Recension

Muminpappans fågelbok inspirerar till naturupptäckter

09.06.2026

Muminpappans fågelbok bokpärm

Sanja Hakala och Anni Pöyhtäri, Muminpappans fågelbok, Förlaget 2026, 101 sid

Muminpappans fågelbok är ännu ett vackert band till samlingen av mumininspirerade naturböcker som tidigare har fokuserat på småkryp, fiskar, svampar och växter. På samma sätt som i de tidigare böckerna blandas små citat ur muminböckerna och bilder av Tove Jansson in, kanske mindre framträdande än i tidigare böcker i samma genre.

I Muminpappans fågelbok presenteras över 150 nordliga fågelarter, texten är tydlig utan att språket känns förenklat. Anni Pöyhtäris bilder är detaljerade och otroligt vackra, lite i stil med gamla skolaffischer. Du får möta den flygande slagugglans blick i nattens skog och du kan lätt förlora dig i pilfinkens detaljrika fjäderdräkt.

Boken inleds med några kapitel om fåglarnas evolution, häckningsbeteenden, flyttning och anatomi. Här finns mycket att gotta sig i för den unga naturvetenskapligt intresserade. Förundran väcks och man får fascineras över hur makalös och genomtänkt naturen är.

Boken passar både små och stora fågelskådare, det är en vacker bok att bläddra i, läsa och lära tillsammans, men också en relevant fågelbok för den som vill identifiera sina iakttagelser. Registret, som är enkelt att använda, gör att boken verkligen fungerar också som ett uppslagsverk.

Personligen tycker jag mycket om att kapitlen är indelade i platser; lundar, barrskog, städer, fjärdar och sjöar och så vidare. Tillsammans med artbeskrivningarna förstärker indelningen en växande bild av hur allt hänger ihop i naturen och illustrationerna låter verkligen läsaren komma nära.

Sista sidorna i boken ger plats att anteckna egna fågelobservationer, och jag blir absolut sugen på att genast börja fylla i. Eller kanske skaffa mig en egen liten anteckningsbok, sådan som Muminpappan har, och föra egna anteckningar. Här kan man blanda viktiga tankar och frågor med iakttagelser i naturen.

Muminpappan själv är inte särdeles närvarande i själva boken, men efter ett par läsningar har Muminpappan ändå drabbat mig: Muminpappans förundran över naturens storslagenhet och hans längtan efter att förstå och veta mer genomsyrar hela boken.

Linda Valve