanna Tamminen, forskningsprofessor vid Meteorologiska institutets fjärranalysenhet.
Varje år publicerar EU:s jordobservationsprogram Copernicus tillsammans med Meteorologiska världsorganisationen en europeisk klimatrapport. Det är analyser och beskrivningar kring klimatförhållandena på den europeiska kontinenten som just nu är den snabbast värmande regionen på planeten. Det är en, inte förvånande, alarmerande läsning.
Europa, liksom resten av världen, har igen bevittnat värmerekord med det näst högsta antalet tropiska nätter dokumenterat 2024. Frostnätterna minskar samtidigt som havstemperaturerna stiger. Förra året var det varmaste året uppmätt för de europeiska sjöarna.
Glaciärer i Skandinavien och Svalbard smälter i rekordmängder, mest av alla glaciärer i världen. Förra året var också ett ovanligt blött år i västra Europa, med kraftiga översvämningar som påföljd. Totalt 413 000 människor har drabbats av både stormar och översvämningar, med åtminstone 335 rapporterade dödsfall. Skyfallen i Valencia i oktober 2024 lyfts i rapporten som ett av exemplen på farligt extremväder. På ett dygn regnade det som mest 771,8 millimeter i området.
En positiv sak är att 45 procent av elektriciteten 2024 producerades av förnybara resurser. Man konstaterar också att europeiska städer har blivit mer klimatresilienta, men att mer insatser behövs. Speciellt behöver man gardera sig för översvämningsrisker. Exempel på klimatanpassning som görs i städer idag är att plantera träd och utöka grönområden, att skapa dagvattendammar och att implementera tidiga varningssystem.
”Anpassning är ett måste. WMO och dess partner intensifierar därför insatserna för att stärka tidiga varningssystem och klimattjänster för att hjälpa beslutsfattare och samhällen i stort att bli mer resilienta”, säger WMO:s generalsekreterare Celeste Saulo i ett pressmeddelande.
Den färska rapporten, som utkommer årligen, är resultat av information som till stor del samlas in med hjälp av satelliter.
– Copernicus har mängder av satelliter som observerar jorden, säger forskaren Johanna Tamminen, specialiserad på satelliter och klimat samt forskningschef vid Meteorologiska institutets fjärranalysenhet.
Informationen kombineras sedan med övrig data, som observationer från ytan, för att ge en så omfattande och exakt bild av läget som möjligt.
Hur exakt är satellitinformation?
– Det finns satelliter som har väldigt exakt information och det finns fall där det är mindre säkert. Men det görs koordinerade insatser för att karaktärisera hur bra de är. I Finland finns det en observationsplats i Sodankylä, där det finns en stor mängder referensdata som man kan jämföra satellitinformationen mot. Men kvaliteten på informationen kan bli sämre ju äldre satelliterna är.
Tamminen säger att Finland är en stor användare av satellitdata.
– Satellitinfrastrukturen över hela världen växer. Det är fler och fler som skjuts upp hela tiden. Även kommersiella sådana.
Hur mycket satelliter ryms det runt jorden? Det talas ju en del om rymdskrot?
– Nu för tiden finns det regleringar om att de måste tas ner på ett kontrollerat sätt. Men så var det inte förr, så visst finns det en del kvar däruppe.
Fördelen med satellitdata är att man når platser dit människan har svårt att ta sig.
– Som Nord- och Sydpolen och Ryssland.
Och de används inte bara för att få överblick av väder, glaciärer och koldioxidhalter. Satelliter används också för att uppskatta kolsänkor.
– Man observerar vegetation och skog, de utsöndrar en värmestrålning som berättar när fotosyntes sker. Om man följer de årliga förändringarna så ser vi att när växtsäsongen närmar sitt slut så är koldioxidhalten som lägst.
I veckan skjuts en satellit upp från Europeiska rymdorganisationen vars huvuduppgift är att just mäta biomassa.
Kan man också använda satelliter för att förbättra varningssystem och andra klimatåtgärder?
– Det finns många sätt att implementera varningssystem. Ett av dem är genom bättre väderprognoser. Då kan man också varna för kommande extremväder. Men man kan också se om det finns ökad risk för exempelvis floder och översvämningar genom att mäta mängden snö i relation till väderförhållanden under våren.
Utan satelliterna skulle klimatforskningen inte vara på den nivå den är idag.
– Vi skulle behöva enorma mängder data från jordytan, vilket i vissa områden är omöjligt. Vi skulle ha en väldigt fattig förståelse av klimatförändringen utan dem.
