”En miljard nya träd” – Ambitiös dansk natursatsning med stora miljöfrågetecken

I veckan presenterade den danska regeringen sina planer för ”den största förändringen av det danska naturlandskapet på hundra år”. Avtalet är värt sex miljarder euro och innehåller bland annat världens första klimatskatt på lantbruket.

”Det är mega-, megastort”, sade trepartsministern Jeppe Bruus (S) i måndags då Danmarks så kallade Gröna trepartsavtal för miljön godkändes med bred majoritet i Folketinget. ”Den danska naturen kommer att förändras på ett sätt som vi inte sett sedan våtmarkerna i landet dränerades 1864.”

Avtalet allokerar 43 miljarder danska kronor (5,76 miljarder euro) för att bland annat plantera 250 000 hektar ny skog i landet och omvandla ytterligare 140 000 hektar lågmarksjord, dvs. tidigare våtmarker, tillbaka till naturtillstånd. Totalt försvinner cirka tio procent av Danmarks jordbruksmark – ”en förändring som ska både synas och kännas av när man kör genom landet i framtiden” som det hette i regeringens pressmeddelande.

Från kött till ärtor

Den som kört genom Danmark ha knappast undgått doften av landet som länge varit känt för att hysa dubbelt så många svin som människor. Men också här sker det stora och snabba förändringar, vilket är något av Danmarks politiska varumärke.

Antalet svin har målmedvetet reducerats, från över tretton miljoner år 2021 till under elva i januari 2024. Samtidigt har kampanjer och statliga subventioner för odling av växtbaserade proteiner bidragit till nedläggningen av nästan femhundra svinfarmer under senaste år.

Fonden för växtbaserade livsmedel som stöttar övergången får genom trepartsavtalet totalt en miljard kronor (drygt 130 miljoner euro) att röra sig med, medan de statliga stöden för ekologisk produktion också förstärks.

Den danska naturen kommer att förändras på ett sätt som vi inte sett sedan 1864

Trots den kraftiga omställningen är regeringens avsikt att Danmark ska förbli ett ”konkurrenskraftigt jordbruksland” genom ”mer hållbar, högteknologisk och arealeffektiv jordbruksproduktion”. Kort sagt förväntas jordbrukarna i framtiden producera mer mat på mindre odlingsyta, och samtidigt sänka sina utsläpp rejält.

Som morot kommer regeringen med bidrag för tekniska innovationer och som käpp nya begränsningar för kväveutsläpp och världens första koldioxidskatt på boskap, vilket beräknas minska CO2e-utsläppen med cirka två miljoner ton.

Döda fjordar akut problem

En av de tragiska konsekvenserna av Danmarks ”konkurrenskraftiga jordbruk” har varit havs- och fjordbottnarna i landet som i det närmaste börjat likna månlandskap. Orsaken är kväveutsläppen från jordbruket och debatten kring dem har varit inflammerad en längre tid, och ledde till att vissa partier aldrig deltog i förhandlingarna eller lämnade dem på slutrakan – landsbygdspopulistiska Danmarksdemokraterna för att utsläppskvoterna var för stränga, vänsterpopulistiska Enhedslisten för att de var för tillåtande.

I övrigt verkade alla partier hitta uttryck för just sin ideologi i avtalet och det var inte bara statsminister Mette Frederiksen (S) som tog till stora ord. Frederiksen talade om en ”nu eller aldrig-situation” för ”det största generationskontraktet” under hennes politiska karriär, medan det traditionella jordbrukarpartiet Venstres minister för livsmedel, lantbruk och fiske Jacob Jensen högtidligt talade om hur avtalet var en ”investering i de unga, framtidens lantbrukare, som ska bära facklan vidare”. Också De Konservatives ordförande Mona Juul dunkade sig själv i ryggen: ”Det är ett generationsavtal och det är kärnkonservativt”.

Både regeringen och lantbrukets intresseorganisationer har tidigare anklagats för att rapportera förskönade kvävesiffror och mörka undersökningar. Det var därför något överraskande att trepartsavtalet anammade det mest ambitiösa kvävemålet, kallat Scenario 1, där utsläppen ska reduceras med 13 780 ton årligen med start 2027. Undantaget är ön Bornholm i södra Östersjön, vars utsläppsnivåer ska anpassas genom avtal med Sverige och Tyskland.

”För lite, för sent”

Medan de politiska festtalen ekade mellan väggarna i Christiansborg var det redan flera experter och kritiker som pekade ut brister i både avtalet och visionerna.

”Den gröna treparten ska delvis finansieras genom försäljning av koldioxidkvoter till andra EU-länder, vilket gör att fyra miljoner ton extra koldioxid kan släppas ut på andra håll i EU fram till 2030”, säger klimatekonom Andreas Lund Jørgensen på tankesmedjan Kraka. ”Det betyder att avtalet ger så gott som ingen klimateffekt förrän 2030.”

Under veckan sällade sig en samlad tropp NGO:er och expertorgan, bland dem danska Klimatrådet, den gröna tankesmedjan Concito och det politiskt oberoende Rådet för grön omställning, till trepartsavtalets kritiker. ”För lite, för sent” var den samlade bedömningen.

”Avtalet misslyckas med att införa en effektiv klimatskatt på animalisk jordbruksproduktion, vilket regeringen försöker avleda uppmärksamheten från genom att peka på historiskt höga naturmål”, skriver miljöexperten Søren Mark Jensen i den politiska webbtidningen Altinget.

Danska politiker är inte främmande för att dränka kritik i medievänliga oneliners och symboliska och populistiska tilltag. Hit hör enligt Mark Jensen också Jeppe Bruus löfte om en miljard nya träd och de sex nya nationalparkerna som ska etableras.

”Danmark kommer fortfarande att vara det mest uppodlade landet i EU och vi är långt ifrån att leva upp till våra löften till EU och FN om att återställa tjugo procent av vår natur och avsätta trettio procent av landarealen som skyddad natur – vilket vi dessutom har lovat att ske före 2030.”