Den genetiska mångfalden utarmas. Det konstaterar en grupp forskare i en stor internationell kartläggning.
– Det plockar bort verktyg för långsiktig anpassning, säger Linda Laikre, professor i populationsgenetik vid Stockholms universitet.
Över 80 000 vetenskapliga artiklar har forskarlaget plöjt igenom för att få svar på frågan hur det riktigt ser ut med den genetiska variationen bland världens arter. Svaret? Ganska dåligt. Globalt minskar den märkbart, speciellt bland fåglar och däggdjur.
– Den genetiska mångfalden är grunden för all biologisk variation, säger Linda Laikre som forskat på området sedan 1980-talet.
Linda Laikre är professor i populationsgenetik vid Stockholms universitet. Foto: Privat
Hon konstaterar att forskningen om genetisk variation länge har fått en styvmoderlig behandling.
– Genetisk variation är en central del av biodiversiteten, men den kunskapen har varit svår att nå ut med. Forskningsvärlden har förstått det, men det har varit svårare att få ut det i samhället och policydokument.
Linda Laikre är expert på området och har deltagit som representant i många internationella möten om biodiversitet.
– Jag har länge känt mig ensam, men nu är vi flera hundra forskare som har gjort ett flertal studier av olika typer för att höja medvetenheten om trender i genetisk variation.
En sådan är den stora genomgången som publicerades i Nature i början av året.
– Den tog ganska lång tid. Vi började just innan coronapandemin. Det krävdes mycket jobb att gå igenom alla artiklar och sedan var det mycket analysarbete. Men det här har varit något vi alla tyckte var viktigt att göra, parallellt med vår egen forskning.
Totalt 628 arter omfattas av materialet som sållades ut. Bland dem var två tredjedelar hotade.
Finns det 200 människor i en by förstår man att det blir problem med inavel på sikt, men vissa tycks tro att 200 vargar räcker.
– Att man förstör miljöer och habitat är en jättestor problematik.
Även jakt och skörd av växter och plantor påverkar den genetiska variationen, liksom spridningen av sjukdomar och främmande arter.
Minskningen är särskilt tydlig bland fåglar och däggdjur, varför det?
– Vi vet inte exakt, men det kan bero på att förlusten där är mer omfattande och därmed lättare att upptäcka.
Konsekvenserna av en minskande global genetisk mångfald är oroande.
– Det plockar bort verktyg för långsiktig anpassning, parallellt som vi ändrar miljön väldigt snabbt.
Men forskarna lyfter fram åtgärder som kan hjälpa till att vända trenden.
– Det går att göra insatser för att förbättra läget, exempelvis genom att möjliggöra utbyte mellan populationer. Det är viktigt att få in det här tänket också på lokal nivå – har vi i våra områden tillräckligt med så kallade korridorer? Det vill säga möjligheter för individer att kunna sprida sig mellan områden?
Isolerade populationer utarmas snabbt i genetisk bemärkelse.
– Som vargen till exempel. I Sverige har vi hela stamträdet och släktskapsförhållandena klarlagda och vargen är starkt inavlad.
Vargen var i princip utrotad i Sverige på 1940-talet.
– Men sen kom vargen tillbaka. Men den populationen har varit isolerad hela tiden och väldigt få invandrande vargar har kunnat sprida sina gener till det svenska vargbeståndet.
Konsekvenserna av den magra genetiska variationen kopplas till bland annat mindre kullar, sjukdomar och sterilitet.
– Det går att återskapa variation genom att låta populationerna växa så att det blir ny variation genom mutationer, men det tar mycket lång tid. Det som däremot går att göra snabbt är att få genetiskt utbyte av andra populationer.
Det skulle vara att få större inflöde av vargar från exempelvis Finland.
– Den finska stammen har inte varit lika isolerad.
Men korridorerna är förrädiska.
– I norra Sverige har samerna renskötsel och det har varit svårt att kombinera med att vargar går igenom området. Det är få finska vargar som sprider sina gener till Sverige.
Hon säger att man har satt in lyckade åtgärder för att hindra den negativa genetiska utvecklingen för vissa arter.
– Fjällräven i Sverige är ett exempel på där man har lyckats vända trenden. Insatser där har varit att jaga bort rödrävar, matning och utplantering av nya individer.
Också på den internationella fronten har den genetiska mångfalden fått allt mer utrymme.
– Vi har konventionen för biologisk mångfald där man sagt att man ska bibehålla genetisk variation tillräckligt mycket för att säkerställa arters anpassningsförmåga. Så det finns globala överenskommelser på plats, nu måste länderna bara börja agera.
Förutom konkreta åtgärder efterlyser Laikre också ett skifte i attityder.
– Vi måste lära oss att samexistera bättre och ha mer acceptans. Som med vargen till exempel, hur ska vi skydda tamdjur och minimera skador?
Det behövs också en bättre förståelse för vikten av genetisk mångfald.
– Genetiskt sett behöver populationer vara stora. Finns det 200 människor i en by förstår man att det blir problem med inavel på sikt, men vissa tycks tro att 200 vargar räcker.
