Så kallade klimaträttegångar har blivit allt vanligare på olika håll i Europa de senaste åren. Nu har kutymen landstigit i Norden.
Den ungdomsledda organisationen Aurora gick in för att stämma den svenska staten för en misslyckad klimatpolitik i mitten av november.
En vecka senare lämnade Greenpeace och Finlands naturskyddsförbund ett besvär till Högsta förvaltningsdomstolen för att ställa den finska regeringen till svars för att den inte har följt klimatlagens bestämmelser och tillåtit en kollaps av landets kolsänkor i de finska skogarna.
Eftersom den finska klimatlagen är ny saknas det prejudikat och tidigare rättsfall som man kunde jämföra med eller hänvisa till. Enligt Anne Kumpula, professor i rättsvetenskap vid Åbo Universitet, är miljöorganisationernas besvär ett spännande rättsfall som få experter var beredda på.
– Då den första klimatlagen planerades funderade man inte alls på huruvida statsrådets beslut kunde överklagas. Efter klimaträttegångarna i Nederländerna sade jag att vår lagstiftning inte möjliggör liknande rättegångar hos oss i Finland, säger Kumpula
Anledningen till att klimaträttegångar blivit vanligare är troligtvis miljöorganisationernas insikt om att rättegångarna är en effektiv metod att påverka. Det torde också vara lättare att få en stor del av allmänheten att ställa sig bakom kraven i en rättegång än i samband med aktioner som förlitar sig på civil olydnad och sabotage.
När miljöorganisationen Urgenda stämde Nederländerna för landets klimatpolitik 2013 och sedan vann rättegången ledde det inte bara till att den nederländska staten ställdes till svars för sin klimatpolitik. Rättsfallet inspirerade också flera miljöorganisationer till liknande rättegångar världen över.
Nederländernas högsta domstol ställde ett minimikrav på hur landets koldioxidutsläpp skulle minskas, vilket inte gav makthavarna något annat val än att kavla upp ärmarna. 2019 godkände den nederländska regeringen en ny klimatplan, som slog fast att landets koldioxidutsläpp ska minskas med 49 procent före 2030. För att uppnå målet gick man så gott som genast in för att lägga ned kolkraftverk för att senast 2030 avsluta förbränningen av stenkol helt och hållet i Nederländerna.
Det är bland annat den nederländska rättegången som miljöorganisationerna nu har i åtanke också i Finland. Kumpula anser ändå att det är mycket svårt att jämföra det nederländska rättsfallet med den aktuella rättsprocessen i Finland.
– Aldrig tidigare har man med klimatlagen som utgångspunkt lämnat in ett besvär om statsrådets beslut. På rak arm är det svårt att hitta liknande exempel, säger Kumpula.
I klimaträttegångar byggs argumentationen ofta upp kring begreppet klimaträttvisa där man kopplar klimatfrågan till människorättsfrågor. Den nederländska organisationen Urgenda hävdade att staten hade äventyrat sina medborgares mänskliga rättigheter då klimatutsläppen inte hade minskat i enlighet med forskarnas rekommendationer.
Urgendas jurister hänvisade både till folkrätten, internationella avtal om mänskliga rättigheter och Nederländernas grundlag för att driva sin sak.
I det finländska rättsfallet har man ändå valt en annan väg som kan vara riskabel. I stället för att hänvisa till folkrätten och ta frågan till Europeiska människorättsdomstolen tar man en väg rakt in i det okända.
– Alla experter har varit av den åsikten att det i nuläget är oklart om statsrådets klimatpolitiska beslut ens går att överklaga och vem som i så fall har rätt till det. Det är på ett rätt modigt sätt som man här försöker avgöra hur Högsta förvaltningsdomstolen förhåller sig till sådana här frågor, säger Kumpula.
Enligt henne försvåras rättsbehandlingen bland annat av oklarheter i klimatlagens formuleringar. Om besväret däremot har framgång har miljöorganisationerna stora möjligheter att påverka landets klimatpolitik med juridiska medel.
Foto: Mark Dixon / Wikimedia Commons / Klimatdemonstration i Pittsburgh, USA
